Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

Kejsaren är iklädd Finska Gardets översteunifrom i mörkblått med snörmakeriarbeten i silver samt står – helfigur i helfas – i en palatsinteriör med skinande parkettgolv; i bakgrunden ett tungt, mörkt olivgrönt sammetsdraperi, längst till vänster ett fönster mellan två konsollbord. I vänstra handen Uniformsmössan och en vit handske. 222 x 140. Signerad: A. Edelfelt 1896. Målat i Helsingfors sommaren och början av hösten 1896 på beställning av Helsingfors Universitet för 6 000 mark. I Paris mars–april 1897 retuscherades porträttet, varvid bakgrundens ursprungligen bruna draperi ändrades till olivgrönd. – En studie i oljefärg till interiören, målad i dåvarande generalguvernörshuset i Helsingfors, tillhörde 1930 Fröknarna Annie och Berta Edelfelt. – Ursprungligen erbjöds Eero Järnefelt att måla detta porträtt, men avböjde han uppdraget såsom alltför officiellt. Kopierat 1897 av Vidolfa Ahrenberg för Viborgs rådhus och för det i Helsingfors förlagda ryska regementets räkning. Kopierat 1897 av Magnus Enckell för Gamlakarleby stad (såsom bröstbild).

Esiintymiset kirjeissä

Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
I går morgse var jag hos Wladimir Alsch, blef genast emottagen och fick förhållningsordres. – Han sade att jag nu genast skulle måla upp en skizz efter en (icke publicerad) fotografi, som kejserliga familjen anser vara den bästa, samt i slutet af Veckan med denna undermålning komma till honom och derifrån till Vinterpalatset. – Han skulle som i dag tala med H.M. och sade "j'espère, alors, que l'Empereur vous accordera quelques séances, – mais souvenez-vous que je n'ai rien promis" – "Mais si, Monseigneur, vous m'avez donné une demipromesse, et personne ne-peut autant que votre Altesse dans cette affaire. Jag skall måla i officeren Backmansons atelier skizzen till Kejsarporträttet – (på Akademin också). I dag hos Runebergs, der jag såg på kostymer och ljus. – sade att porträttet uppskjöts för kejsarporträttet. pres. Forsman från Viborg var der. – Kom derifrån kl. 2.

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Alla tala om hans vackra uttryck, alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt. Reutersköld säger att han har en aning att jag skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.

Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Jag hade tänkt skrifva långt och vidt och bredt om Etters sista soirée, men då jag nu hör att ett rekommenderadt bref skall vara inlemnadt före 4, och jag skall måla till 1/2 5 på akademin, skrifver jag blott några ord.

Petersburg fredag 13 mars. 13. maaliskuuta 1896
fastän det är en fredag, och den 13, och den 13 mars till, så har dagen varit mycket lycklig för mig, i det att jag blef färdig med mina skizzer och i tid kunde komma till palatset. Jag blef genast emottagen af Alexander Michailovitsh, Xenias man, som sade att Kejsaren skulle komma strax. Jag stälde upp mina två skizzer, staffliet med porträttet på uti en biljardsal – mycket vacker för resten (med mahogny, gult läder och ljusgröna sidenväggar – rika förgyllningar) och så kom kejsaren, tog saken helt naturligt, satt sig i det ljus jag ville ha och sätt en timme, samt lofvade mig flere séancer nästan vecka. Jag var verkligen förtjust i honom, så naturlig och genomvänlig var han. Han tyckte mycket om mitt utkast, talade om allt möjligt, om Skutnabb, om Gunnar Berndtsons två taflor, om Alfthans död, om Universitetet, om Konstföreningens jubileum, om konst, om Detaille och – Burne-Jones, konstindusti – England, South Kensington – Danmark, hans morföräldrar, som jag ju kände, om Norden, de ljusa nätterna – ("je suis tout à fait homme du nord – rien n'égale pour moi les nuits de juin – Déjà en Angleterre je ne puis vraiment croire à l'été, encore moins en Grèce, et dans lestropiques je souffre litteralement de ces nuits noires af étouffantes – non, c'est à copenhague que la vraie impression d'été, de printemps et de clarté commence pour moi. – Est-ce que vous ne les regrettez pas quand vous êtes à Paris"). Så talade han med förtjusning om Pierre Loti. Då det var fråga om Finland sade jag att det skulle väcka jubel hos Universtetets män att han ville sitta för deras porträtt – likasom jag talte om att Daehns telegram väckt jubel – och så skröt jag litet med den finska konsten och våra unga förmågor. Han gör från början till slut intryck af "bättre folks barn" och en europé. Om Rjepins porträtt sade han: Il m'a torturé tout l'hiver dernier, Rjepin, – et tout ça pour aboutir à ce portrait à l'expression hautaine et dure – que je n'ai pas, je l'espère, sade han småleende. – Han är minst af allt hautain et dur. och har modrens ögon, hvilket jag sade honom. Han kom mycket väl ihog Gatschina och min målning der samt alla de taflor hans föräldrar ega af mig. Hans yttre är mycket mera fördelaktigt på nära håll. fin, ytterst jemn hy – icke gul, men blek – ljust skägg och vackra goda ögon, med samma omärkliga kastning som tant Leuhusen och kejsarinnan – . Han är ej kort egentligen, men då han alltid är omgifven af kusiner och onklar som äro långa som Ettrarne, ser han kortare ut. Han tyckte om min skizz i finsk gardesuniform, (för universitetet) och bad mig i Zarskoïe göra en interiör (jag hade smort till en palatsinteriör de chic). Han bad mig äfven i Stallet göra ytterligare studier till hästen (i det andra porträttet, i dragonuniform)

Petersburg. tisdag. 17 mars 1896 17. maaliskuuta 1896
I morgse fick jag bud efter mig till polisen att mitt pass ej var bra – det samma passet som gällt en månad på hôtel de l'Europe och der blifvit viseradt. Lyckligtvis var Kuznetsoff hemma – kallade karlen durak och sade att jag målade kejsarns porträtt – hvarefter hejduken aflägsnade sig. Om en stund kommer Kejsarens tant, fru Scheremetieff, född Stroganoff hit med herrskapet, Krusenstjerna. för att se Kejsarens porträtt. Gud låte Er alla få vara friska fortfarande! Då jag fått min Monark någotsånär färdig tror jag jag lacherar fru Runeberg på en tid och kommer hem för att hvila litet. Kickis bref fröjdade mig outsägligt. Säg att jag i dag telegraferat till Ellan – och läs detta för henne. Jag skall skrifva med det första, men har nu mycket brådtom, för att ej hasa ut med tiden så att Kejsarn hinner fara till Zarskoïe Selo. Tusen helsningar till alla genom Mammas egen Atte

Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
Ännu har jag ingenting hört från min Monark. Det är tråkigt att målningen nu blir halftorr och jag aldrig mera kan få in den fraicheur i faituren som jag var på så god väg att finna. I går småpåtade jag hela dagen på porträttet, troende att jag skulle få en séance i dag. I går hos Botkin träffade jag fru Mendileieff (den store kemistens fru) en glad, fet blondin med fullvuxna barn. Hon bad att få kopiera mitt kejsarporträtt hvilket Jag med största nöje tillåter henne. Hon skall gifva det till ett flickgymnasium, hvars föreståndare hennes syster är.

Petersburg lördag 28 mars. 28. maaliskuuta 1896
Kl. 2 tog jag mod på mig, likaså frack och ordnar, och gick till min herre och Kejsare. – Alltid i lifvet bör man "S'adresser au Bon Dieu, plutôt qu'à ses saints". – Jag blef ganska rigtigt emottagen, lika vänligt som alltid. Han gaf mig nu lof att tala om "hemligheten" som jag gått och tjufhållit på t.o.m. för Er. – Det är helt simpelt att det andra porträttet, som jag nu gör är bestäldt af honom sjelf – det enda han vill är att jag icke skall tala om hvem som skall få det – och det gör jag ju ej nu heller. Han är emellertid mycket nöjd, och ser med välbehag på det. – Gaf order att lemna ut åt mig ett stycke af ett engelsk gobelintyg som han gerna ville ha till bakgrund (teckning af Walter Crane). Som jag gerna ville skjuta upp den sista séancen till efter påsk (för att kunna komma hem i ro och visa Eder mina 2 kejsarporträtt, frågade jag om jag ej skulle få låta porträttet torka nu på 14 dagar. – Mais ce serait si bien si vous pouviez le finir pendant la Semaine Sainte – Nous pourrions être nu peu tranquilles alors – tandis qu'après Pâques je n'aurai pas une minute à moi. Venez donc mercredi, jeudi et vendredi si vous voulez, toujours à 2 heures. – Jag tror att jag behöfver måla bara på skärtorsdagen, och så är det färdigt, hoppas jag med Guds hjelp. Men är icke allt detta hyggligt af honom? Mina séancer hos kejsarn väcka folks förvåning – Mamma skall veta hvad kejsarn är här – Gosudár, – ett ord som alltid nämnes med en slags bäfvan, sjelfherrskare öfver ett hundratjugo miljoner menniskor! Och när jag ser honom, talar med honom och hör honom, så glömmer jag alldeles allt detta. Han är så ytterst vänlig och naturlig, språksam och ungdomlig att jag måste göra den största ansträngning för att få mig att begripa att han är Gosudár och tsaren.

Petersburg, onsdag 22 april 96. 22. huhtikuuta 1896
Fru Etter var här med Lily, fröken Oseroff o.a. i förrgår – hon tyckte mycket om kejsarns porträtt.

Petersburg fredag 1896 24. huhtikuuta 1896
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.

Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Schybergson ber mig ge tillåtelse att reproducera kejsarporträttet som premie åt Aftonpostens prenumeranter.

Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Dagnan tycker att jag icke bör utställa porträttet af Kejsaren. han menar att då jag, med det oförtjent stora namn jag har, ställa ut ett porträtt af en så känd person, detta då bör kunna jemföras med Pasteurs porträtt. Han medger att det är likt, destingueradt i ställning och färg, men tycker ej om fonden och säger att det hela är svagare än mycket annat jag gjort. – Andra, likgiltiga menniskor vilja naturligtvis se det på Salongen. 8 dagar har jag ännu på mig att tveka. – Jag tror dock jag följer Ds råd, så mycket mera som jag hört efter och icke kan på något sätt få ut porträttet före den 30 Juni – då vore det hemma 15 20 Juli och han kan ju komma i början af juli till Helsingfors. Gumman Pasteur var rigtigt rörd att se mig och talade om huru hennes man "vous aimait comme nu fils". Hos Vallery Radots der jag träffade henne, var M. Perière, som förde hem mig i sin vagn. Också han sade ang. kejsarporträttet: Après le portrait de Pasteur iI vous sera difficile d'exposer un portrait d'un homme connu.

Paris, måndag 5 April 1897. 5. huhtikuuta 1897
Dagnan talade med mig om kejsarporträttet igen, – både han och Vallery Radot äro verkliga vänner, och anse att jag har många afvundsmän och ett stort rykte som kunde få en skavank om Kejsar-porträttet utstäldes. – Emellertid säger Dagnan icke detta skäl åt någon utomstående. Igår vid frukosten sutto vi, D. på ena och jag på andra sidan om Madame Pereire, – och då hon frågade mig: mais qu'est -ce que les parisiens vous ont fait, Monsieur, pour que vous ne leur montriez pas le beau portrait du tsar? Svarade Dagnan att Kejsarn kunde komma till Finland i början af juli och att porträttet måste vara der då. Jag ber er alla för samma tal, och aldrig antyda ens att jag tyckt det lemna skäl till kritik. – Chambure och alla andra mena naturligtvis att det är mycket bra, utmärkt bra t.o.m. – men som det egentligen är konstnärernas mening som här betyder något, tror jag man ej behöfva fästa sig vid den stora publiken, huru distingerade än några af dess representanter äro.

Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
En korrespondent till Neue fr. Presse, Frischauer, var mycket pratsam. Han var här just nu med Mme Clemanceau för att se tsarens porträtt.

Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19. huhtikuuta 1897
Naturligtvis är jag sist och slutligen missnöjd med min utställning. Alla mena att kejsarns porträtt är bra som officiellt porträtt betraktadt men att jag gjort många bättre saker som målning. Det var i dag målarenas dag och således den värsta dusten. d.v.s ingenting annat än rent måleriska hänsyn togos i betraktande. I brefvet till Ellan i går berättade jag om hela historien angående kejsarporträttet, öfvertalningarna, ommålningen af fonden o.s.v. Jag är alldeles för slö och trött att nu objektivt kunna döma om jag gjort rätt eller orätt. Dagnan menade att det kanske ändå var bäst att ställa ut det. De flesta anse det bättre än Rosquist sjöjungfrun, som förlorat mycket på Salongen. Isynnerhet den rödaktiga tonen, som var pointen i den, går tillbaka genom att väggens färg är mörkröd. I morgon är jag bjuden på Operan af M. Fourton, hvars Vackra fru är svenska (förut gift med en kammarherre Boy) – de äro mycket rika och fina hus här i staden. Tamagno sjunger Otello af Verdi. Jag tar med förtjusning fatt i allt som för ett ögonblick får mig att glömma cette sale peinture – la mienne!

Paris lördag 24 april 1897. 24. huhtikuuta 1897
Det har i det hela gått bättre med min utställning än jag någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men pressen är i allmänhet god och alla de som vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna har väckt många odelade erkännande – Bland publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de lui ça, il a donc changé sa manière etc. Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar den med i detta bref, med anhållan att den kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller Lille per telefon huru ni skall skicka den åt dem. Denna ampla kritik från ett håll som icke kan misstänkas för att vara "franco-russe eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie eller Berta öfversätta biten så är det så mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han vill som politisk person – en fin konstkännare är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligtvis för att han nu sagt vackert om mig

Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Jag har haft min skjuts också. I förrgår då vi väntade presidenten på Champ de Mars och jag länge stått i ett häftigt drag kände jag med ens som om någon slagit båda benen af mig, jag hade feber och frossbrytningar och kilade hem sedan Felix Faure complimenterat mig för porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa en stund på aftonen med Koki Etter – men på natten och under hela gårdagen mådde jag som en hund – en rigtig courbature – d.v.s värk i alla leder och lemmar. Jag tog kinin, lät françois gnida mig med borste och fick så sofva i natt, – men kunde icke gå på en stor soirée hos Menard Dorians i går qväll dit jag verkligen gerna skulle ha gått. Nu har jag sofvit och är trött och stukad men mår bra igen. François diagnos under det han gned mig var rätt träffade: C'est comme qui dirait une forte courbature, et c'est le sang qui n'a pas sa libre navigation! Felix Faure, som den stora publiken tycker om kejsarporträttet, fastän den fransk-ryska alliancefebern betydligt svalnat och alla i smyg gräla öfver den hållning i grekiska frågan som "le concert européen" fått frankrike att intaga. Alla tidningar äro ej så ministeriela som figaro – tvärtom haglar det sarkasmer öfver hanotaux och turkvänligheten i de små bladen. *General och Mme Freedericks, som voro på expositionen med Felix, voro förtjusta i porträttet.