Mamma vet att jag begynt ta ryska lektioner. Den der der frun som jag började med är sjuk och har hon i stället skickat en student en medicinare. – Det är förfärligt svårt och tråkigt. Jag tror jag aldrig kan få någon rigtig enthusiasm för ryskan. De poesier, som jag med lexikon i hand arbetat mig igenom, förefalla mig banala i högsta grad. Jag skulle dessutom borda höra något ryska omkring mig, och det gör jag ej.

Mamma kan verkligen ej ana hvarföre jag ej har tid att skrifva längre nu – jo det är för den förbaskade ryskans skull. Min lärare Nikolai Ivanovitsh Pajevski har näml börjat morska sig och förehåller mig min stora lättja. (Tala ej om för fru Etter att jag låts ta lektioner) Jag får nu sitta och plugga på två sidor från Demon som jag skall kunna som ett vatten, slå opp ord, deklinera – konjugera – jag är fullkomligt abruti. Också när Nikolaj Ivanovitsh frågar hvilket ord som är subjekt i satsen svarar jag alltid med predikatet, hvadan Nikolaj Ivanowitsh begynner och omständligt förklara hvad man förstår med subjekt och predikat. att han i allmänhet mycket tviflar på min intelligens, det ser jag tydligt. Jag känner också att jag ser idiotisk ut när jag sitter och illfänas med nom. Mascha, genitivus Maschi dat. Masche, accusativus Maschu Prepositionalis o Masché, instrumentalis Mascheju eller Maschéi = genom Mascha – Kan man ej bli tokig, säg? Här sitter jag och läser och lär mig ingenting – Nej lefde jag så länge som Metusalah så blef jag ändå alltid den "falske tysken" inför den "trogne ryssen".

Min ryska lärare förtviflar om mig – han var rigtigt arg här sist, ty jag kunde ej ett ord. – Dels är timmen dumt vald från 5 till 7, efter att ha målat och hungrig som jag är före middagen, dels intresserar det mig verkligen bra litet. Dessutom börjar jag bli för gammal för att lära mig utantill en massa saker. Det är verkligen dumt att ej ha läst litet ryska i skolan.