Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Lerchenborg

Brev skrivna i Lerchenborg i kronologisk ordning

Brev som nämner Lerchenborg i kronologisk ordning

Bregentved lördag 28 Okt 1894 28 oktober 1894
Detta herrskap Raben äro då högst besynnerligt. De ha ej rest utomlands utan vistas för att jaga på ett af sina gods här i närheten. Det de reste från Aalholm med 3 barn, 3 guvernanter, 10 tjenare 4 velocipeder, 4 hästar, en vagn och en flygel Det måtte vara som cirkus Busch. – Här likaså litet som hos dem kan man förstå att något sådant som en jagt med ty åtföljande middagsätningar med alla dessa eviga kusiner Kristian och Frederik och ove och Palle, att något sådant säger jag kunde uppskjutas eller inställas för någon mensklig orsaks skull. Möjligen kungens död – och ändå är jag ej säker på det. Man skulle kanske nöja sig med att slå ett sorgflor om Dyrestegen. – Och vi andra som tycka att allt annat är så vigtigt här i verlden – arbete, ära, höga mål, utkomst. Och värre lär det vara i England. Zorn sade att man alltid blir frågade "Do you hunt, Sir? svarar man då nej, så är det slut med konversationen. – Här var ju en massa menniskor, både herrar och damer, alla i stor gala till middagarne – damerna med diamanter och perlor, djupt urringade. Härifrån reste hela sällskapet till grefve Lerche på Lerchenborg, derifrån till baron Reedz Thott på Gavnö o. s. v.Och icke en som skulle tycka att detta lif ändå är litet innehållslöst!
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5 november 1894
Jag är så glad för att jag i afton sluppit en jagtmiddag på Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren. (en timme senare) jag har nu ätit min middag allena, med fyra silfverkandelabrar framför mig och 2 betjenter som passat upp mig – och jag har ej varit klädd i frack, hvilket kännes så underligt skönt och fritt. – Jo, sedan jag varit på två middagar efter hvarandra, fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände jag mig så nervös och omöjligt att jag bad att få slippa denna middag ehuru grefvinnan han redan lofvat att jag skulle komma. På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig verkligen illa till mods och öfverflödig – der talades under åtminstone en timme om grefve Lerches nya anspann och svårigheten att med 6 hästar i spann svänga in öfver bron och porten i Lerchenborg. Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet än den att snart få porträttet färdigt, och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt på att vara aimabel och konversabel med obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant gammalt slott att se med en trappa af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett par helt skulpterade rum med 1528 uthugget i snirklarne på kaminen äro också intressant. Men som sagdt, jag behöfde ro, själsro och magro, och jag njuter den nu i fulla drag –