Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Alperna

Brev skrivna i Alperna i kronologisk ordning

Brev som nämner Alperna i kronologisk ordning

Rom, lördag d. 20 maj 76. 20 maj 1876
Morbror Gustaf Brandt har frågat om solskenet och himlen verkligen är så annorlunda söder om alperna; Edelfelt menar att solen och himlen har annan färg än hemma, i Frankrike eller i Tyskland; ingen annan än Marià Fortuny har kunnat återge detta.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Man märkte snart att det var slut med Italien; Tyrolen är gudomligt, isynnerhet Innsbruck, men folktyperna, växtligheten och himlens färg är så annorlunda än söder om Alperna.
Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29 maj 1882
I går voro vi, Courtois, v. Stetten och jag i vagn i le Bois samt åkte hela eftermiddagen. Seinens stränder äro ändå bland det vackraste i hela verlden. Och så går allt så ypperligt väl tillsammans – De lummiga träden, floden med hundrade eleganta båtar, de fina ekipagerna, de vackra toiletterna i gröngräset, och öfver allt detta, denna grå himmel der solen bryter igenom – nej grå är den ej pariserhimmeln – hvit hellre, ej sorgsen utan glad, distinguerad och – svår att måla, ty alla dessa fina skiftningar äro nästan omöjliga att återge. Och sådana fonder – Mont Valerien, St Cloud, Meudon – det är vackert, vackert. Nog är väl detta ändå den vackraste stad norr om alperna. De som icke förstå denna skönhet äro att beklaga, de ha ej färgsinne.
d 22 jan. 1891 22 januari 1891
Nu farväl – jag går och lägger mig för att i morgon vara fix und fertig för tåget öfver eller rättare sagdt under alperna.
Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26 januari 1891
Resan från Luzern genom St Gotthard tunneln var till den grad storartad att jag aldrig glömmer den i mina lifsdagar. Skyhöga alper, svindlande bråddjup stora vattenfall frusna, här och der en isfri bergsjö djupt nere, hundradetals fot under oss, byar, schweitzer hyddor mörkbruna, mahognyfärgade mot skön och hela landskapet sedan i hvitt – men alla nyanser af hvit som man kan tänka sig – guldskimrande, krithvitt, gräddhvitt, marmorhvitt, stärkelsehvitt, blåhvitt som cigarrök. Jag stod som förstenad, vid anblicken af allt detta sagolika, ute på vaggonafsatsen i Schweitz ha de sådana vaggonar som i Finland. Så kom St-Gotthard tunneln 25 minuter lång. Det skramlade och ekade i berget, men pojken sof som en stock. Strax på andra sidan bara italienska namn och så kom småningon lägre alper och sist Belungona, förtjusande vackert och den enda något så när snöfria plats vi sågo förrän vi voro här. Lugano och sjöarna voro vackrare än jag tänkt mig dem, och jag ångrade ett ögonblick att är ej stannat någonstädes här i stället för i Milano.
– Jag har fåfängt sökt efter fotografier af alperna i snö, för ett skicka till er. – Kanske får jag ändå några i Paris – det kan ej beskrifvas hur storartadt, hemskt, besynnerligt det var, och jag är rädd att fotografierna ej heller ge intrycket tillräckligt stort. Resan från Luzern till Milano kostar 25 frcs i andra klass – och "on en a pour son argent" det försäkrar jag. – Medens upphör bergen och den lombardiska slätten börjar snö, snö och is – och klockan 7 på aftonen voro vi i Milano, stort, tråkigt kallt och snöklädt.
Cannes 4 april 1891 4 april 1891
I förrgår var jag i Valescure – skref jag om det? – På besök hos Lady Barrington och för att se på stället. Det var förfärligt trist – en ödemark med bara ljung och furor så långt man ser, och sist alperna, som här ta sig ytterst bizarra ut, mörkblå och hvita. Ingen kultur – bara sandbackar som påminna om vissa trakter i Finland. St. Raphaël behagade mig ej mycket heller – det blåste en hvinande kall mistral och dammet yrde omkring mig på vägarne – Kanske det också gjorde sitt till för att jag såg allting så sorgligt. Vi ha haft nog af isolering i Ospedaletti för att nu välja Valescure. –