Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Eydtkuhnen / Tjernysjevskoje

Brev skrivna i Eydtkuhnen / Tjernysjevskoje i kronologisk ordning

Brev som nämner Eydtkuhnen / Tjernysjevskoje i kronologisk ordning

Vilna d. 10 januari 10 januari 1879
Edelfelt reser följande morgon; han är kl. 1 i Eydtkuhnen och följande dag i Berlin.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Å andra sidan känner jag mig litet borttappad i Paris nu – ingenting i hufvudet, ingen bestämd plan, och perspektivet att snart komma hit igen. Jag känner på mig att jag ej kommer att läsa ett ord ryska sedan jag vändt Eydtkuhnen ryggen, och utan ryska blir min sejour här alltid lika som nu. Jag känner mig alltjemnt ohemmastadd, och t.o.m. då jag någongång för mig sjelf går in på allt det som omger mig, kan jag – vara säker på att någonting strax efteråt slår kallt vatten öfver mig och en inre röst ropar: nej, aldrig, aldrig kan du rigtigt lefva dig in i det här
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Fortsättning torsdag. I går skref jag några rader för att tala om Saschas underbara återkomst. Den odågan har haft hemlängtan i Nizza, och reser nu tillbaka utan att ha gjort en enda bekantskap dernere, utan att ha talt med en enda läkare hvarken der eller här i Paris. – Mamma kan tänka huru glad jag blef åt hans återkomst Mme Pasca skref samtidigt till mig derom – hon som en förnuftig menniska, anser hans företag vanvettigt. Jag begriper mig allt mindre och mindre på ryssar i allmänhet och Jacobsöner i synnerhet. Denna 3 veckorstripp till Nizza har kostat honom tretusen rubel – hvad sagt om det. Han tyckes sjelf vara förtjust öfver att ha gjort af med så mycket pengar. och ändå har han ej spelat. I går åto vi frukost hos Mme Pasca, i går afton följde jag honom igen till bangården och stufvade in honom och Grischka i en sofkupe med direkt destination till Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han är så farligt sjuk. Det är den mest bortskämda kapriciösa, egensinniga och tomma figur jag i mitt lif sett, tom, tom så att jag kan sitta och söka på samtalsämnen i en qvart timme, jag som annars brukar prata sju stugor fulla Hela hans väsen enerverar mig. Han intresserar sig för ingenting annat i hela verlden än diamanter, är ej karl för två styfver. Hade han någon last så vore han dock ej så ointressant. Jag skulle föredraga honom som falskmyntare, kyrkotjuf och utlefvad roué framför detta ynkliga ingenting som han nu är. Nej, Gumman Jacobson i all sin intelligens har ej lyckats med den sonen.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Klädningen såg ganska fin ut – bara ni ej tycker att den är för mycket Soirée och ej bröllopsklädning. Då kan man ju göra ärmarne litet kortare så att de ej ens nå till armbågen. Den är gjord så att den kan begagnas både decolletée en pointe och hög i halsen i ett löst stycke, som medföljer, fästes blott deri. Tyget är hvitt, crème, men ser alldeles hvitt ut vid ljus spetsarne ger åt det hela något ungt och distingueradt. Måtte den blott sitta väl! Jag bad dem på magasinet: "aux trois quartiers" heter det, skrifva till Mamma samt till mottagaren vid Eydtkuhnen-Wirballen, för att denne i sin tur skulle anmäla om ankomsten dit. Paketet afgår med grande vitesse och de trodde 10 dagar skulle åtgå. I alla fall ha vi ju mera än 2 veckor på oss.
Odaterat 19 januari 1883
Måtte Annis klädning komma fram i tid. Nog kommer den alltid fort till Eydtkuhnen men derifrån till Helsingfors det är frågan.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
Är det icke rysligt med Ryssland. Alla kommissionärer, expeditörer, posten t.o.m säga att de svara för ingenting då det gäller transporter till Ryssland. Till Eydtkuhnen går det nog säga de, men der kan tullen och polisen begå hvilka godtyckligheter som helst. Ännu en fördel af att vara förenad med det stora riket. I alla andra länder har man s.k. collis posteaux, men ej i Ryssland. – Måtte bara klädningen komma fram i tid.
d. 15 april 83 – 15 april 1883
Spara inte på telegram, söta Mamma – från Petersburg och Berlin – Tag biljett öfver Köln, icke öfver Aachen, ty sålunda får ni två à tre timmars rast i Köln, får bestyra om sofkupé och äta qvällsvard i ro. – för resten kan ni ju rådfråga Hendschel – men den senast utkomna, den för maj, ty jernvägsturerna förändras ju litet. Biljettförsäljaren i Warschauerbangården i Pburg är finne – men han rådde mig att ta vägen öfver Aachen hvilket jag var mycket förargade öfver tråkigt blir det för er att köras upp både vid Verviers och Erquelines kl. 1 och kl. 4 på natten, men hvad skall man göra – de dumma tullgränserna kunna ej afskaffas. – det stora Bagaget visiteras endast i Eydtkuhnen och Paris handgepäck deremot i Verviers och Erquelines. Tobak äro de strängast med i Frankrike. När ni är två, så går väl tiden ändå lättare från Petersburg till Berlin. Man reser fr. Pburg kl. 1. Kommer om aftonen till Pskov, följande morgon kl. 7 till Vilna, kl. 1 till gränsen, om aftonen till Königsberg och följande morgon till Berlin. Framför allt tag saken lugnt och kom ihog att hvarhelst ni befinner er, ni bara behöfver telegrafera till mig för att jag med nästa tåg skall komma. Passen böra vara påtecknade af tyske konsuln. – När jag tänker på den massa menniskor som reser alla dagar, finner jag det verkligen löjligt att jag är så rädd, för att Ni ej skola kunna ta er ut – men det är bara för att jag vore mycket mycket ledsen om ni hade det allra minsta obehag eller trötthet eller leda af denna resa.
Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30 januari 1884
Den här resan till Eydtkuhnen är verkligen ingenting att tala oss. Man åker så beqvämt att man knappast komma att tänka på att man sitter i en jernvägskupé. Jag konstaterar detta med nöje vid tanken på er i våras – Ni sleto inte ondt. Ack hvad jag var orolig för Er emellertid.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Engelskan mindre ideaslisk – Hon hade att bestyra om 2, säger två saker i Petersburg, d.v.s. mjölk åt pojken och sprit för koklampan, och hade gjort det så bra att vi fingo skaffa såväl det ena som det andra i Eydtkuhnen, der vi till på köpet, genom tågets försenande voro i "a hurry", utan namn, så att jag bl.a. stjälpte en ölstånka ut öfver en herre, och höll på att ge 10 mark för 1 mark åt bäraren.
Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4 mars 1893
Från Pburg togo vi Sleeping, och hade det briljant till Eydtkuknen. Det finns numera 2dra klussens sofkupéer som äro magnifika. Vid tyska gramen började besvärligheterna. Först koleraundersökninggen, som för oss, som kommo från Finland gick temmeligen lätt, men som var högst bråkig för öfriga ryssar – alla deras saker togs ut, kastades huller om buller i karboldränkta kärl och öfversprutades ytterligare med karbol af ett tiotal gummor med karbol i vanliga sifoner, ett garde som då det tyst och militariskt stäldes upp i ett led efter väl förrättadt värv såg ytterst komiskt ut. Emellertid fingo vi med Nordenskiöld stå ungefär en timme i ett skildt uppförd tält för att vänta på vår tur. Man nöjde sig bara med att desinfektena våra saker utanpå. – Och så sutto vi 4 (vi och två tyskar) i en kupé till Berlin – Sparre sof men jag fick ej sträcka ut mig och kunde derför ej få en blund i mina ögon. –
Söndag 17 mars 1895 17 mars 1895
Han har skrifvit en mycket kostlig dagbok: allt reseintryck fakta t.o.m. drömmar äro med. Bl.a. drömde han mellan Eydtkuhnen och Berlin att han var hos Farmor, och att farmors alla främmande hade ett öga i pannan. Att Mamma umgicks så flitigt i Cyklopkretser hade jag inte tänkt mig.