En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901
äktenskap årets fester champagne drycker förälskelse författare Gud kärlek kejsardömen konstnärskap kungligheter kvinnor män melankoli militärer (personer) nyår ryssar sjukdom (tillstånd) skönlitteratur
Petersburg nyårsnatten
1883–1884.
Älskade Mamma,
Sedan flere år har jag skrifvit
till Mamma just på denna märk
värdiga natt. Gud välsigne Eder
och bevare Eder, mina käraste.
Jag hoppas att det år som kom-
mer, skall vara lika lyckligt
som det förra. För en vecka sedan
var jag hos Eder och jag saknar
Eder dubbelt vid tanken härpå.
I afton var jag af Paul bjuden
på hans regements klubb.
Aldrig i verlden har jag druckit
så mycket champagne. Stor-
fursten Mikhael Mikhailo-
vitsch, som tjenar vid samma
regemente var också der. Han
hade sig en grundlig sticka – talte
med mig länge om Mme Demidoff,
Mme Miatleff m.fl. Det är en
bra vacker pojke – betydligt
vackrare än Mammas Lejon
enligt 1846 års mode-journal.
Fröken Manzey är alldeles
betagen i honom. Jag sade honom
också att han hade en obekant
beundrarinna – hvilket lifvade
honom mycket. Han och en ung
grefve Adlerberg, neveu till
vår, sutto och pratade med
mig efter Kaffet. Han, den
unga Storfursten, har alldeles
Romanoffska drag – det finns
ofantligt mycket ras hos ho-
nom – Han liknar Kejsar Ni-
kolai, sin farfar. Emellertid
var han rätt dryckesrörd, prata
de om sina "bonnes fortunes" m.
m. ofantligt öppenhjertigt.
Det finns et ögonblick "où nous
sommes reduits à sa qualité
d'hommes, et rien que cela,
och menskornas fåfänga är
då densamma, antingen
de äro torpare eller stor-
furstar.
Idag har jag sett fröken
Manzey – hon tycktes ångra
sitt beteende hos Barclay de Tollys
men "jag kan ej krypa, har ej
lärt att tigga" och bryr mig
derföre ej om om att be om
hennes nåd. – "mister du en
stå dig tusende åter."
Öfverhufvudtaget är qvinnan
en märkvärdig tingest. De
vilja vara så starka, så sjelfstän-
diga, så viljekraftiga – och
all deras viljekraft blir
dock depenserad på att beha-
ga eller misshaga mannen –
hvarför – jo emedan det tills
vidare är deras högsta uppgift.
Det blir kanske annorlunda
om 200 år, men tills vidare
är det så – qvinnan är
till för mannens skull. –
Ett stort undantag: Mamma,
min egen älskade Mamma,
mitt bättre jag, min afgud,
mitt allt i allom. Jag är till
för Mammas skuld, icke
ej
Mamma
för min. Jag känner mig
så sammanhänga med
Mamma genom hjertats
ömtåligaste fibrer, att
jag icke kan resonnera fullt
i denna sak. Ett vet jag:
om jag någonsin älskat någon,
med vansinnig kärlek, så är
det Mamma – "ma fiancée",
hon går allt ännu, som hos
Sully Prudhomme samma
väg som jag "moi derrière et
elle devant" utan att vi råkats.
Om jag aldrig gifvit någon
annan denna kärlek, så
är det derföre att jag aldrig
känt mitt hjerta så dra-
get till någon. Fåfängan,
sinnena, sinligheten – à la
bonne heure – men hjertat
icke. Mamma är den enda
person i verlden som gör mig
rigtigt vek – mitt hjerta är
som vax inför Mamma. – och
det är derför som Mamma
har alldeles oinskränkt magt
öfver mig. Jag känner min
kärlek att Mamma som
min enda lidelse, min
starkaste passion. Det är
derföre jag, vid hvarje äregirig
dröm, vid hvarje tanke på lycka
och ära, först tänker på Mamma –
den enda menniska i verlden
som håller af mig rigtigt,
och – den enda som jag håller
rigtigt af. Gud låte mig en
dag kunna bli något dugtigt
icke för min skull utan för Mam-
mas.
"Noch ist Pohlen nicht verloren"
och jag är ung ännu – jag
vill försöka. Jag tycker nu,
i denna märkvärdiga natt,
att det ännu ej är slut med
mig, trots hufvudvärk och
melankoli. – Jag har nyss
läst de der novellerna af
Drachmann, Schandorp, Jæcob-
sen m.fl., och jag känner
på mig också jag, att jag
fått något litet af denna
gudagnista som gör en van-
lig dödlig till en man, d.v.s
till en frambringade skapande
ande. – Tomma drömmar
kanske – men det är dock
dessa drömmar som med
omotståndlig kraft drifva
oss till arbete. Tanken på
att blifva något, hoppet att
frambringa något som
öfverlefver stunden, odödlig
heten med ett ord – det
är det ädlaste, det vackraste
i vårt väsen. Gud gifver
oss krafter till att lefva
längre än den korta minuten,
Gud gifve
oss
ett odödligt lif!
Rundtomkring råder tystnad
Ryssarnes nyår är ännu
fjerran och endast jag vet
att en vigtig stund nu är
inne. Under detta 1884 fyller
jag 30 år – Ack, jag skäms
och rodnar då jag tänker på det
lilla jag gjort och på det
myckna jag borde göra. –
Men jag hoppas få lefva och
arbeta. Hvarföre har jag
ej en qvinna vid min sida
som skulle elda mig till all
god gerning, skulle egga
mitt mod, då det sviker, stegrar
det, då sorgens och det ned-
slagna lynnets tid är! Gud
vet om jag lefver länge – mitt
väsen har brunit i hög låga
men brunnit fort. Dock skulle
jag gerna vilja se frukterna
af en eldig ungdom – jag
ville se mandomen efter så
mycket löst prat.
Får se hvad det blir af mig –
min största äretitel tills vi-
dare är att jag är Mammas
son.
Helsa alla hjertligt från mig.
Önska Bos, Morbror Gustaf
och alla bekanta ett godt
nytt år – Eder önskar jag
det så innerligt som en
menniska det göra kan, lika
som jag önskar Eder, nu och
alltid, lycka och Guds välsignelse
Mammas Atte.
Sedan flere år har jag skrifvit till Mamma just på denna märkvärdiga natt. Gud välsigne Eder och bevare Eder, mina käraste. Jag hoppas att det år som kommer, skall vara lika lyckligt som det förra. För en vecka sedan var jag hos Eder och jag saknar Eder dubbelt vid tanken härpå.
Alexandra EdelfeltI afton var jag af Paul bjuden på hans regements klubb. Aldrig i verlden har jag druckit så mycket champagne.
Paul von EtterStorfursten Mikhael Mikhailovitsch, som tjenar vid samma regemente var också der. Han hade sig en grundlig sticka – talte med mig länge om Mme Demidoff, Mme Miatleff m.fl. Det är en bra vacker pojke – betydligt vackrare än Mammas Lejon enligt 1846 års mode-journal. Fröken Manzey är alldeles betagen i honom. Jag sade honom också att han hade en obekant beundrarinna – hvilket lifvade honom mycket. Han och en ung grefve Adlerberg, neveu till vår, sutto och pratade med mig efter Kaffet. Han, den unga Storfursten, har alldeles Romanoffska drag – det finns ofantligt mycket ras hos honom – Han liknar Kejsar Nikolai, sin farfar. Emellertid var han rätt dryckesrörd, pratade om sina "bonnes fortunes" m.m. ofantligt öppenhjertigt. Det finns et ögonblick "où nous sommes reduits à sa qualité d'hommes, et rien que cela, och menskornas fåfänga är då densamma, antingen de äro torpare eller storfurstar.
Alexandra Edelfelt Varvara Iljinitjna Mjatleva Helene Demidov di San Donato Sophie Manzey Alexander Adlerberg Michail Michailovitj Nikolaj IIdag har jag sett fröken Manzey – hon tycktes ångra sitt beteende hos Barclay de Tollys men "jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga" och bryr mig derföre ej om om att be om hennes nåd. – "mister du en stå dig tusende åter."
Sophie Manzey Catharina Fjodorovna Durasov Ludwig Barclay de TollyÖfverhufvudtaget är qvinnan en märkvärdig tingest. De vilja vara så starka, så sjelfständiga, så viljekraftiga – och all deras viljekraft blir dock depenserad på att behaga eller misshaga mannen – hvarför – jo emedan det tillsvidare är deras högsta uppgift. Det blir kanske annorlunda om 200 år, men tills vidare är det så – qvinnan är till för mannens skull.
Ett stort undantag: Mamma, min egen älskade Mamma, mitt bättre jag, min afgud, mitt allt i allom. Jag är till för Mammas skuld, icke ej Mamma för min. Jag känner mig så sammanhänga med Mamma genom hjertats ömtåligaste fibrer, att jag icke kan resonnera fullt i denna sak. Ett vet jag: om jag någonsin älskat någon, med vansinnig kärlek, så är det Mamma – "ma fiancée", hon går allt ännu, som hos Sully Prudhomme samma väg som jag "moi derrière et elle devant" utan att vi råkats. Om jag aldrig gifvit någon annan denna kärlek, så är det derföre att jag aldrig känt mitt hjerta så draget till någon. Fåfängan, sinnena, sinligheten – à la bonne heure – men hjertat icke. Mamma är den enda person i verlden som gör mig rigtigt vek – mitt hjerta är som vax inför Mamma. – och det är derför som Mamma har alldeles oinskränkt magt öfver mig. Jag känner min kärlek att Mamma som min enda lidelse, min starkaste passion. Det är derföre jag, vid hvarje äregirig dröm, vid hvarje tanke på lycka och ära, först tänker på Mamma – den enda menniska i verlden som håller af mig rigtigt, och – den enda som jag håller rigtigt af. Gud låte mig en dag kunna bli något dugtigt icke för min skull utan för Mammas.
Alexandra Edelfelt Sophie Manzey Sully Prudhomme"Noch ist Pohlen nicht verloren" och jag är ung ännu – jag vill försöka. Jag tycker nu, i denna märkvärdiga natt, att det ännu ej är slut med mig, trots hufvudvärk och melankoli. – Jag har nyss läst de der novellerna af Drachmann, Schandorp, Jæcobsen m.fl., och jag känner på mig också jag, att jag fått något litet af denna gudagnista som gör en vanlig dödlig till en man, d.v.s till en frambringade skapande ande. – Tomma drömmar kanske – men det är dock dessa drömmar som med omotståndlig kraft drifva oss till arbete. Tanken på att blifva något, hoppet att frambringa något som öfverlefver stunden, odödligheten med ett ord – det är det ädlaste, det vackraste i vårt väsen. Gud gifver oss krafter till att lefva längre än den korta minuten, Gud gifve oss ett odödligt lif!
Polen Holger Drachmann J. P. Jacobsen Sophus SchandorphRundtomkring råder tystnad Ryssarnes nyår är ännu fjerran och endast jag vet att en vigtig stund nu är inne.
Under detta 1884 fyller jag 30 år – Ack, jag skäms och rodnar då jag tänker på det lilla jag gjort och på det myckna jag borde göra. – Men jag hoppas få lefva och arbeta. Hvarföre har jag ej en qvinna vid min sida som skulle elda mig till all god gerning, skulle egga mitt mod, då det sviker, stegrar det, då sorgens och det nedslagna lynnets tid är! Gud vet om jag lefver länge – mitt väsen har brunit i hög låga men brunnit fort. Dock skulle jag gerna vilja se frukterna af en eldig ungdom – jag ville se mandomen efter så mycket löst prat. Får se hvad det blir af mig – min största äretitel tills vidare är att jag är Mammas son.
Alexandra EdelfeltHelsa alla hjertligt från mig. Önska Bos, Morbror Gustaf och alla bekanta ett godt nytt år – Eder önskar jag det så innerligt som en menniska det göra kan, lika som jag önskar Eder, nu och alltid, lycka och Guds välsignelse Mammas Atte.
Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Berndt Otto Schauman