Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Hôtel Continental

Brev skrivna i Hôtel Continental i kronologisk ordning

Brev som nämner Hôtel Continental i kronologisk ordning

d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Till festen för Adolf Erik Nordenskiöld har de målat svenska och finska vapnen i kolossal storlek; Walter Runeberg har modellerat en kolossal byst av Nordenskiöld; den svenske målaren Hjalmar Norrström leder dekorationsarbetet på Hôtel Continental; både Georg Sibbern och prins Nikolaj Alexejevitj Orloff deltar; Orloff sade sig vara stolt att representera den finska kolonin i Paris; Edelfelt tycker han kunde göra mera, av alla utlänningar har finnarna minst nytta av sin ambassad.
Paris d. 3 april 1880 3 april 1880
Herman Frithiof Antell är mycket nöjd med sin tavla; han har bjudit Edelfelt på middag med den schweiziske läkaren Edmund Landholt; Landholt har i sin tur bjudit Edelfelt på bal som den schweiziska kolonin ställer till med på lördag på hôtel Continental.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12 april 1880
Hôtel Continental var inrett med furstlig prakt; Edelfelts matsedel, som han med l'Illustration skickat till Alexandra Edelfelt, omtalades i flera tidningar.
Genom Herman Frithiof Antell var Edelfelt bjuden på middag till ögonläkaren Edmund Landolt; han är lite över 30 år, schweizare och intresserad av konst; han kände Edelfelt par renommé [genom rykte]; efter middagen, där också några italienska konstnärer deltagit, bjöd Landolt på en bal som schweiziska kolonin ordnat på hôtel Continental; Landolt övertalade Edelfelt att dansa; schweiziskorna var mest fula; balens drottning var en liten amerikanska i Adelina Pattis stil; Edelfelt kände många på balen; John Singer Sargent, Rafael de Ochoa och Edelfelt superade efteråt och kom hem först klockan 4 på morgonen.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
En annan afton voro vi, Kaufmann och jag af Dahlberg bjudna på tyska kolonins en bal och konsert i hôtel kontinental. Det var ett förfärligt knoddsällskap – bara Lindenwaldar och Studar. Man kände sig förfärligt främmande, fastän man med handen på hjertat måste säga att dessa glasögonprydda kontorister bra nog mycket påminner om herrarne hemma i Norden – dock äro de vulgärare, simplare, mera krystade än skandinaverne.