Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Champs-Élysées

Brev skrivna i Champs-Élysées i kronologisk ordning

Brev som nämner Champs-Élysées i kronologisk ordning

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Salongen är så stor att man knappt hinner igenom utställningen i Industripalatset vid Champs Elysées på en dag; Edelfelt har med iver och nyfikenhet studerat Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat, de bästa lärarna att välja på i Paris; Edelfelt skulle föredra att studera för Gérôme, eftersom han av honom kunde få ledning i komposition och historiemålning; Alexandra Edelfelt kan inte tro hur villrådig Edelfelt känner sig i valet av lärare.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Föregående dag hade Edelfelt träffat på fröken Constance Lepsen, friherrinnan Emilia Wallensköld och deras "högra hand" fröken Sandell på Louvren; de kom från Genève; sällskapet gick förbi Jeanne d'Arcs staty, Tuilerieträdgården till Champs Elysés och Industripalatset där årets salong håller till; Edelfelt tyckte synd om fröken Sandell som nästan hela tiden fick sitta i trädgården för att lilla fröken Walborg Wallensköld började skrika på expositionen; friherrinnan Wallensköld har genom sina resor, sin långa vistelse i Petersburg och sitt intresse mycket mera hum om saker än andra fruntimmer; när de skildes åt bad de Edelfelt följa med till Versailles någon dag.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Fröken Hilda Granstedt träffade Edelfelt igår och han fick Alexandra Edelfelts paket med strumpor, brev och pengar, samt många hälsningar hemifrån; han har visat fröken Granstedt runt i staden, frukost på Palais Royal, ett kort besök på Louvren och sedan sökte de upp Berndt Lindholm som inte var hemma; medan de väntade på att Lindholm skulle komma tillbaka från promenaden med fru och pojke på Champs Elysées talade de om konst i Batignolles och Montmartre; fröken Granstedt har några omsorgsfulla teckningar och ganska bra målningar med sig, hon blir en av Charles Chaplins bästa elever.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz är enkla och trevliga; efter en promenad mot Champs Elysées gick de hem för att vila.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Före Edelfelt begav sig till familjen Sargent vid Champs Elysées måste han införskaffa handskar; Herr FitzWilliam Sargent liknar Stjernchantz och är läkare; han är mycket rik och har de senaste 20 åren vistats i Europa, mest i Nizza, Venedig och Florens; båda barnen är födda i Italien; Madame Mary Sargent är röd och trind, ytterst glad, livlig och "fiffig"; sonen John Singer Sargents uppfostran har gjort honom till en skicklig målare, han har en massa skisser, figurer och landskap från Italien, Spanien, Böhmen, Tyrolen och Ungern; dottern Emily Sargent är ful och illaväxt, men intelligent.
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Edelfelt gjorde en promenad på Champs Elysées och såg miss Sarah Austin med mor och syster i folkvimlet.
Balen hos madame O’Connor var på fastlagstisdagen; Madame O'Conner är änka, av rik gammal irländsk familj, och bor i det engelsk-amerikanska kvartert i Champs-Elysées; hennes två döttrar är inte vackra men behagliga flickor; Edelfelt kom med Robert Arthur och kände sig som i en annan värld bland all den rika glansen; den vackraste var Mademoiselle Da Costa från Nizza, vars far skall ha gjort sig en förmögenhet i Ostindien; toiletterna [klänningarna] var extravaganta och Alexandra Edelfelt vet kanske att kvinnorna nu åter snörar sig mycket och liven går i ett med klänningen; en annan "reine du bal" [balens drottning] var en ung amerikanska från New-Orleans; Edelfelt dansade med en "rätt ful och gammal" fransk aristokratisk fröken som "jämrade" sig över revolutionerna och frågad om Edelfelt varit på bal i l'Elysée hos president Mac-Mahon, där hon nyligen varit; Edelfelt dansade också med Mademoiselle da Costa.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2 mars 1875
Före de gick på operan hade August Eklöf bjudit Karl Eneberg på middag, vars bror han känner väl; på måndagen följde Edelfelt honom till bl.a. Panorama vid Champs-Elysées; som Alexandra Edelfelt vet är Panorama uppgjord som om man befinner sig i en öppen paviljong i Fort Issy under Paris belägring, närmast ser man sårade och soldater, runtomkring syns de förstörda husen och byarna St Cloud, Mont Valerien och Paris; arbetet har letts av bataljmålaren Philippoteaux (som målat flera slag i Versailles) och ljuseffekten är så bra arrangerad att t.o.m. ett vant öga bedras; på kvällen åt de middag på ett av de 38 etablissement Duval och gick sedan till Palais Royal och Edelfelts ateljé där Julian Alden Weir presenterades för Eklöf, som ännu därefter bjöd på supé.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
Efter gudstjänsten hade de tänkt göra en promenad i Champs Elysées, men de överfölls av ett störtregn (en dagligen återkommande överraskning i Paris); de gick istället hem till Pauline; Mademoiselle Suzanne var bortrest och hade tagit med de två norska "fruntimren" till sin hemtrakt Bar-le-duc i Lothringen; Filip Forsten sjöng ur Lohengrin och Tannhäuser.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
Då de återvände till Paris bjöd Pauline Ahlberg Edelfelt på middag och föreslog att de skulle gå till Champs Elysees på konsert, men han avböjde; Pauline har fått en fix idé om att han och Alexandra Edelfelt skall komma till Stockholm på hösten; Edelfelt tror inte att han vill göra några extra uppehåll på resan hem.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Pauline Ahlberg har velat tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med Edelfelt; några kvällar har han varit hos Jaquinots, andra kvällar har han hämtat henne för att gå ut i det stora Paris, till boulevarderna, champs elysées, och Boulognerskogen; ofta har Pauline velat stiga in på något kafé eller café-chantant där det sett livligt ut; under en och en halv veckas tid har han därför kommit i säng först kl.1 (ofta 2) och ändå behövt vara uppe kl. 7 på morgonen. I kväll har han meddelat Pauline att han har förhinder och tänker sova ut.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Edelfelt var inbjuden till det amerikanska herrskapet Watts i fredags; han skyndade sig i frack till deras våning vid Champs Elysees, men fick sitta en hel timme ensam med herrskapet Watts och en miss Livingstone; de övriga gästerna kom efter halv 11 på kvällen; där var Sargents, Austins, Carroll Beckwith, misserna Bronsen och herrskapet Lachaise med deras son Eugène (étudiant en droit, jurisstudent).
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Det var fullt med konstnärer och bemärkta män på alla restauranger i Champs Elysees, Patrice de Mac Mahon, Léon Gambetta, celebriteter och de vackraste aktriserna.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Därefter gick de till Rafael de Ochoas svåger Raimundo de Madrazos ateljé i en vinterträdgård i Champs Elysees; Madrazo är i sin tur svåger till Marià Fortuny; Ochoa och Madrazo är därtill kusiner, Ochoas mor är född Madrazo och är syster till direktören för akademien i Madrid [Federico de Madrazo, far till Raimundo]; Madame Eugenia de Madrazo (född Ochoa) dog föregående år och deras son på 2 år uppfostras av Madame Ochoa, modern till Edelfelts kamrat.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.
Paris d. 4 maj 1878 4 maj 1878
På kvällen hade Waldemar von Frenckell beställt en vagn; de åkte, eller stod egentligen i en oändling fil av vagnar på boulevarden; Edelfelt hade aldrig kunnat tänka sig en sådan trängsel; arbetarföreningar drog kring gatorna med sina fanor; vagnar hejdades av poliser för att inte köra ihjäl fotgängare; Operan var förtrollande och upplyst med elektriskt ljus, bengaliska eldar, kinesiska papperslyktor, gaslågor i hundratusental; alla hus var illuminerade [upplysta], mest med papperslyktor i fönstren; de åkte längs Seinen, Champs-Elysées, från Madeleine längs boulevarden till Rue Montmartre, längs Rue Lafayette till operan, där de satte sig på ett kafé; kl. halv 3 på natten släcktes gasen och det blev möjligt att komma fram.
Paris d. 20 maj 1878 20 maj 1878
Man lär ha erbjudit Alfred Koechlin mairiet [borgmästarposten] i 8de arrondisementet (Champs Elysées), men alla herrar menade att besväret var större än äran; Koechlin har många band till den nuvarande ministären [regeringen]; undervisningsministern är hans goda vän.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
På lördag och söndag firas fête national [nationaldag] som lär överträffa 1 maj [invigningen av världsutställningen] i illuminationsväg; det har anslagits 60 000 francs till illuminationen (utöver fyrverkerierna); Place de la Concorde är redan överhöljd av lyktor som går ut i strålar från obelisken; Madeleine och Palais Bourbon är helt upplysta av elektriskt ljus, likaså l'Avenue de l'Opera och Champs Elysées; det förnämst fyrverkeriet blir på sjön i Boulognerskogen; innerst inne är det bara reklam för republiken, som vill visa att den kan uppträda lika ståtligt som vilken monarki som helst.
Paris d. 1 Juli 1878 1 juli 1878
Som Alexandra Edelfelt förutsätter har tidningarna skrivit om hans tavla; l’Illustration säger att Blanca är en vacker och fin tavla, men att detta enda bidrag inte är tillräckligt för att ranka den unga konstnären, vars kraftiga och originella andra komposition vi samtidigt får beundra på Champs Elysées [Salongen].
Paris d 6 febr. 1879. 6 februari 1879
Pierre Petit Gerard påstår att Alfred Koechlin utnämnts till maire [borgmästare] i 8 arrondissementet (Champs Elysées) för en vecka sedan; om Edelfelt vetat om det tidigare skulle han ha skickat ett kort, nu lär det vara för sent.
Paris d 5 december 79 5 december 1879
Alexandra Edelfelt må tro att de haft kallt, ända till minus 14 grader och alnshög snö; vädret ställer till ett elände då det bara finns hjuldon, inte slädar; överallt finns urspända hästar, omnibussar och tramvays som stannat; föregående kväll klädde sig Edelfelt i damasker, galoscher och skinnmössa och gick upp till bulevarderna för att se på spektaklet; då han återvände klockan 11 fanns inte en katt på gatorna, det bullersamma Paris hade en högst helsingforsisk anblick; i Champs Elysées lär man ha sett några hundra eleganta slädar.
Paris d 9 Dec. 1879 9 december 1879
Edelfelt var trött efter det långa spektaklet och tog en vagn som fastnade i en snödriva; kusken slog sitt magra ök vilket samlade hundratals personer och orsakade svordomar och gräl; Edelfelt steg ur och tog en annan kusk som körde honom fel, mot Champs Elysées; en tredje kusk skjutsade honom till hôtel de la Marine; Edelfelt skriver detta bara för att sätta Alexandra Edelfelt in i situationen; Edelfelt har aldrig hört så många skällsord mellan kuskarna som nu; trafiken är ytterst svår, trots snöplogar och 3 000 nyengagerade gatsopare och snöskottare.
Paris d. 8 februari 1880. 8 februari 1880
Edelfelt har 3 ateljéer på förslag; den ena finns i Champs Elysées på Rue Washington för 800 francs, snygg men utan rum; den andra finns på Rue Bayeu vägg i vägg med Gustaf Cederström, 1 000 francs med alkov; den tredje har Madame Bourgain letat upp och den har två rum för 1 200 francs; ateljén där Cederström bor är nästan lika långt från Boulevarden och teatrarna som Edelfelts nuvarande, men den är nära Boulognerskogen, Parc Monceau och Avenue des Villiers där Ernest Meissonier, Mihàly Munkakczy och Sarah Bernhardt bor.
Paris d. 4 mars 1880. 4 mars 1880
Edelfelt ska på nytt föra Alfred Koechlins porträtt till Champs Elysees för att göra några små förändringar på fonden.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Edelfelt var bjuden på frukost till Alfred Nobel, Adolf Erik Nordenskiölds värd; Nobel är nitroglycerinens uppfinnare och har gjort en kolossal förmögenhet och bor i ett magnifikt hôtel [residens] i Champs Elysées.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Paris – ack, Paris! – Kan Mamma tänka sig att jag är en sådan karl, att jag härom morgonen, då jag läste något strunt i Figaro som talte on Champs Elysées och lifvet der, fick tårar i ögonen. Jag kan ej neka att jag ofta känner mig så besynnerligt beklämd här. Luft, luft jag vill andas, en gång känna bröstet vidgas.
Måndag 1sta maj 1 maj 1893
Salongen vid Champs Elysées är öppnad och jag var der i går en stund. Det ser verkligen ut som om måleriet stod still allt sedan verldsutställningen – inga nya uppslag – tvärtom en reaktion mot det nya också på detta område får se om vår salong vid Ch. de Mars blir bättre.
Paris 2 maj 1895 2 maj 1895
I förrgår var jag hela dagen på champselysees vernissage – bjuden både för och eftermiddag – det var så egendomligt gammalt och vant med frukosten hos Ledoyen och så många gamla bekanta. På aftonen åto vi med Kröyer, och med honom var jag igen i går på Champ de Mars hela dagen. Jag har sett de båda utställningarna temmeligen grundligt nu.
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
I går var jag med Ellan i Champs Elysées – – Jag är alldeles galen i några unga engelsmän, Brangwyn d'Harcourt, Sidney Brown – de äro de bästa på utställningen – alla pojkar på 25 år. Brangwyn har en packe miraculeuse som öfvergår allt förstånd, som är så vacker, så sagolik så herrliga! Cederström som var der, begrep den ej – det förvånar mig icke, ty om man också kan måla Carl XIIs stöflar behöfver man derför ej begripa sig på poesi.
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Mitt första intryck af Champ de Mars salongen var att ganska betydligt klickvälda herrskade der. Mina vänner Dagnan t.ex. äro icke de herrskande nu och derför litet skjutna åt sidan. Men det gör ingenting: de komma nog upp igen om några år. I Champ de Mars ser man nuför tiden en tendens till vacker, dunkel och djup ton, mörka taflor, skymning natt, Whistler med ett ord. Färgen i hela Champ de Mars är ett himmelrike emot Champs Elycées's färg. Det är lustigt att alla med dessa ord, Champ de Mars och Champs Elysees beteckna de två Salongerna som nu ställa ut tillsammans på Champ de Mars.
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Nu gingo Ellan, Kicki och Lucie för att möta kung Oscar i Champs Elysées.