Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Indien

Brev skrivna i Indien i kronologisk ordning

Brev som nämner Indien i kronologisk ordning

Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Sergej Vereshagin vill inte använda samma efternamn som brodern eftersom han inte tycker att han kan någonting; Wasilij Vereshagin är Jean-Léon Gérômes bortklemade gunstling; Wasilij kommer snart till staden och Edelfelt är säker på att bli bekant med honom genom brodern; som Alexandra Edelfelt kanske vet är Wasilij i Indien; fotografier av Wasilijs målningar från Khivafälttåget har rönt uppmärksamhet i Paris.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
De senaste dagarna har Edelfelt inte kunnat arbeta p.g.a. illamående från allt stillasittande, kanske en liten förkylning och ovanan av det ensamma livet; Julian Alden Weir har rest till Cernay på andra sidan Versailles, Adolf von Becker har rest, då och då träffar han Karl Alfred Caveen; av kamratena från ateljén har han ibland varit ute om kvällarna med Sergej Vereschagin; han är ett stort original som sent börjat med målningen, är bara 29 år men ser ut som 45; han har varit rysk topograf i Kaukasien, gått till fots från Wien till Rom, vistats länge i Italien och Spanien; Hans bror är på kommande och håller på att bygga en villa nära St Germain; broderns sjuklighet lär möjligen förhindra hans avresa från Indien, och väntas inte före jul.
Roma, söndag d. 14 Maj 1876 14 maj 1876
Bredvid bor baron Küster, en gammal ryss som lider av elefantiasis och ålderdomskrämpor; han är släkt med ministern för kejserliga huset; sedan 40 år har han fört ett vagabondliv i Europa, Indien, Syd- och NordAmerika och Australien; ruinerad har han hamnat i Rom där han ger språklektioner; Küster vill träffa Edelfelt för att fråga efter bekanta finnar; genom Giovanni har han frågat efter greve Aminoff, Edelfelt frågar sig om han menar Adolf Aminoff.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Miss Bonsen är berest; med sin pappa har hon varit i Amerika, Indien och Egypten; hon bar utmärkt vackra indiska armband av silver; hon är en liten, söt och fåfäng varelse som förklarar att hon föredrar Paris framför Italien, för sömmerskornas skull.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20 mars 1878
Herman Frithiof Antell hade hundrade historier att berätta från sin resa jorden runt; han hade hamnat ut för äventyr i Japan, på prärierna i Amerika, i Kina och Indien; på Sumatra höll han på att krepera [gå under] i kolera; det framgick att en resa jorden runt inte är någon lusttur om man vill se något utöver järnvägs- och ångbåtslinjen.
Paris midsommardagen 1878. 24 juni 1878
Koechlins hem är fint och präktigt, men med de miljoner Alfred Koechlin har kan man också inrätta det bra; Edelfelt stannade till klockan halv 1 på natten i det orientaliska galleriet som innehåller allt vad Koechlin samlat med sig på sina resor i Indien, Persien och Egypten.
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Alfred Koechlin var i natt på kostymbal hos den moderna Madame Recamier eller Tallien, Madame Edmond Adam (kallar sig som författarinna Juliette Lambert, och har stått i nära förhållande till Léon Gambetta); Madame Adam ärvde efter sin man, en minister under julimonarkin, mycket pengar och har den förnämsta politiska salongen i Paris; Koechlin är en stamgäst; han var klädd i en indisk kostym som han själv hämtat från Indien; alla var kostymerade utom ministrarna.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Dessa Gitanos äro ganska egendomliga – skada blott att de äro ett pack. Flickorna äro ej så vackra som spanskorna, men styra ut sig i de mest granna färger – deras danser som jag nu sett på ort och ställe, ha något helt orientaliskt, och en engelsman vid table d’hoten, som rest i åratal, sade att precis samma dans utföres af bajadererna i Indien, och Alméerna i Egypten.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
På eftermiddagen, i skumrasket gingo Courtois, Dagnan, Stetten och jag ut åt Neuilly för att se på öfversvämningarna. Ni ha naturligtvis läst om denna landsplåga i tidningerne. En del af villorna vid l"Ile de la Grande jatte” stå i vatten till andra våningen, Seinen är bred som en liten Neva och träd och alleer sticka upp ur vattnet – Menniskorna som bo i dessa villor få ro fram och åter som i Venedig. Många ha flyttat bort. Jag talte med en gammal Engelsk dam som skulle ro ut till några unga flickor från Indien, som bodde der ute i en villa. – Don't you think Sir, that it is very dangerous to live there in that water for such little girls" sade hon med denna barnanaivetet som utmärker gamla engelska misser. I det samma kom en af de unga indiska damerna roende i en liten canot. Hon såg så innerligen käck ut och var tillika så vacker att vi alla stodo häpna vid denna syn. Hon förklarade att vattnet nu begynte falla ut (hvilket det också gör) att tantens räddsla var onödig, stufvade så gumman in i båten och rodde henne in genom trädgårdsporten och fram till villan. – De värst utsatta platserna äro Ivry, Maison d’Alfort och Grenelle, der tusentals fattiga äro utan husrum och ha fått allt sitt bohag förstört sjelfva Paris har ej lidit vidare af öfversvämningen än att vattnet trängt in i gasrören i Notre Dame trakten, så att der varit kolmörkt nu under två nätter. Kammaren har i förrgår voterat en million åt di öfversvämmade, och en massa subskriptioner äro började fester förestår. Seinen i staden har svullit betydligt, är bred och man har vattnet tätt under broarne, så att ångbåtarne alls ej kunna passera. Emellertid tyckes nu floden ge med sig, och om några dagar blir det väl bra igen. – Detta har naturligtvis sysselsatt tusentals lättingar och nyfikna, broar och quaier stå fulla af dem, och detta ämne utgör allmänna samtalsämnet i staden
Odaterat 1 januari 1884
Koechlin är ständigt densamma: upp i tagena, lifvad för att resa – nu sedan han besökt Kaukasus, Indien, Persien Afrika Nord Kap m.m. skall han i år resa till Tonkin, Kina och Japan.
23 april 1891 23 april 1891
Jag målar på en tafla hos Mme Borget – och oturen vill att det nu alla dagar är mulet, då jag började taflan var det solsken – Cannes badande i aftonsolens strålar låg i bakgrunden och ljuseffekten låg der – nu har det sedan tre dagar varit bara moln och grått och kallt – d.v.s. 17 grader med stark blåst – hvilket icke är för varmt då mansitter och målar på en altan, utsatt för alla vindar. – Jag tror att värme rigtig värme är en ren myt – och att den existerar någonstädes i Indien och Centralafrika – här vet man då ej deraf. – Ofta var det tryckande i Ospedaletti men aldrig för varmt. Amic som rest i Egypten och Nubien sade att der ej var på långt när så varmt som en sommardag i Paris – och det tror jag.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Häromaftonen var jag hos Vallery Radot på middag med deras abbé Hertig heter han, märkvärdigt nog, och en ung vetenskapsman som ser ut att vara något ovanligt skarpt. Han är bretagnare, elev af Pasteur och heter dr Le Dentec eller Ledentèque, – ett rigtigt bretagniskt gaeliskt namn. Inför en sådan karl, så vaken, så utomordentligt kunnig, så klok måste man beundra denna gamla franska kulturnation ändå. Han är ifrig Dreyfusard och talade om Finland och Ryssland med en kännedom som var förvånande. Han höll ett slags monolog om Europa och Asien som var makalös. – Han har förresten, ehuru blott 30 år nu, studerat pesten i Indien och Gula febern i Brasilien – och har haft Gula febern som han fick af en annan fransman som dog i den.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.