betyda vanligtvis döden, och ett
under vore det ju om Tajta ginge
igenom denna sjukdom. Men jag
hoppas allt ännu på
att
hennes jern helsa
skall hålla sjukdomen stången.
Den som visste hur det är derhemma
nu!
Prins Eugen var här på f. m med
sina två kammarherrar Celsing
och Printzsköld, den senare löjligt
lång, en rigtigt jätte, men blek och
krokig. Prinsen är en mycket väl
uppfostrad ungdom som liknar Carl
XIV Johan fullkomligt, samma tråkiga
tillbakalutande panna samma profil och
samma knollriga hår. Men han ser
frisk och treflig ut, hvita tänder och
vackra ögon. Naturligtvis blir det
trots allt incognito och alla antagna
namn aldrig detsamma med en

sådan en som med en vanlig dödlig.
isynnerhet då det är litet stela och
ceremoniösa svenskar som sörja för
etiketten. Prinsen är här för att måla
och som fordom sett städer stridde
om hedern att ha födt Homerus,
så strida nu alla de förnämsta målarne
i Paris om att få prinsen i den eller
den ateliern. Ännu har han ej
bestämdt sig. Jag förde honom till
Courtois och Dagnan och han tycktes
vara mycket intresserad af deras och
af mina arbeten. Den der lilla sol-
nedgångsskissen med båten slog isynnerhet
an på honom – för resten gick han här
omkring och snokade i mina ritböcker,
vände om studier som voro stälda
mot väggen o. s. v.
Sista torsdags var jag der på middag.
Friherrinnan Celsing presiderade, så
satt prinsen och så jag. Inga andra
voro der än de båda kammarherrarna,
Wahlberg och undertecknad. Hur

jag, som ej kände prinsen förut
och ej ens är svensk, fick den äran
vet jag ej. Efteråt gingo vi om-
kring på några artistkaféer, bl.
a. på Chat Noir, der skuggspelet
(l'Epopée) i högsa grad roade prinsen.
Det är också icke allenast spirituelt
skoj utan verkligen en rigtigt artistisk
njutning att se detta skuggspel, ett
mästerstycke i sitt slag. Tänk bataljen
vid Austerlitz, återgifven, parader på
Place de la Concorde, Kejsarinnan Josefina
som reser framför lederna i sin vagn,
hela la grande armée! –
Nej nu tänker jag på gumman Tajta
igen. Jag har tänkt på att telegrafera,
men Mammas bref kommer förr
än svaret på telegrammet. Helsa
alla hjertligt från mig – Eder
Atte