Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Hôtel de Ville

Brev skrivna i Hôtel de Ville i kronologisk ordning

Brev som nämner Hôtel de Ville i kronologisk ordning

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Som modell hade de föregående dag en ökänd skomakare, Monsieur Lambrecht; denne berättar om sina bedrifter som brigadgeneral under franska revolutionen 1848 och om "mor och Monsieur Lamartine"; så snart surveilleuren [övervakaren] Monsieur Pierre avlägsnat sig bad eleverna skomakaren hålla det tal han skröt med att ha hållit till folket utanför Hotel de Ville i februari 1848; Monsieur Pierre avbröt "ohövligt" talet då han återvände.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Alexandra Edelfelt hade rätt i att Edelfelts ögon har öppnats för den stora tavla som Paris utgör, och den har fått liv; det historiska Paris ser han med förtjusta ögon, Seines böljor, Notre dame kyrkan, det nedbrunna hotel de Ville, Tuilerierna.
Paris d 9 Juli 1882. 9 juli 1882
Vi äro nu inne i "la semaine tricolore den 14 är nationalfesten och jag hoppas jag kommer på den stora banketten i Hôtel de Ville som nu igen invigs af ungefär samma sorts herrar (le conseil municipal, alla radicala) som för 11 år sedan brände upp det.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14 juli 1882
Flaggor, böss-skott, hornmusik, sedan tidigt på morgonen – med perspektiv af fyrverkerier och briljant illumination i afton. I går var jag på invigningsfesten à Hôtel de Ville – 8 tusen menniskor – det var förfärligt man trängdes såsom på alla republikanska fester, dit alltid alldeles för många inbjudas. Marseillaisen spelades och sjöngs af Operans chör, folket, skolgossarne, republikanska gardets musik o.s.v. Efter att ha fått ett glas champagne i en bufett efter en strid på lif och död, der min nya frack höll på att få sitta emellan, gick jag min väg med kapten Bagge – en svensk officer som sedan kriget är i generalstaben här.
Utkomna på place de la Grève stod jag helt förbluffad öfver den magnifika anblick hôtel de Ville erbjöd. Byggnaden är nu fullkomligt återstäld i sitt första skick, den rikaste herrligaste renaissance – alltsammans upplyst på det mest magiska sätt med elektriskt ljus, gas, färgade lyktor som också voro hållna i stil. Vattenkonster på hvilka kastades färgadt sken, spelade. Republikanska gardet till häst höll vakt i sina magnifika uniformer, och hela platsen böljade af en menniskomassa som ansågs gå till 150 à 200 tusen – alla skreko oupphörligt "vive la Republique och municipalrådet svarade uppifrån första våningen med samma rop.
Hotel de Ville har nu om möjligt flere statyer än förr och en del af Paris mest berömda barn: Jean Goujon, Beaumarchais Moliére m.fl. stå i en halfcirkel ute på platsen framför hufvudingången: det hela föreföll utmärkt stiligt – Öfverst från tornet skimrade ett enormt R.F. och på sidotornen stodo Liberté – Paix.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27 maj 1895
Jag vet ej om friherrinnan Cedercreutz är här mera. Jag var med henne och fr. Haartman på hôtel de Ville som i minsta detalj besågs – vi lemnade ej sten på sten med ens ropade någon mitt namn från en ställning nära taket. Det var Picard som höll på med en plafond. För att se hur han gick till väga klättrade jag upp på en förfärlig stege i hög hatt och handskar och så kom Picard ned och förde oss vidare. När jag presenteradt honom för frih. C. sade denna på svenska: men han är glad – och strax efteråt, men han är brunett. Månne hon hade tänkt sig Picard blond och sorgsen. Mystère. Hon upprepade som alltid sista ordet eller de sista orden som man sade. Men outtröttlig är gumman, och Albert de la Chapelle och Alexis Kræmer voro alldeles matta efter allt det de hade fått springa och se med henne