Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Generalife

Brev skrivna i Generalife i kronologisk ordning

Brev som nämner Generalife i kronologisk ordning

Alhambra d. 13 april 1881. 13 april 1881
Kl. 10 på aftonen hörde jag, halfdöd af trötthet, konduktören ropar Granade. Jag spratt till och i ett nu var jag ute från vaggonen, uppe i en ”coche” förespänd med mulåsnor i spann, och sålunda gjorde jag mitt intåg i Granada i det herrligaste månsken en aprilnatt. Jag såg berget med Alhambra och Generalife, Sierra Nevadas snötoppar bildade fonden och den mohriska staden låg rundt omkring mig. Nyfiken och med klappande hjerta stod jag på kuskbocken, slukande med ögonen allt som månens strålar lät mig se. På ett gammalt hus såg jag en bizare målning, och med nyfikenhet tog jag upp pinze nezen O nutid, o praktiska amerikanare, o horror! det var en affisch-reklam för Singers symaskiner. Vi komme snart till en arabisk port – Alhambras port, foro så genom Kalifernas urgamla park – det rikaste och lummigaste man kan se, och snart stodo vi vid foten af Alhambra, vid Torre de los Siete Suelos, der Fonda’n är belägen.
Kl. 11 kommo Boït och Noel och sökte mig, vi dejeunerade, och så bar det af till Generalife – (Jenotu-l-arif= byggmästarens trädgård). – Makalöst vackert tänkt – nu är dock trädgårdarne (ty de äro många terassformigt hängande, vid bergväggen) alltför vårdade, Cypresserna för väl klippta och blomsterrabatterna för väl skötta så att intrycket blir stelt. Den tusenåriga Cypressen, der under hvilken sutaninnan Zoraya brukade träffa sin älskare Abencerragen, står ännu qvar. – Jag kommer att göra studier här. Några Spanska målare höllo på med att måla en af bassinerna. – Generalife, ett litet Alhambra, vore ett bra trefligt sommarnöje att ha.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
I morgon och öfvermorgon skall jag försöka att göra ett utkast af trädgården i Generalife.
Torsdag d. 21 april 21 april 1881
På Generalife har jag också talat spanska i dag och i går med några målare och trädgårdsmästarens dotter, en fullkomlig skönhet. En af de spanska målarne sade henne att troligen ingen af de slutaninnor som gått och vankat der i trädgården varit så vacker som hon – hvilket hon med särdeles nöje tycktes höra på.
Men tiden lider Farväl Granada, Alhambra, Generalife! – Nu måste jag skynda mig, det regnar och jag har en 15 timmars jernvägsresa för mig med 3 tågombyten. Allt praktiskt står på dåliga fötter här, jernvägarne långsamma, förfärligt långsamma. – Au revoir, nästa gång skrifver jag från Sevilla. Får se om jag kan sanna ordspråket ”Quien non hay visto a Sevilla Non hay visto una maravilla,