Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Casino

Brev skrivna i Casino i kronologisk ordning

Brev som nämner Casino i kronologisk ordning

Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Vi voro i torsdags bjudna af Chambure på middag till Monte Carlo – Det verldsliga lifvet der – (det råkar då vara verldstligt ändtligen) degouterade mig återigen, och jag var formligen förstämd öfver att se den herrliga, storslagna naturen der nedsmutsad af all denna pöbel och alla dessa Casinos och hotell, det ena förskräckligare än det andra. –
Trogen mitt löfte till Bertha spelade jag för henne 3 ggr 5 frcs på Rouletten, men förlorade hvarje gång – Jag tänkte på Baboulinka undertiden och kunde ej rigtigt förstå hennes passion – Jag är näml. så säker på att förlora att jag utan lidelse offrar mina stantar. Under dessa "30 sekunder af en spelares lif" kunde jag blott inom mig beskärma mig öfver alla de galna menniskorna som sitta der dag ut och dag in. Chambure vann på en liten stund 600 frcs men förlorade 400 igen – jag hade således, ingen misskund med honom då han skulle bjuda på en fin-fin middag –
Den afåts i det ytterst eleganta Café de Paris, bestämdt en af de bästa restauranter i verlden. Ellan och jag, ovana vid sådan lyx gingo och glodde på förgyllningarna, mattorna, silfvret och bordserviserna som andra bönder – jag hade ej suttit der länge i värmen, mättad med parfymer, blomdoft och tryffellukt, förrän jag hade klart för mig att allt detta schangtila ej är gjordt för mig. – Jag är en enkel man, en bonde, som med åren blir allt men bondisk och får allt mindre behof af vällefnad och lyx. – Lyx, ja det börjar jag ordentligt och hatar. Med alla "blöde Tepper" och färgnyanser och lampor och bibeloter och skräp kunna de ej få ihop något ditåt så vackert som ett tunnland jord med några trän på och Guds sol deröfver och ett menskligt uttryck i ett menskligt ansigte intresserar mig bra mycket mera än all denna gement döda grannlåt. –
Det der Casinot i Monte-Carlo, det är då ett bevis på att ändamålet trycker sin prägel på medlen. De ha gjort allt för att få det rikt – men ingenstädes har Garnier klarare bevisat att han i grunden är en rå man är just der – denna arkitektur revolterar mig som ett slag för örat – allt det simplaste i menniskan och konsterna har här kommit till sin fulla blomning – och att våga bygga ett sådant tabernakel midt i den mest klassiskt tecknade natur. Jag vet få ställen som så framkalla för fantasin Odytssén och Grekiska sagor och argonauternas skepp och allt det evigt vackra i antiken som just Monaco – och der har var fäaktiga tid lemnat efter sig dessa monument af dum lyx, som kommande generationer komma att skrattar åt med ett medlidsamt löje.
– Sjelfva spelsalarna äro alls ej så tragiska som de beskrifvas och spelarne se absolut lugna ut – aldrig har jag der sett dessa röda ansigten och förvirrade blickar som folk tala om – alla lugna, korrekta, snarare liknöjda än intresserade. – Vid borden sitta mera fruntimmer än herrar – många gamla ärevördiga fruar och icke ärevördiga flickor – men ej en min skulle förråda någonslags emotion hos dem. tre gånger såg jag ettan komma ut efter hvarandra (jag spelade då på 34, på 15 och på 35) – och en herre vann 3 gånger efter hvarandra 36 gånger sin insats. Eteblissementet är utvidgadt sedan Jag var der sist: 2 nya salar med fyra nya roulettbord och 2 för trente ej quarante. –