Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Lyon

Brev skrivna i Lyon i kronologisk ordning

Brev som nämner Lyon i kronologisk ordning

Paris d. 27 nov. 79 27 november 1879
Edelfelt har besökt Madame Bourgain, som fortfarande är förkrossad över mannens död; deras ekonomiska ställning har blivit sämre; hon bor nu i en liten våning med sina söner tre trappor upp; sonen Gustave Bourgain har gjort framsteg och sålt några tavlor i Lyon.
Cannes fredag 24 april 1891 24 april 1891
Blir vädret ej bättre resa vi om tisdag till Marseille, onsdag Arles, torsdag Lyon och fredag Paris. Jag vill se alla dessa städer, och som expresstågen bara ha 1sta klass, ta vi vanliga tåg och resa i andra. –
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
I Marseille få vi ännu se en skymt af södern. Ellan och pojken resa sedan till Lyon Jag stannar en dag i Arles Om onsdag äro vi i Paris, senast torsdag.
Arles 4 maj 1891 4 maj 1891
I morgse reste Ellan och pojken till Lyon. Värmen var så tryckande luften så osundt qvaf att jag ej ville ha det lilla kräket länge der. De reste kl. 8 i morgse
I morgon kl. 6 väcks jag – kl. är nu 11 och beger mig med lokaltåg till Tarascon, derifrån jag med iltåget far upp till Lyon – farväl Provence! Jag hoppas finna de mina i högönskelig välmåga och något uthvilade i Lyon. Jag är der kl. 2 – och i öfvermorgon få vi sitta i 10 timmar och gno på från Lyon till Paris.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Så kom jag till Lyon, kl. 2 på dagen och der regnade det också. Pojken var frisk och det var hufvudsaken – Ellan hade haft ledsamt der – och för att roa en gingo vi då ut i regnet för att bese staden. Museet var stängdt, ty det var måndag och inga böner hos konserjatorn hjelpte. Så togo vi en vagn och foro upp och ned, fram och tillbaka . Lyon såg mycket tråkigt ut, och detta besannades också af min vän Payen, som sedan 10 år är bosatt der i sin födelsestad. Han tillhör en af de rikaste familjerna der. Han jemrade dig öfver den fullkomliga bristen på glädje och högre intressen i den stora staden – ty der finnas 500,000 menniskor. Smutsigt var der – icke denna Marseilles fräcka lefnadsfriska smuts som breder ut sig i solens ljus med oskuldens hela enkelhet – nej en dof, tråkig, respektabel orenlighets ande låg öfver det hela. i de enomra husen voro gårdar och bottenbutiker jordvåningar alldeles nedrökta och alls ej aptitliga. Förskräckligt stort är Lyon det tar aldrig något slut och husen äro lika stora som här i Paris. Kontor i alla bottenvåningar. – Typen var nu den jemna medeleuropeiska, – menniskorna sågo tråkiga, hederliga och djupt allvarliga ut, utan tillstymmelse till målerisk karaktär.