Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Lystrups slott

Brev skrivna i Lystrups slott i kronologisk ordning

Brev som nämner Lystrups slott i kronologisk ordning

Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Imorgon skola vi på middag till grefve Moltke på Lystrup, i öfvermorgon do till storjägaren grefve Holck på Rosendal – jag kan ej säga att jag är så lifvad för dessa "Selskaber".
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Jag är så glad för att jag i afton sluppit en jagtmiddag på Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren. (en timme senare) jag har nu ätit min middag allena, med fyra silfverkandelabrar framför mig och 2 betjenter som passat upp mig – och jag har ej varit klädd i frack, hvilket kännes så underligt skönt och fritt. – Jo, sedan jag varit på två middagar efter hvarandra, fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände jag mig så nervös och omöjligt att jag bad att få slippa denna middag ehuru grefvinnan han redan lofvat att jag skulle komma. På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig verkligen illa till mods och öfverflödig – der talades under åtminstone en timme om grefve Lerches nya anspann och svårigheten att med 6 hästar i spann svänga in öfver bron och porten i Lerchenborg. Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet än den att snart få porträttet färdigt, och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt på att vara aimabel och konversabel med obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant gammalt slott att se med en trappa af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett par helt skulpterade rum med 1528 uthugget i snirklarne på kaminen äro också intressant. Men som sagdt, jag behöfde ro, själsro och magro, och jag njuter den nu i fulla drag –
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
v. Bodenhausen liknade mycket de unga Moltkarne på Lystrup. Blond, smärt korrekt och ytterst artig. Han deklamerade mycket af några helt unga diktare – och så kommo vi till Göthe, som med rätta åter börjar bli No 1, icke allenast på de officiella piedestalerna, utan också i menniskornas och ungdomens medvetande. Bodenhausen blef så begeistrad öfver ett och hvarje jag sade om Goethe att han skänkte mig en vacker volym med Goethes tyriska dikter.