Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

bedragare brev dagstidningar ekonomi fastlagen framtid Gud karnevaler konstnärer krig polacker sällskapsliv studentliv studier (studieinnehåll) tävlingar i yrkesskicklighet

Antwerpen d. 1 mars 74
Älskade Mamma,
Då jag i går afton hemkom utträttad och uthungrad från
concoursen i anatomi, hade jag den särdeles stora glädjen
aett emottaga en hel fracke underrättelser från hemmet
tlingen från Axel af bref från Leonard Do från Morbror
gusti och först och sist ett från Mammas – Mammas
or i detta bref gingo mig djupt till hjertat.

äter ett bevis på denna varma, storartade kärlek
som jag ej förtjenar. Men som gläder mig
se en
s och styrkar. Jag känner mig då magtlös råd.
Ett och medellet att bidraga till denstramtid säger till
ma. –
I. att jag genom ett längt, dugtigt och arbetsamt
i bevisa hull fullkomligt ofatt Mamma här. Magtli-
Den som gifvit mig allt,
som förmått att med den var-
måste kärlek och är laste ömhet framkalla hos mig
en sådan hängifvenhet och beundran (jag hyser för min mor,
den har väl en magt, en rikedom större än guld och
katter. – Älskade
ma tro mig, då jag säger, att ju
Mammas stora, ädla ande, Mammas bara blick och
intelligens hos mig lemnat ett
som alltid skall
blifva mitt dyrbaraste, att allt hvad en gång tänker
ädelt och godt dock härstammar,
än min ädla, älska
de moder. – Med en sådan mor kan man bli allt, och
blir jag derföre en strunt, en medelmåtten, en menniska
utan själspenstighet och kraft, så är det mitt fel, ingen
annars. – Jag hoppas och ber att Gud måtte gifva en
stycka att engång
alla visa hvad Mammas för mig är
och om så skar, skall jag alltid, och med gläder bekanna
att det varit Gud och min mor, som gifvit mig magt
rad och medel att
inka adelt och handla som ser
nan. – Och sedan, hvem är ansvårig för min framtid
annan än just jag sjelf, hvem kan jungifva mig arbete
lust och magi annan än just jag sjelf, och om jag vore
en usling skulle Mamma i med alla jordens hetter.
kunna hjelpa mig.
Jag
siner ens
me
allkomligt
som en man, jag tänker
min framtid med hopp oss
mod, ty jag är ung, jag är frisk och känner blodet sjuda
mina ådror, och denna barnsliga känsla att vilja
hjelpas fram och sjelf lägga händerna i kors har ej
kblick fallit mig in
Ingen vinner målet, utan då
a
kämpar redligen, och det är derföre som jag nu ville
söka än rusta mig till en sådan redlig kamp. – Måtte jag
blott hafva själstyrka och energi. Jag
har anlig, jag
smärktaste uppfostran och värd, och sist blifvit
sätt i tillfälle att grundligt studera, och det kommer salig
endast an på min egen
karakterstasthet att gå framåt
eller ej. – Måtte Mamma dock ej tro att jag vill göra
der och mirakel och göra sjumilasteg på en
hilent, nej, nu
mera än någonsin inser jag att det blott är ett ihärdigt
angvarigt arbete och en brinnande lust att hinnan
let som gör att
kan gå framåt. –
den senast förflutna veckan har varit särdeles arbete
diger för oss. – IVesthilik, och så musklerna och sist skulle
Jag har arbetat som en häst, men har också lust en

hop saker, tack vara eldams, hos hvilken jag studerat
hela tiden. Dock kan jag ej fordra, att på några dagar
lära mig detsamma af anatomin, som de andra
användt åratal på att inhemta. Min teckning i mys-
login var kanske felaktig här och der, deremot tror
jag mig ha gjort ett godt prof i skolettet. – En der
är ej alltför lång tid för en utförd skelett teckning
(en hel figur 12 nätt storle) i en viss af professor angifva
ofta krånglig pose, – och man fick derföre skynda sig
så mycket som möjligt. – Nu följer komposition
morgon, morgon natt, och tisdag. Jag skall bjuda till
så mycket i min förmåga står. – Concoursen begynner
dock nu att intressera mig. Strid är lif. – Efter tisdagen
har jag, såsom hörande till 2 den gruppen (der alla
de bästa målarne bl.a. Peeters, Claus, Van Ryssen Dubois om jag
äro lof ungefär en vecka eller mer, hvarunder
jag annar göra skizzer på museet efter Rubens
och Van Dyck. Sedan kommer teckning och målning
och då gäller det. – Skulle (och det vågar jag kreappt
hoppas den händelse inträffa, att jag blefve en
af de sex första i komposition, så måste jag
stanna här ännu två veckor inpa Apris för
(dock
att utföra komp. i större skall och sedan exponerar
den vid Akademins utställning. Dumt att ännu
längre än behöfligt nödgås dröja här.
Då jag läser tidningarne och brefven, fulla mår
berättelser om nöjena i Hfors, tänker jag ofta på
hvilken lycka det dock är att komma ut, då man
vill studera. – Jag vet ej huru ens intresse, tid, och

krafter bortpluttras derhemma. Än är det en
afdelningsrolighet, än någon pjes t.ex. Stockman & Flaus,
som man måste se, än artiklar i morgonbladet
som diskuteras dagen lång, än en dans – och
så går tiden. – Låt så vara, att här finnes en car-
rrväl som räcka i 3 à 4 dagar, men man är också
qvitt nöjet sedan dessa dagar äro förbi, och man kan
åter uteslutande egna sig åt det man har för här
der. – – Uttröttad som jag var efter veckans
arbete sof jag i dag morgse till kl. 11. Derefter
gick jag ung kl. ½ 1 till Scriba, och vi begåfvo oss
nu till pelsmakarfrun för att tacka för sist. Vi kom-
mo just då familjen intog sin déjeuner, och
tuningas trots protester att stanna qvar, – äter mat
god och mycken, samt ymnigt vin af alla sorter
Gumman har fattat ett synnerligt tycke för mig,
Och gick alltjemnt på med: Das ist dock en braver
junger mann o.d. – Hon ville herra mig ett charmant
rum med dejeuner och souper, ifall jag ej hade det bra
der jag var, – och försäkrade, att hvad helst jag möjligt
skulle behöfva i rad eller död, det skulle jag finna
hos henne. – Öfverhufvudtaget tycker jag dock att
menniskorna äro vänliga och fryntliga. Scriba
t.ex. är alldeles förvånande förekommande och
vänlig mot mig, Adams likaså. Matthei de.
med Claus, Peeters, Dubois, Cambron står jag särdeles
väl o. s. v. – Scriba är genompräktig och särdeles
angenäm, utom då han får sina förryckta anfall
af sin fullkomligt inbillade sjuklighet. – I dessa

dagar har jag varit ansatt af en oangenäm herreman
lands
omkr. 30 år, en potäck, som bör här. Han talar
flytande väl 7 språk, och påstår sig vara icke men
eller mindre än son till Langiewetisk, den polska
insurrektionsgeneralen. Sjelf har han deltagit i kriget
1863, och sedan i fransktyska kriget 70-71, der han blifvit
blesserad i benet. – Han låter gerna påskina sina af ryska
staten konfiskerade rikedomars den storartade politiska
rol han spelat och ännu kanske kommer att spela
o.s.v. –. Dock behöfver denne herre nu pengar,
och har derföre plågat äfven Scriba och mig att
gifva honom. Han är ytterst vältalig, tårar och för-
klarar att han i nästan vecka skall få en större sum-
ma från Paris o. d. Vi äro dock tillräckligt kloka att
ej lyssna på detta tal, och gifva honom ergo ej en
fyrk. Alla andra här, t. o. m. den allvarliga Mr
Even har låtit draga sig vid näsan. Så har han
af hvar och en fått 15 à 20 frcs. – hos hvar och en med
försäkran att han vore den enda som pumpades. – Skojare
af första sorten tyckes han dock vara. Hvilka vackra
tal om Finland har han ej hållit för mig. Ingen
vet hvad han gör här. – Oförskämdt i det hela att
vända sig till vild främmande, unga pojkar; detta ingen
alls annat än förtroende. – Baptist är ytterst
rädd att han skall försvinna utan att betala. –
Helsa hjertligt Ellen, Anni och Butti Tante
Gadd och Morbror och med ett ord alla bekanta
från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Då Edelfelt kom hem från concoursen [tävlingen] i anatomi väntade brev från Alexandra Edelfelt, morbror Gustaf Brandt och Leonard Serlachius.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Leonard Serlachius
  • Axel Antell har skickat Vikingen.

    Axel Antell
  • Orden i Alexandra Edelfelts brev gick Edelfelt djupt i hjärtat; hon hade skrivit "Jag känner mig så magtlös, rådlös och medellös att bidraga till din framtid"; han hoppas få möjlighet att med glädje bekänna att det varit Gud och hans mor som gett honom makt, råd och medel att tänka ädelt och handla som en man; om han blir en "strunt, en medelmåtta, en menniska utan själspenstighet och kraft" är det hans eget fel, alla förutsättningar till något större har erbjudits honom.

    Alexandra Edelfelt
  • Den senaste veckan har varit "arbetsdiger"; i concoursen [tävlingen] har de haft estetik och sedan musklerna och skelett; Edelfelt har arbetat som en häst och studerat anatomi hos Sidney Adams hela tiden; till näst följer komposition; concoursen börjar intressera - "strid är liv"; Edelfelt hör till den andra målar- och teckningsgruppen och har därför lov i ungerfär en vecka innan det är hans tur för de avslutande tävlingsmomenten; de bästa målarna finns i samma grupp: Peeters, Émile Claus, Jozef Van Rysel, Jules Dubois m.fl.

    François [?] Peeters Sidney Adams Émile Claus Jozef Van Rijssen Jules Dubois
  • Mellantiden tänker Edelfelt ägna åt att göra skisser efter Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck på konstmuseet.

    Museum voor Schone Kunsten Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck
  • Om Edelfelt kommer bland de sex första i komposition måste han stanna i två veckor för att utföra kompositionen i större skala och sedan exponera, ställa ut, den på konstakademiens utställning; han vågar knappt hoppas på denna möjlighet, samtidigt som han anser det som "dumt" att behöva dröja kvar längre än nödvändigt.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Då Edelfelt får nyheter hemifrån tänker han ofta att det är en lycka att befinna sig på annan ort då man vill studera; ens intresse, tid och krafter ”bortpluttras” därhemma av "afdelningsroligheter" [studentnöjen], pjäser, att diskutera tidningsartiklar och danser; visserligen har de här en karneval som räcker i 3–4 dagar, men sedan den är över är nöjet förbi och man kan uteslutande ägna sig åt det "man har för händer".

    Helsingfors
  • Edelfelt begav sig med Karel Scriba till pälsmakarfrun för att tacka för senast; de kom mitt i familjens déjeuner [lunch] och "tvingades" stanna kvar; "gumman" har fattat tycke för Edelfelt som hon tyckte var en "braver junger mann" [en modig ung man]; hon erbjöd honom rum, råd och hjälp.

    Karel Scriba
  • Edelfelt tycker överhuvudtaget att människorna är vänliga och fryntliga och nämner speciellt Karel Scriba, Sidney Adams, Émile Claus, Peeters, Jules Dubois, Cambron.

    Karel Scriba François [?] Peeters Sidney Adams Émile Claus Cambron
  • En landsflyktig polack, som påstår sig vara son till insurrektionsgeneralen [upprorsledaren] Marian Langiewitsch tigger pengar av Edelfelt och Karel Scriba; polacken är vältalig och har hållit vackra tal om Finland, samt säger att han följande vecka ska få en större summa från Paris; andra har låtit sig luras av polackens historier, bl.a. allvarlige Monsieur Even; Baptiste är rädd att polacken skall försvinna från hotellet utan att betala.

    Finland Paris Karel Scriba Baptiste Marian Langiewicz Even
  • Edelfelt hälsar till Ellen, Anni och Butti (Berta) Edelfelt, Tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt och alla bekanta.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Jules Dubois