Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Mariinskijteatern

Brev skrivna i Mariinskijteatern i kronologisk ordning

Brev som nämner Mariinskijteatern i kronologisk ordning

Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
Buistroff hade bjudit Manzeys och mig på Operan, der Sembrich, (Petersburgs nuvarande primadonna, sjöng la Traviata. Nikolai Ivanitsch klädd i syrtut och hvita handskar, var älskvärdheten sjelf, hans fru som är ett får smålog och jämrade då och då något med en ynkelig stämma, och Sembrich sjöng mycket bra, och spelte isynnerhet förträffligt i sista akten. Ingenstädes, utom på finska theatern har jag sett en så stormande och bullersam samt tacksam publik som här. De vråla af förtjusning, och framropningar följa efter hvarje akt.
Söndag nov. 1881 20 november 1881
Mina vänner här äro mycket stora beundrare af Savina, liksom ryska theatern och ryska operan äro de theatrar de mest gå på. – Fru Etter sade rent ut att de blifvit ryskare än ryssarne sjelfva genom de utländska namnen de bära.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Häromaftonen släpade Manzeys mig på ryska operan, der vi sågo det tråkigaste jag hört i musikväg – Boris Godunoff. Orloff, deras förtjusning, bölade och såg ut som en simplare sortens kusk. Det hela var oändligt misslyckadt – fru Etter och jag tyckte det åtminstone, men publiken applåderade som besatt.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Häromaftonen släpades jag igen på ryska operan, och Paul och fr Sofi bli högst mankerade, om jag ej himlar mig öfver Orloff, Prianischuckoff och hvad alla dessa bölare heta. De sjunga så simpelt att om de hade röster med 8 oktaver och kunde sjunga trestrukna 3 fortissimo, så förefalla de mig odrägliga. I denna opera "Nijni gorodki" förekommer en hymn till rysslands heliga jord. Ingenting kan beskrifva det vrålande som deraf framkallades hos publiken. De tjöto, klappade, stampade – Nog har jag sett kommunarderna komma tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem, men det var bara barnlek mor dessa panslavistiska och patriotiska utbrott.
I waggonen mellan Stendal och Hannover –, fastlagstisdagen 1895 26 februari 1895
I dag för 14 dagar sedan var jag på ryska operan med flickor- man skulle tycka det är mycket längre sedan