Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Toulon

Brev skrivna i Toulon i kronologisk ordning

Brev som nämner Toulon i kronologisk ordning

Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
I öfvermorgon reser hon med sin "Suite" till Valescure, nära St Raphael 3/4 timmar från Cannes, åt Toulon till, och öfvertalar oss mycket att komma dit. Ögonskenligen tycker hon mera om oss än om "tous des allemands" få hotellet. –
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!