enda glädje – Jag är ofta tillsammans
med henne och glömmer då mina sorger –
men så kommer de der stilla stunden i
ensamheten – och de äro ej så trefliga.
Nå, B. har det verkligen bra och
trifs förträffligt. Hon är så snäll
och klok och munter att jag rigtigt
välsignar henne, och alla menniskor
tyckas vara förtjusta i henne här.
"C'est un vrai bijou" säger Madame
Jaiquinot. Alla finner henne så in-
tresserad och klok och hurtig – derjemte
så ovanligt enkel och utan konster
naturligt och snäll. – Chambure, som
sett henne en par gånger påstår
att B. har en så genomträngande blick
att han nästan är rädd för henne.
Han har också de allra högsta
tänkar om hennes intelligens. Hon

har mycket takt i hvad hon säger
och slår vanligtvis alltid hufvudet
på spiken – resumerar hvad andra
sagt i några ord men alltid bättre
än de andra. Hennes artistiska
sätt att se gör att hon njuter dubbelt
af Paris – jag märker mer och mer
att hon har en prononceradt artistisk
natur och öppet sinne för allt som är
verkligen vackert.
I går kom den ryska kommissarien
till mig och proponerade att vid
öppningen af utställningen ställa de
af mina taflor som finnas här, d.vs.
Pasteur, Madonnan, Chambures svär-
mor, ett litet porträtt af Portalis bror på
hedersplatsen inom ryska afdelnin
gen – Jag måste, så bevekande och
smickrande det än var afslå

hans anbund och säga att jag måste
invänta deras Excellenser Londén
och Becker. Emellertid har nu
den finska Salen gifvits åt Tysk-
land, och en person som vill vara
okänd, har genom telegram till Stetten
från New-York, gifvit 50,000
riksmark för den tyska afdelningens
utstyrsel. – Finland har fått en sal
i öfre våningen emellan Grek-
land och Amerikas För. Stater. Natur
ligtvis äro ryssarne arga, så
mycket mera som de skulle gå in
på att låta vår Afdelning ha
hur många lappar och plåtar och
banderoller med Finlande på som helst.
— M. Paul Dreyfus har jag
träffat. Hon var lika förtviflad
som alla andra öfver att Lon-
den ej var här och att han således

ingenting fick veta. Han sade
att Proust och han proponerat
mig som delegué, och att alla
menniskor här voro högst förvånade
öfver att ej se mig bekläda denna
plats. Naturligtvis blir den finska
paviljongen och den finska konstsalen
ej färdiga förrän i slutet af maj.
Dreyfus gaf mig ett kort till
utställningen och jag skall gå dit
i dag. Alla säga att denna
utställing är det kolossalaste verlden
ännu skådat. En egendomligt icke
europeisk prägel bär det hela. En
sådan massa kinesiska, orientaliska
tonkinska och sydamerikanska
byggnader – Englands indiska palats
torn, tinnar, stora byggnader i
vattnet (vid Seinestranden) allt
ser ut som en saga i Tusen och en

natt. Blå kupoler, röda torn
grannt målade minareter, en
förfärlig massa förlustelseställen
Kafeer, turkiska, kinesiska, japanesiska
hinduiska – nog kommer det att
bli pittoreskt. – Jag är så glad
att B får se allt detta. Hon
har nu sett det vigtigaste af
Paris och kan således litet
mera ostördt egna sig åt det
universella hädanefter.
Vi hade tänkt resa till Fontaine
bleau och Barbizon som i morgon
men vädret är så hotande – blåsigt
och regnigt – att vi troligen skjuta
upp denna färd till slutet af nästa
vecka. Jour de Vernissage är
tisdag. Dit gå vi naturligtvis.
Kurténs porträtt lär ta sig bra
ut. Om måndag d. 6 är

den stora festligheten för utställ
ningens öppnande tirr, tirr, bom,
bom. – Vore Londen här skulle vi
kanske få en plats på den
finska paviljongens balkong
för att se på ståten. Nu få vi
tvingas med de 500,000 som
man antar skola in till utställningen
den dagen.
Det är rysligt roligt att pojken
är så glad och frisk – jag längtar
så mycket att få se honom igen.
Säg Ellan att jag i går var på
middag hos Dagnan med Courtois
och herrskapet Baude, att B och
jag i dag äro bjudna på bal
att Mme W. de Stragévits (hon bor
nu i en elegant våning i Fg St
Germain, men att Bs klädning
beklagligtvis ännu ej är ens

påbörjad, så att det blir omöjligt.
– I morgon afton gå vi troligen
till Spetchinskys – Viktor Alexandrovitsh
var i går hos mig och besvarade
visiten dagen förut.
Farväl, älskade Mamma, helsa
hjertligt Annie och alla andra
från oss. B är frisk som en
nötkärna. Våren tröttar mig
något, men har jag rätt tänker
efter är jag, trots mina sorger
ändå vid bättre humör än
under alla föregående vårar,
då det vanligtvis varit totalt
herunter.
Jag har haft en explikation (i
god) med Valter och Lina – de äro
arga på Ville Vallgren och höja derför
Becker till skyarne. tusen helsningar
från oss genom
Atte