Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Rosendal

Brev skrivna i Rosendal i kronologisk ordning

Brev som nämner Rosendal i kronologisk ordning

Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6 augusti 1893
Efter mitt en vecka långa magfel och diet hade Jag i går min första sortie. Vi voro alla på middag hos grefve Holk-Winterfelt på Rosendal, 1 1/2 mil härifrån. Det ligger åt Faxe till och från Rosendal ser man hafvet och Møen Det var ett gammalt, enkelt och hemtrefligt ställe, der han sjelf, ungkarl, lefver med en äldre representativ syster och en gammal 70 årig tysk guvernant, mycket ceremoniös, och nigande.
Med alla dessa familjeporträtt och traditioner och stora skogar med samlingsställen för parforce jagter, båda här och på Rosendal, har man bra liten aning om nutiden. Grefve Holk har 2 rum fyllda med hjorthorn af djur som han sjelf fält. I går sköt unga gr. Knuth en kronhjort här i parken. Här finnes hundradetals af rådjur och hjortar som äro ganska tama – det ger en sådan egen karaktär åt skogen.
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Imorgon skola vi på middag till grefve Moltke på Lystrup, i öfvermorgon do till storjägaren grefve Holck på Rosendal – jag kan ej säga att jag är så lifvad för dessa "Selskaber".
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Jag är så glad för att jag i afton sluppit en jagtmiddag på Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren. (en timme senare) jag har nu ätit min middag allena, med fyra silfverkandelabrar framför mig och 2 betjenter som passat upp mig – och jag har ej varit klädd i frack, hvilket kännes så underligt skönt och fritt. – Jo, sedan jag varit på två middagar efter hvarandra, fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände jag mig så nervös och omöjligt att jag bad att få slippa denna middag ehuru grefvinnan han redan lofvat att jag skulle komma. På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig verkligen illa till mods och öfverflödig – der talades under åtminstone en timme om grefve Lerches nya anspann och svårigheten att med 6 hästar i spann svänga in öfver bron och porten i Lerchenborg. Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet än den att snart få porträttet färdigt, och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt på att vara aimabel och konversabel med obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant gammalt slott att se med en trappa af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett par helt skulpterade rum med 1528 uthugget i snirklarne på kaminen äro också intressant. Men som sagdt, jag behöfde ro, själsro och magro, och jag njuter den nu i fulla drag –