Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Bertel Hintzen kirjoitukset

En stående dam med regelbundna anletsdrag, starkt välvda ögonbryn, mörkbruna ögon; hon bär en mörkblå aftonkappa med brun pälskrage; halvfigur med huvudet i halv fas åt höger. Mörkbrun fondvägg med ljusgrått längst till höger. 99,5 x 60. Signerad: Albert Edelfelt 1896. Målat i Helsingfors januari 1896. Under signaturen har konstnärens hustru enligt Edelfelts på sjukbädden den 12 augusti 1905 uttalade önskan låtit anbringa inskriptionen: Beauty is a joy for ever. 12 aug. 1905 (jämför Ernst von Born i Hbl. 29.I.1922). Ansiktet skuret med bajonett av röda soldater i Föreningsbankens kassavalv i Heinola 1918, dit målningen sänts i förvar av Friherrinnan von Born (Hbl. 27.I.1922).

Esiintymiset kirjeissä

Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
*Etters (utom fru Etter, som ej var der) tyckte mycket om Ellans porträtt).

Petersburg 19. helmikuuta 1896
Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.