Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Mont-Valérien

Brev skrivna i Mont-Valérien i kronologisk ordning

Brev som nämner Mont-Valérien i kronologisk ordning

Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Tillsammans med Berndt Lindholm och engelsmannen Monsieur Bowen vid Jean-Léon Gérômes ateljé åkte Edelfelt till Saint Cloud för att se på kapprodd i engelsk still på Seine; han har inte sett något vackrare än utsikten från Mont Valérien; i Meudon såg de porslinsfabriken och de bjöds in till Bowens vän Monsieur Roberts; på kvällen tog de tåget till Paris efter en av de allra angenämaste dagar man kan tänka sig.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2 mars 1875
Före de gick på operan hade August Eklöf bjudit Karl Eneberg på middag, vars bror han känner väl; på måndagen följde Edelfelt honom till bl.a. Panorama vid Champs-Elysées; som Alexandra Edelfelt vet är Panorama uppgjord som om man befinner sig i en öppen paviljong i Fort Issy under Paris belägring, närmast ser man sårade och soldater, runtomkring syns de förstörda husen och byarna St Cloud, Mont Valerien och Paris; arbetet har letts av bataljmålaren Philippoteaux (som målat flera slag i Versailles) och ljuseffekten är så bra arrangerad att t.o.m. ett vant öga bedras; på kvällen åt de middag på ett av de 38 etablissement Duval och gick sedan till Palais Royal och Edelfelts ateljé där Julian Alden Weir presenterades för Eklöf, som ännu därefter bjöd på supé.
Paris d. 13 Mars 1875 13 mars 1875
Edelfelt var på dagen till Asnierès (10 minuter från Paris) med Charles Cartier och Dewey Bates för att göra landskapsstudier; det var blåsigt men han gjorde en vy av Seinen med Suresnes och Mont Valérien i bakgrunden; det var svårt att få effekt i landskapen då han inte var van och studien blev grådaskig; han skall berätta mera om en annan misslyckad studieresa i ett brev till Ellen Edelfelt.
Paris d. 29 Aug. 75. 29 augusti 1875
Karl Alfred Caveen, Karl Eneberg och Wolffarna har talat om förtjusande fruntimmer på pensionen i Meudon; Edelfelt instämmer efter att ha träffat Mademoiselles Claire och Berthe; i lördags bjöds Edelfelt med på en utfärd till Robinson, ett stycke från Meudon; han har hört talas om Robinson allt sedan kom till Paris, Julian Alden Weir har ofta varit där; det är en liten plats i skogen som man inrättat "à la Robinson Crusoë"; de hamnade ut för en regnskur, när solen på nytt tittade fram stämde de upp i Charles Gounods "Sous les vieux sentiers ombreux, où s'égarent les amoureux" och "les Roses"; Edelfelt tog farväl av den storartade utsikten med Mont Valérien, St Cloud och Paris i bakgrunden då de återvände på häst och åsnor.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
Då världsutställningen öppnas spelar alla musikkårer upp kunglig salut från Invalidhotellet och Mont-Valérien, alla de olika nationernas flaggor hissas upp, vattenkonsterna börjar spela och festkortegen sätter sig i rörelse; på kvällen är hela Paris illuminerat [upplyst]; utställare lär få tillträde på villkor att de håller sig i sina avdelningar; det blir roligt att ha varit med om en sådan dag som 1 maj 1878 i Paris; alla slåss om biljetter till tribunerna på Trocaderoterassen, men de utdelas bara av gunst och nåd genom styrelsen; mycket återstår att göra, men arbetena går raskt framåt; sedan föregående dag har den andra kupolen på Trocaderopalatset kommit till; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om hur arbetet framskrider med tillräckligt många armar och mycket pengar.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
Vi ha haft ett rigtigt vinterväder med snö och 10 graders köld under en vecka i dag är det töväder men snön ligger ännu. Från mina fönster har jag utsigt öfver de vackraste vinterlandskap Neuilly tecknar sig magnifikt med sina alléer sina trädgårdar och Mont Valérien i fonden.
Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29 maj 1882
I går voro vi, Courtois, v. Stetten och jag i vagn i le Bois samt åkte hela eftermiddagen. Seinens stränder äro ändå bland det vackraste i hela verlden. Och så går allt så ypperligt väl tillsammans – De lummiga träden, floden med hundrade eleganta båtar, de fina ekipagerna, de vackra toiletterna i gröngräset, och öfver allt detta, denna grå himmel der solen bryter igenom – nej grå är den ej pariserhimmeln – hvit hellre, ej sorgsen utan glad, distinguerad och – svår att måla, ty alla dessa fina skiftningar äro nästan omöjliga att återge. Och sådana fonder – Mont Valerien, St Cloud, Meudon – det är vackert, vackert. Nog är väl detta ändå den vackraste stad norr om alperna. De som icke förstå denna skönhet äro att beklaga, de ha ej färgsinne.
Paris d. 13 febr. 84. 13 februari 1884
Jag sitter framför det öppna fönstret: först vallarne, gröna och vackra, med lekande barn, linne uthängdt att torka och längst borta exercerande soldater en fin röd linie markerar deras röda byxor – så Neuilly med hvita och röda hus; solen skiner så grannt på en skylt der det står "restaurant, jardins et bosquets, att man nästan frestas att tro att det är full sommar – längre bort Bois de Boulogne rosenröd-grå – af solskenet på de nakna grenarne – och som bakgrund Mont Valérien som tecknar sig i tre stora linier i blå silhouett mot denna ljusa grå-blå litet rökiga pariserluft. Tramway-konduktören tutar, signalhornen ljuda i fjerran och nere på gatan spelar ett positiv Trubaduren. – Jag antar att Mamma och Anni känna igen hela stämningen – slut igen ögonen och tänk er det der.
Paris 11 maj 1897 11 maj 1897
I söndags var jag hela dagen hos Konni i Suresnes med Juhani Aho. Konni har det ypperligt derute. Ett litet hus med trädgård och utsigt öfver hela Seinedalen och hela Paris. huset ligger uppe på Mont Valérien alldeles nära fästningen. De hade ej mycket möbler ännu men det de hade var mycket bra. Vackert silfver från New-York. Deras japanska gamla barnsköterska såg så alldeles ut som en japansk docka att Juhani Aho tyckte det var alldeles hemskt när hon talade och skrattade. Barnen två små gossar, äro ganska zilliacuska onkel peta, onkel Nicolai o.s.v. och ha ej modrens fina drag. Konni var helt litterär – läste upp nya kapitel ur nya romanen.
Samma onsdag 31 okt. 1900 Samma Paris. 31 oktober 1900
Sedan jag nu varit hos Dagnan, gratulerat honom till den länge efterlängtade värdigheten "de l'Institut" fortsätter jag mitt svar på Mammas kära bref af d. 27, senaste lördag. – Jag fruktar att jag icke kommer att berätta så mycket nytt – men att jag deremot kommer att anställa naturbetraktelser öfver de frödingska verserna: Det är mycket vackert väder, Vacker väderlek i dag! Och denna sanning kan vara likaså bra som många andra, isynnerhet berättelser om hvad den har gjort och den har sagt, hvilket i de flesta fall har absolut intet intresse för mig. – Att deremot den 31 okt., konstatera 16o i skuggan, att ha framför sig Neuilly med gyllene träd och Mont Valerien i bakgrunden, med lif och glädje på gatorna och en ljusblå, strålande himmel öfver det hela, det vill jag kalla ett notabelt faktum, ett välsignelserikt, ty det stämma menniskan väl mot sina gelikar och tacksamt mot det stora hela.