Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Luzern

Brev skrivna i Luzern i kronologisk ordning

Brev som nämner Luzern i kronologisk ordning

Genua, hôtel du Parc, via Ugo Foscolo tisdag 26 jan. 91 26 januari 1891
Resan från Luzern genom St Gotthard tunneln var till den grad storartad att jag aldrig glömmer den i mina lifsdagar. Skyhöga alper, svindlande bråddjup stora vattenfall frusna, här och der en isfri bergsjö djupt nere, hundradetals fot under oss, byar, schweitzer hyddor mörkbruna, mahognyfärgade mot skön och hela landskapet sedan i hvitt – men alla nyanser af hvit som man kan tänka sig – guldskimrande, krithvitt, gräddhvitt, marmorhvitt, stärkelsehvitt, blåhvitt som cigarrök. Jag stod som förstenad, vid anblicken af allt detta sagolika, ute på vaggonafsatsen i Schweitz ha de sådana vaggonar som i Finland. Så kom St-Gotthard tunneln 25 minuter lång. Det skramlade och ekade i berget, men pojken sof som en stock. Strax på andra sidan bara italienska namn och så kom småningon lägre alper och sist Belungona, förtjusande vackert och den enda något så när snöfria plats vi sågo förrän vi voro här. Lugano och sjöarna voro vackrare än jag tänkt mig dem, och jag ångrade ett ögonblick att är ej stannat någonstädes här i stället för i Milano.
– Jag har fåfängt sökt efter fotografier af alperna i snö, för ett skicka till er. – Kanske får jag ändå några i Paris – det kan ej beskrifvas hur storartadt, hemskt, besynnerligt det var, och jag är rädd att fotografierna ej heller ge intrycket tillräckligt stort. Resan från Luzern till Milano kostar 25 frcs i andra klass – och "on en a pour son argent" det försäkrar jag. – Medens upphör bergen och den lombardiska slätten börjar snö, snö och is – och klockan 7 på aftonen voro vi i Milano, stort, tråkigt kallt och snöklädt.