Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Strasbourg

Brev skrivna i Strasbourg i kronologisk ordning

Brev som nämner Strasbourg i kronologisk ordning

Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
På balen träffade Edelfelt och Robert Arthur, en jurisstudent och en arkitekt, en Monsieur Gorin de la Filade, och de gick efteråt på ett kafé mitt emot Valentino, Rue St honoré, där en stora maskeradbal pågick; med jurisstudenten, som var från Strasbourg, talade Edelfelt om Helsingfors universietet; jurisstudenten hade rest i Tyskland och han gladde sig åt att höra att de finska studenterna inte var tyskt sinnade och inte hade dueller och bierkneifen [bierkneipen, ölstuga]; trött vandrade Edelfelt med Arthur och Gorin de la Filade hem till quartier latin; nästa vecka skall Edelfelt gå på visit till Madame O'Connor, som är sträng katolik, så det blir inga baler eller "soirées dansantes" under fastan.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Pierre Petit-Gerard är en hygglig och kvick ungdom, men har ändå en allvarlig manlig karaktär; han är son till en berömd glasmålare i Strasburg; efter faderns död har han lett hela verket och samtidigt studerat medicin; han var med i hela kriget och skadades av ett bajonettstygn i benet; han är rolig att ha att göra med och är inte så "pariserblagueur" [pariserskämtare] som Max Faivre.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
På Salongen träffat Edelfelt Monsieur Alfred Koechlin, som förhörde sig om Gustaf Philip Armfelt och bjöd Edelfelt på bal; följande dag kom ett inbjudningskort; Pierre Petit Gerard är vid den tidpunkten i Strassburg, annars skulle Edelfelt åtminstone ha en bekant på balen.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Pierre Petit Gerard har återvänt från Strassburg; hans mor har bjudit Edelfelt att hälsa på dem på hemresan i sommar; Petit Gerard är indignerad över preussarna och över elsassarna som börjar vänja sig vid tyskarna; det måste smärta en elsassare som offrat liv och blod för Frankrike; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Pierre Petit-Gérard hälsar och ber Edelfelt säga att de goda franska familjerna inte deltog i ovationerna för kejsar Wilhelm i Strassburg; i Strassburg finns 35 000 preussiska soldater, ett tyskt universitet och mer än 20 000 nordtyskar inflyttade sedan kriget, det var dessa som ställde till "tirtir bom bom" för kejsaren; det grämde Petit-Gérard att det skulle se ut som om befolkningen nu låg för preussarnas fötter; han pratar med förargelse om varje elsassare som på något sätt gå preussare till mötes, till och med så kallade autonomister betraktar han som ett pack; folket, bönderna hålls i tukt av militären, borgare vågar inte knysa och den bästa delen av Elsass är i Frankrike på grund av den olycksaliga optionspolitik som tvingat dem som inte vill tjäna Tyskland till en sorts frivillig landsflykt.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
Edelfelt åker via Strassburg om det går att ordna utan att han missar någon ångbåtstur.
Paris d. 15 november 77 15 november 1877
Pierre Petit Gerard ligger sjuk i Strassburg; hans bror André berättade nyheten då han hälsade på Edelfelt föregående dag.
Paris d. 23 Dec. 77 23 december 1877
Som Alexandra Edelfelt märker har Pierre Petit Gerard återvänt, med sig hade han sin bror som är artillerilöjtnant; i dag dejeunerade [åt lunch] de hos Petit Gerard; brodern stekte kotletter och gjorde omeletter; Edelfelt hade köpt vin och de smörjde kråset med matsäcken Petit Gerard hade fått av sin mor i Strassburg; de åt moderns gåsleverpastej, som var "le plus beau jours de ma vie" [den vackraste dag i mitt liv] om man talar i Monsieur Prudhommes stil; Gunnar Berndtson överraskade dem när de just ätit färdigt.
Paris d. 3 Juli 1878 3 juli 1878
Pierre Petit Gerard har rest; han tänker arbeta ordentligt i Strassburg; Edelfelt önskar att någon beskedlig människa skulle säga till honom att det inte är mödan värt, det blir ändå aldrig någonting av honom.
la Vallée d’Aulnay (près Sceaux) d. 16 Juli 1878. 16 juli 1878
Pierre Petit Gerard försöker övertala Edelfelt att resa hem via Strassburg; Edelfelt vill direkt hem, möjligen gör han ett uppehåll i Stockholm.
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Edelfelt var på en rolig frukost hos Pierre Petit Gerard; där var också arkitekterna Lucien Leblanc och Frizet, Petit Gerards bror, Henri Dütschold och Gunnar Berndtson; Petit Gerard bjöd på rådjursstek, kräftor och gåsleverpastej från Strassburg.
Paris d. 28 april 79 28 april 1879
Pierre Petit-Gérards bror, officeren, var förra veckan i staden på genomresa till Strassburg; Edelfelt umgicks med honom och några officerare, samt Torsten Lode, som bjöds på officersmiddag i kasernen.
Pierre Petit Gerard, Edelfelts kumpan och granne, är ibland förfärligt tröttande; dels är det tråkigt att se en individ utan talang ägna sig åt måleriet, där han inte kan ha framgång; lyckligtvis har hans mor pengar och ett hus i Strassburg annars skulle han svälta ihjäl; dels plågas Edelfelt av Petit Gerards resonemang; denne vill gälla för en artistsjäl och revolutionär, men är i grunden en inbiten bourgeois [borgare].
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Hvad Gambettas begrafning var storartad. Man må säga hvad som helst som honom, så var der en viss flägt i karlen, också något ungt, modig, kraftigt. Att ej just detta ungdomen i sinnet, det herrligaste uttrycket af lif – och derigenom det mest ofverveldigande som finnes. – Jag tänkte så ofta på Mamma när jag stod der och såg den milslånga cortégen. Först dessa folkmassor, som vi båda imponeras af så kraftigt, så denna allmänna entusiasm, de tusen flaggorna, omhängda med flor, och så Marseillaisen spelad i långsam takt såsom sorgmarsch omvexlande med Beethovens! Då de tusendetals elsassarne med sina baner tågade förbi Strassburgs staty helt draperad i svart med en jättestor sidentricolor som skymtade fram under sorgfloret, då alla hufvuden blottades, alla fanor sänktes och alla gevär skyldrades, då kröp det kalla kårar genom ryggbastet på den mest förhärdade. Och likvagnen (efter teckning af Bastien) med dess otaliga kransar de fyra silfver rökkaren i hornen och likkistan öfverst insvept i den trefärgade fanan med palmer på! Och denna tysta, andäktiga menniskomassa som gick till många hundratusenden! Om man ej är af stock och af sten så blir man litet upphängd och nersläppt efter en sådan syn.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Roligt är det att vara bekant ändå – Alla de här herrarne hade sett Kristus och Magdalena, Paraske, mina tvätterskor och hvad jag utställt i Paris. Sattler var mycket förtjust i Björneborgarnes marsch, hvaraf han sett litografin – i Strassburg. Är det icke märkvärdigt att denna, litografi kunnat hamna der – på hvilka vägar har den kommit?
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
I Braunschweig finns ett vackert museum som det skall bli roligt att se. Jag har alltid längtat att få måla något i någon gammal tysk stad måtte jag få det denna gång. 2 eller 3 dagar spendera vi på hela färden, fara så till Strassburg och der vägen till Paris.