Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Petersburg i 1883, 6 sidor.

Älskade Mamma,

Det är bestämdt med flit som ödet ställer så till att jag först utom hemmet får göra bekantskap med denna världens elände. Vårt hem framstår derföre för mig som en fristad dit sorg och olycka ej hinner – Gud låte det länge så vara.

Knappt framkommen, möttes jag af underrättelsen att Schura Etter ännu var sjuk – icke feber, icke difteri utan något i hjertat. Det var nu öfver, men i förrgår afton hade han haft en svår attack – hjertklappning och häftiga plågor. Buistroff förklarade att detta ej vore så farligt om ej hjertfel förekommit i familjen. Nu ansåg han Schura böra resa tidigare till landet. Fru Etter bör ej få veta att han haft något åt hjertat, det skulle alltför mycket skrämma henne, isynnerhet som B. anser att det för ögonblicket ej är farligt. Emellertid äro gossarne mycket sorgsna, tänka främst på modren och fundera nu på att skicka Schura om söndag till Haiko, ifall B. tillåter honom göra det.

Här är det förfärligt före – en svart smörja som gör en ondt i själen att se. Mörkt har det varit så det förslår – måtte det bli bättre i morgon då jag skall börja måla. – Jag sof oroligt i kupen, dels emedan hettan var olidlig der jag låg under taket, dels emedan min granne, en lungsigtig rysk officer harklade och spottade hvarannan minut.

Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort. Middag åt jag hos Manzeys. Hvilken skilnad på stämningen i går hos oss och den hos dem i dag. Vi ha ändå bra mycket att tacka Gud för!

Hvad jag har för ett utmärkt minne af min sista visit hemma. Hvad jag håller af er, och hvad jag känner mig half då jag icke har Eder! Tack för denna gång och för alla gånger som jag fått vara tillsammans med Er. På e.m. gingo vi med fröken Manzey för att se på ett vackert arbete som hon upptäckt för Anni. Det var verkligen ovanligt smakfullt, men jag vill se det vid dager för att kunna bedöma färgerna. –

Schura Etter ligger derinne med en ättikskompress på bröstet och har två unga grefvar Titschkevitsh till sällskap. Fröken Nikiforaky var här nere och hemtade honom buljong, och jag fick då tillfälle att framföra Mammas helsningar. Schura har ej feber och mår för ögonblicket fullkomligt bra, språkar med sina kumpaner och talar om att stiga upp i morgon.

Hvad det är för en annan luft hos Er i Helsingfors, än här. Man kan skära denna dimma med knif – den stinker och tyckes vara mättad med sjukdomsfrön, tvi vare en sådan gröt som man måste dra i sina lungor.

Boris hade häromdagen hos Schuvaloffs dansat med fröken Olitte, och hon hade då sagt att Demidoffs voro mycket nöjda med porträttet och väntade sig ett särdeles godt resultat af detsamma.

I öfvermorgon är det dans hos furstinnan Kitty och jag är ditbjuden – skall derföre i morgon gå till det unga paret och göra visit.

Det skall bli roligt att träffa Mille och Neiglick här. Woldemar Frenckell kom med tåget, men honom svärmar jag mindre för.

– Den der Trubetskoïska baletten har gjort lycka, tack vare den starka klacken af aristokrater och gardister.

Nu god natt. Tack för sist ännu en gång! Säg Schauman att jag är oändligen tacksam för det han tänkt på mig med böckerna. –

Ännu ej ett ord från Gatchina, troligen får jag vänta tills långt efter det Kejsaren blifvit återstäld. God natt – Tusen helsningar

från

Atte

Ur Albert Edelfelt och Ryssland, utg. Rainer Knapas & Maria Vainio, Svenska litteratursällskapet i Finland, 2004.

Innehåll