har jag kunnat skrifva – en sådan
ryggvärk har jag haft. I går försökte
jag vara uppe en stund men blef
så trött att jag återigen fick intaga
sängen. Först då jag sjuknade var
jag rasande öfver att sålunda för-
summa 2 grieg koncerter om lördag
och söndag – men nu då jag blifvit
inbjuden af Grieg (genom Thegerström)
till en séance nästan lördag, alldeles
privat, tröstar jag mig litet. Gud
låta intet nytt sjukdomsfall komma
emellan! Pojken lär hosta litet i
dag – får se hvad Doktorn säger derom.
Måtte ej Ellan trötta ut sig nu – hon
ser så eländig ut – sofver ej alls
om nätterna – det är ändå ett
öde ett vara sjuk i Paris. När
man annars är enerverad längtar
man efter underrättelser från sina
käraste dubbelt, och när de uteblifva
spelar fantasin förfärligt och inte

alltid i dur, det kan jag försäkrar!
Huru mår Ni? Julaftonen, då
Mamma alltid får en skjuts, har
väl icke fört med sig något nytt
sjukdomsfall! Gud hålle sin hand
öfver oss i dessa farsotstider!
Alla mina arbeten stå och vänta
på mig och jag inser att jag icke
kan börja på med något ännu på
några dagar! Den lilla peruvianaren
är nu frisk ändtligen, och så är det
jag som är sjuk. – Annandag
jul på morgonen var jag hos Coquelin.
Han visade mig platsen som jag
skulle fylla med en pastell. Jag proponerade
att göra honom ett porträtt (fruntimmer
porträtt i 1700 talets kostym, så blefve
det litet intressantare än en sådan der
Modelltafla – Och 1700 talet ville han
pastel ha, ty de andra taflorna i den
salen äro gamla. Idén tycktes
honom utmärkt och han lofvade
fundera på saken. Mme Caquelin lär vara
en sträng husmoder som ej vill ha något
att göra med theater – men jag antar

att hon icke skall ställa till scener
om någon af de bästa aktriserna från
Th. Francais skulle sitta på hennes vägg
i 1700 talets kostym. – Så började
vi tala om Köpenhamn, coquelin och jag
om fru Hennings och om Ibsen – han var
alldeles förtjust i Noras rôle så blef det
fråga om Shakespeare om bearbetningar –
och jag var af annan åsigt än han –
jag tyckte näml. att publiken borde få
Shakespeare precis så som han skref – osam-
manhängande och på sina ställen "dramatiskt
omöjlig – Coquelin blef ifrig, började tala
om "så tuktas en argbigga" som han skall
spela och hur det var sade han: det
är bättre att jag går och tar manuskriptet
och så spelade han för mig två tre scener
för mig ensam – det var ju ganska
lustigt och "högst intressant".
Från Coquelin gick jag ned till Louvren
för att i museets gjuteri köpa några byster –
det sista i vår installation – och då
jag väl kommit fram dit kände jag att
jag hade influenza. Jag började nysa, kände
stickningar i benen, ilföringar i ögonlocken,
och så började hufvudvärken; på qvällen

kom ganska rigtigt febern. Följande
morgon var Doktorn här och gaf sina
föreskrifter – Jo nog äro vi
ett snyggt sällskap – vi går och
ser grågröna ut, släpa benen efter oss
och att glädjen icke står högt i tak
kan man tänka sig. I alla fall
får man vara nöjd och tacksam
om vi slippa utan några komplikatio
ner och om pojken undgår farsoten.
– Grieg, har haft influenza här
också för honom, som bara har
en lunga är det betänkligt.
Fru Edgren, numera till Leffler
var här just på torsdagen, då jag
höll på att lägga mig till sängs – hon
är här med fru Kovalevsky och de
båda tycka att vi nordiska konstnärer
borde ställa till en fest för Grieg. –
Det skall bli af. Grieg, som annars
aldrig går ut om qvällarne har lofvat
göra ett undantag. – Ett vart man

ser här i Paris sjukdom och elände.
Huru länge skall detta pertsmittade
väder räcka – dimma och fukt
det är alldeles fasligt.
Det är då fatalt med min korrespondens
med Bertha. Annandag jul hade
jag köpt stora pappersark för att
skrifva ett illustreradt bref till Bertha!
Och så kom influenzan – Tack för
i år, tack för alla år – det är
med saknad jag ser detta upprörda
1889 gå ur tiden. Hvilka emotio-
ner, hvilka strider! – och hvilka
segrar sedan!
Farväl – jag skrifva snart igen
för att, som jag hoppas kunna säga
att vi alla må bra.
Då Klockan slår 12 i natt och jag ligger
på mitt somnlösa läger, skall jag
tänka på Er och be Gud för Er
– Många tusen helsningar från oss alla
genom
Atte