tvifvelaktigt värde, för att hals öfve hufvud
bege mig hem – nu är jag beklagligtvis ännu
bunden vid dessa jernblackar åtminstone tio
dagar – Ellan har ännu ej varit hos läkaren.
Har han, som jag hoppas, ingenting att invän-
da emot resan företaga vi den öfver Köpen-
hamn, med ett fyra dagars uppehåll der.
Ack om Bertha kunde komma dit helst
Jag kan ej säga hur ofta jag varit rasande
då jag tänkt på denna Bs omintetblifna
resa i år, och det fastän allt skulle ha
passat så ypperligt – t.o.m ressällskap, om
blott B. hade fått veta af Hulda Bjorn
gaf sig af – Apropos denna sistnämnda
så tyckte jag kan var betydligt kuddimo
som ej gick upp till Mamma och helsade
från oss – vi hade gjort allt för att skoja upp
hennes loja lifsandar och hon trifdes godt
hos oss, skrattade och såg ut ha roligt här.
— I Finland skulle jag gerna vilja måla
någonting rigtigt bra – icke alltför stort
men som sagdt bra och bättre än Käringarne.
Får se om jag ej gör en liten resa till Ruoko-
laks igen. Då ber jag Annie uppoffra
sig och komma med för att fotografera –
hon kan ju fullkomliga sig i finska
språket på lediga stunder. Ellan skulle
under denna tid vara på Saaris – så

ha vi tänkt åtminstone.
Ellan mår bra – då hon är utfaren har
hon också tröttat ut sig mera än en
vanlig alldeles frisk menniska brukar stå
ut med – naturligtvis göra sömmerskor allt
i verlden för att ta lifvet af hunne —
och humöret – men de lyckas gudskelof ej.
— I går lemnade jag åt madame Vallery Radot
och åt Gubben Pasteur den der landskaps-
skizzen från Vuoksen (vid Zilliacus' ställe), såsom
en gengäld för hennes hygglighet i fjol somras.
Den lilla taflan såg mycket bra ut och
tycktes göra dem det största nöje. ‒ Alla
möjliga oturer har jag haft med Vallery Radots
poträtt – än har det blifvit såder helt
flottigt som köks-vaxduk, än har han
ej
kun-
nat sitta, än har han gjort 15 dagars militär
tjenst, och nu håller hans bästa vän,
Gouvion de St. Cyr, på att dö, så att han
är der och vakar för honom.
Jag skickar härmed ett utklipp från Köl-
nische Zeitung angående utställningen i Köpen-
hamn. Det skulle Bos få se, så skulle hans
Patriotiska sinne glädjas. Jag tror att Bos har
rakt af förlorat förståndet sedan han talade
I qvinnofrågan, ty han har ej svarat ett ord
på mitt långa bref i våras
Åt Brandtarna köpa vi parasoller och handskar
åt våra flickor små sommarkappor, och åt
tante Gadd den önskade badkappan —
Jag telegraferar härifrån den dag vi resa – Voro

det möjligt att Blis då kunde följa med någon
till Köpenhamn så låt henne göra det. Tag ut
af mina pengar de några hundra mark som
behöfvas till sjelfva resan – uppehållet och
hemesan, ekipering i Kbhvn m.m. skall jag
naturligtvis sköta om
Lördag och Söndag fara vi till Amic på
landet, ty vi ha redan alltför länge
bjudits och lofvat. Madame Henri Greville
författarinnan är derute, jemte hennes man
och Vennerberg, men som Amic har ett
helt hus för vänner och besökande, blir
det nog rum för oss ändå.
Vår piga får nu afsked – hon är för smutsig
och slamsig säger Ellan – jag vet att hon
är glömsk och att man får påminna
henne minst tio gånger om samma sak.
Visserligen har hon gråtit litet, men då vi
sagt att vi tillföljd af resan och ett möjligt
årslångt uppehåll hemma finna oss tvunga
att skiljas vid henne, vet hon ej annat
än att nödvändigheten orsakar hennes afgång
— Nu farväl så länge, mina älskade vän-
ner – jag måste också tänka på kläder
för Sommaren, och Ellan har varit och
bestält blå sådana
med och
åt mig. Hon tycker,
som Mamma, att jag är för täck i blått och
med hvit halsduk. Gerna för mig! Ellan
ber helsa genom Eder
Atte