gör nu med lånet åt Lulle
som Mamma för bäst finner.
Jag känner på mig att jag har
alls inga gåfvor åt finanshållet.
Skulle jag sjelf handskas med mina
pengar skulle jag kanske hålla dem
i en gammal strumpa eller inknutna
i en bomullsnattduk innerst i ett
skåp. Efter Mamma är så snäll
och vill åtaga sig detta bråk, så är
jag säker på att mina affärer bli
tio gånger bättre
skötta
än om jag toge
hand om dem sjelf.
Tack också för att Mamma gaf de
der guldslantarna åt Brandtska
barnen, likasom det Brandska
Lampenska kalaset mycket slog an
på mig – godt hufvud gör det
oläsligt – och godt hjerta, tillägger

jag. Hvad jag saknar Mamma
otroligt, obeskrifligt!
Jag har haft en ohyggligt mängd
bref att besvara dessa dagar,
ty Figaro talte om min heders-
legion på nyårsafton-dagen.
och de lyckönskningar jag fått
äro legio. Jag vet ej hur många
gånger jag skrifvit "sympathique"
och amitie, under dessa dagar.
Pojkens porträtt blir bra – och Pasteurs
också; fr. Scherfbeck kopiera det
utomordentligt samvetsgrant. Hvad
skall jag betala henne? Hon äter
alla dagar frukost hos mig, och
lärer ha sagt åt Runebergs att
hon både lär sig åtskilligt på
detta arbete och tycker att
det är roligt, hvilket ju

allt är bra.
I afton är jag, med Chambure,
bjuden på middag till Madame
de Lurcy, i hennes charmanta
hôtel inne i sjelfva Parc Mon-
ceaux. – Vi ha för afsigt.
Ch. och jag, att om lördag gå
på en concert der bl. a. en
qvartett af Grieg kommer att
spelas.
I går och förrgår kallt och blåsigt,
nu lyckligtvis snö och litet
lugnt väder. I alla fall är
vintern hemma att föredraga
ty det här är för otäckt.
Nu farväl för denna gång
helsa flickorna och Tant Gadd
och alla andra och önska dem
en god förtsättning på det nya året
Eder Atte