Avskedshälsning till Alexandra Edelfelt, morbror Gustaf och moster Fanny Brandt, syskonen och kusinerna, morbror August Sträng och Tajta (Fredrika Snygg); Edelfelt påpekade att brevet var skrivet i all hast med en penna som han lånat av fru Sundelins piga.
Edelfelt har en ond tå; han tackar Tajta (Fredrika Snygg) för "tåpaketet" som gjort tillvaron lättare; han ska be doktor Eljert Mobeck kurera den i Jönköping.
Tante Adelaide Leuhusen och farbror Alexander Leuhusen är ledsna över att Edelfelt inte har teckningar med sig; de hade gärna velat se porträttet av Tajta (Fredrika Snygg); det är för problematiskt att be Alexandra Edelfelt sända porträttet då hon inte befinner sig i Helsingfors.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt kyssa syskonen Anni, Berta och Ellen, samt hälsa hans vänner och Tante Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och Morbror Gustaf Brandt.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ge systrarna Ellen, Anni, och Blis (Berta) en hjärtlig kyss och hälsar till Mille (Emil) Cedercreutz, Julian Serlachius, tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg).
Inför julen kommer Edelfelt att tänka på allt som Alexandra Edelfelt gjort för honom; hemmet finns i nordbons tankar; Edelfelt drömmer sig hem till julafton, systrarna Ellen, Anni och lilla Butti (Berta) Edelfelt springer omkring julklapparna eller blickar med skygghet på Tajta (Fredrika Snygg) som agerar julbock; Alexandra Edelfelt reser inte till Kiala på julen; Edelfelt ber henne hälsa Morbror August Streng.
Bihang, endast avsett för Alexandra Edelfelt; Edelfelt funderar natt och dag på Kiala; han tänker att det är grymt och egoistiskt av honom att syssla med de saker som intresserar honom då de där hemma har sorg och bekymmer; vad ska hända med Morbror Gustaf Brandt om Kiala säljs?; Tajta (Fredrika Snygg) kommer till Mamma; Edelfelt ser helst Axel Gustaf Mellin som ägare till Kiala; han vill höra hur affärerna utvecklar sig.
Edelfelt måste avsluta brevet så det hinner med eftermiddagståget till Cöln; han ber Alexandra Edelfelt framföra nyårshälsningar till kamraterna, systrarna, Tajta (Fredrika Snygg) och Tante Gadd.
Edelfelt hälsar till Alexandra Edelfelt och syskonen, Tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg); Lulle (Julian) Serlachius brev har han ännu inte sänt eftersom han vill skicka det på samma gång som brevet till Karl Laurell.
Alexandra Edelfelts brev uppmuntrade Edelfelt, som "hängt läpp" över de klena framstegen i måleri; han har frågat Sidney Adams och Émile Claus om råd; de menade att han satte för stor möda på att söka skilda toner och nyanser, i stället borde han måla djärvare och enklare; av de tavlor han målat hemma anses Tajtas (Fredrika Snyggs) porträtt bra, medan juden är hård och oartistisk.
Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne hälsa hans systrar, Morbror Gustaf Brandt med familj, Morbror August Streng och Tajta (Fredrika Snygg).
Klockan slår 12, Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar till systrarna, Morbror Gustaf och Moster Fanny Brandt, Tajta (Fredrika Snygg) och Morbror August Streng.
Edelfelt får troligen inte finländsk mat under julhelgen; han hälsar hjärtligt åt Morbror Gustaf och Moster Fanny, samt barnen, Tajta (Fredrika Snygg), Morbror August och inspektoren; han önskar dem Guds välsignelse på Kristusbarnets fest.
Hemkommen från en studieutfärd till Asnières väntade Edelfelt underrättelsen om att Kiala sålts till Axel Gustaf Mellin; det är mycket svårt för Edelfelt att tänka på allt vad det innebär, det låter lika otroligt som att Borgå stad skulle ha promenerat till Haiko; han hoppas att försäljningen hjälper upp Morbror Gustaf Brandts affärsbekymmer;han undrar när de skall flytta och hur det är med Moster Fanny Brandts humör; "Gubben" Morbror August Streng stannar kvar; mest ont gör det Edelfelt om Tajta (Fredrika Snygg), han ber Alexandra Edelfelt ordna så att hon får vara i Helsingfors så mycket som möjligt; Mamma får heller inte misströsta om framtiden, dels får hon förtrösta på att Vår Herre hjälper, dels får hon hoppas att Edelfelt en gång blir karl nog att ha råd att försörja henne.
*August Eklöf talade om Calle Holms planer på att köpa Hulda Berndtsons porträtt; Edelfelt skulle inte vilja göra sig av med Hulda Berndtson, lika lite som med Tajta (Fredrika Snygg), som hör till hans första försök att måla porträtt; Edelfelt målar gärna något nytt om Calle Holm vill ha en vacker flicka; även om "gubben" Fredrik Berndtson går med på att sälja sin dotters porträtt till Calle Holm vill inte Edelfelt det; han måste tänka på saken; är Calle Holm så envis att det inte går att diskutera saken med honom?
*Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa syskonen, Morbror Gustaf Brandt med familj, Tajta (Fredrika Snygg); Morbror August Streng och Lulle (Julian) Serlachius.
Edelfelt ser fram emot att höra vad Alexandra Edelfelt anser om hans funderingar; han hälsar till systrarna, tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt och Tajta (Fredrika Snygg); bara Gustaf Wilhelm Edlund ville svara på när han vill ha gravyrerna; om han inte vill ha dem nu väntar Edelfelt bara på pengarna för att sedan komma hem så snabbt som möjligt.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa till alla hans vänner, Morbror Gustav Brandt, Tante Adèle Gadd, gamla Tajta (Fredrika Snygg) och de kära systrarna; de har dagligen och stundligen varit i hans tankar.
Är Morbror Gustaf Brandt fri från sin lunginflammation?; Edelfelt hälsar också till tante Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg), systrarna och alla vänner.
Edelfelt ska skriva några ord till tack för Gustaf Philip Armfelts brev; han har ett halvfärdigt brev till Lulle (Julian) Serlachius påbörjat den 28 mars; han hälsar till syskonen, Morbror Gustaf Brandt, Tajta (Fredrika Snygg), vänner gamla och unga.
Edelfelt önskar frid och fröjd och att Gud bevarar dem från allt ont; han ber Alexandra Edelfelt hälsa småsyskonen och att de dricker hans skål vid julbordet; Tajta [Fredrika] Snygg och Mari är naturligtvis inbegripna i de allmänna hälsningarna.
Edelfelt hälsar till Morbror Gustaf Brandt med familj, Tajta (Fredrika Snygg), Tante Adèle Gadd och Anni och Butti (Berta) Edelfelt; det är klokt att inte låta Butti gå i skola ännu; hon lär sig tillräckligt av undervisningen hemma.
Edelfelt är numera inte så ofantligt orolig för sin tavla; blir den inget mästerverk blir den åtminstone inte dålig; han hoppas att den inte blir refuserad; han ber Alexandra Edelfelt hälsa till Morbror Gustaf Brandt, tant Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och de små snälla systrarna.
Edelfelt ber hjärtligt hälsa till Morbror Gustaf Brandt med familj, tante Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och Mari, men främst Anni och Butti (Berta) Edelfelt.
En Monsieur Ludovic Bachet som ger ut Adolphe Goupils fotografisamling i ett populärt arbete, Musée pour tous [Museum för alla], kom upp till Edelfelt och begärde en handteckning eller skiss, samt hans autograf; det skall reproduceras heliotypiskt och utkommer följande vecka; Edelfelt visade honom sin skissbok med skisser av Anni och Butti (Berta) Edelfelt, samt Tajta (Fredrika Snygg), som kan komma att förevigas i tusentals exemplar.
Edelfelt ber gratulera morbror Gustaf och moster Fanny Brandt till lillans födelse, det var ett spektakel med hennes oförmodade uppträdande på världsteatern; han hälsar till småflickorna, Tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg).
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt kyssa Anni och fröken B (Berta) Edelfelt; han hälsar till Georg Wallgren, Tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg); han ber Mamma att inte oroa sig; han ber Gud välsigna dem.
Då dessa rader kommer fram är det julbrådska hemma; han ber Gud bevara dem alla; det är förargligt att han inte kan sända julklappar åt småflickorna; Tajta (Fredrika Snygg) och Mari borde också få julklappar för sina trogna tjänster senast han var hemma.
Edelfelt hoppas deras magar står ut med den starka julfödan och att de har roligt på julafton (då Jonas Ström troligen är julbock) och under resten av julhelgen; han hälsar Tajta (Fredrika Snygg), Morbror Gustaf Brandt och hans familj och Tante Adèle Gadd.
Om Edelfelt vore hemma skulle första nyårsvisiten i frack och handskar gå till morbror Gustaf Brandt; Alexandra Edelfelt får i stället framföra hans hälsningar till Morbror, Fanny och hans barn; han ber henne också hälsa Tante Adèle Gadd, Tajta (Fredrika Snygg) och Mari.
En förläggare Baschet som för två år sedan utgav Blanca och Tajtas (Fredrika Snygg) huvud fick ett album till låns, som han inte lämnat tillbaka; i en redogörelse för världsutställningen har "det nötet" publicerat en dålig teckning från 1875 som ett prov på Edelfelts talang och "l'école russe" [den ryska skolan]; författaren till boken [Mario Proth], "voyage au pays des peintres", har inte med ett ord nämnt Edelfelt i texten; det är beklagligt att Edelfelt skall figurera med ett dåligt utkast bredvid Ludwig Knaus, Mihály Munkacsy, Carolus Duran och Jules Bastien.
Alla tycker om ämnet och uttrycken i Edelfelts tavla; fransmännen stöter sig vid Mobros pipa, i och med att man här inte röker vid dylika tillfällen; de tycker mest om Tajtas huvud, lilla Fiu, Mobros huvud och Lindströms väst; Jules Bastien tyckte mycket om Lindström.
Rolig jul och Guds välsignelse önskar Edelfelt; han hälsar till Tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt med familj, Tajta (Fredrika) Snygg och Marie, samt Anni och Bertha Edelfelt.
I går på förmiddagen hade jag en intresant séance. Jag tecknade nemligen Alphonse Daudet, som med mycken artighet ställt sig till min disposition. Han hade reda på hvad jag gjort och gjorde mig komplimenter öfver mina taflor i fjol och i år. Det är en liten mycket lurfvig herre med den allra vackraste profil, bruna ögon som genom den mest förryckta närsynthet (à la tajta – hans pincenez är No 2) se något blinda ut. Jag var hemma hos honom. Han bor borta vid Luxembourg, ganska enkelt. En massa skizzer och taflor af hans vänner bland målarne pryda salongen och arbetsrummet. Han är särdeles sympathisk, enkel och kamratslig, talar mycket men sakta och med en liten provencealsk accent.
Ännu har jag den välsignade theaterkikaren att köpa, likasom något åt Tajta, Marie, Schura Koki, Wania – åt Lilli har jag bara en hatt, men hoppas ännu i dag hitta på något annat. Åt fru Etter o tante Gadd tar jag Japanska dynor-broderier.
Dagnan tyckte mycket om taflan, Mammas och Lilys porträtt – mindre om Mietleffs och Tajta. Emellertid ansåg han mig vara säker om succes med dessa taflor.
Konsthandlare löpa här i massa. Det är roligt att kunna vara stolt på sig. En, gubben Bulla, som skall ha min reproduktion af taflan, säger att jag ej skall begära mindre än 5000 för Tajta. Hvad tycks?
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen.
Och nu farväl – Gud välsigne Er och gifve Eder en glad helg. Förlåt nu att mina julklappar komma alldeles post festum, men de äro lika välmenta för det. Vill Mamma, af mina pengar, ge något åt Tajta och Mari, så gör det. Och dermed tar jag er alla i famn ock saknar er, saknar er obeskrifligt Atte
och nu slår min klocka 12 och jag skrifver för första gången 1883 Derpå tar jag er alla i famn, Mamma först naturligtvis, och önskar eder med tårar i ögonen och med den varmaste tacksamhet och kärlek i hjertat Eder ett Godt Nytt År Måtte Herren Gud bevara Eder! Så har dock min första tanke på detta år varit för Mamma,och det är en god början på året. Derpå går jag nu alldeles ensam och fattar en gyllene pokal och fyller den med glödande cypervin (ett vanligt glas med likör i – det är det enda jag har hemma) – seså nu är det gjordt – och dricker Eder skål – Mammas Annis, Berthas, Tante Gadds, Morbrors och hans familjs, Tajtas och Maris. för att lugna Eder och genast afklippa misstanken om skåpsuperi vill jag anmärka att ej druckit ett glas för hvar och en, men att meningen var lika god.
I går var Alexandre Dumas här, såg på mina taflor, var särdeles förtjust i Tajta och Mammas porträtt, tyckte att taflan med modren och barnet var nog mycket japanesisk, och gjorde mig stora komplimenter öfver "sous les bouleaux".
I dag är jag på så dåligt humör som möjligt, och känner mig som om jag begått ett brott. Jag skickade upp Tajta med, och tänker ändå få henne till Köpenhamn, eftersom expositionen der börjar först i Juli.
Edelfelt har julstämning bara då han tänker på Alexandra, Annie och Berta Edelfelt, och då han fick Alexandra Edelfelts brev om Fredrika "Tajta" Snyggs julbrygd.
Julklapparna kommer senare; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt köpa något för hans pengar åt alla hemma och hos familjen Brandt, Tajta och Mari medräknade.
Edelfelt skulle vilja vara hemma efter att han har fått ett oroväckande brev från Alexandra Edelfelt: Tajta har lunginflammation; Annie Edelfelt är utom sig.
Det är ledsamt att Tajta fått ont i sitt friska ben, hoppas hon blir frisk, att hon inte är "rusiger" [dialektalt uttryck för dålig, sjuk] när Edelfelt kommer hem.
Edelfelt förskräcks av Alexandras Edelfelts beskrivning av Tajta som "stultar omkring" [går dåligt pga. sjuka ben] och slår sig brun och blå; hon måtte ha förskräckt Alexandra Edelfelt förskräckt med sin uppenbarelse efter visiten hos gamla Mina.
bra roligt är det att se att Bertha och Tajta kommit sig efter katarren Då jag ej på länge fått bref, och Mamma redan sist omnämde att de båda vara krassliga, så hade jag gjort upp mig till rigtig ångest för Eder. Naturligtvis är jag också nervös genom oron för pojken och egen förkylning – båda ge sig nu. –
I dag fick jag Mammas bref der Mamma talar om Tajtas tredje lunginflammation. Gud låte henne gå igenom den – det är alltid så fruktansvärdt vid hennes ålder. Helsa henne så hjertligt från mig – Ack jag ville så gerna höra henne berätta sagor nu för min pojke, måtte hon få göra det! Gud låte oss alla få träffas igen, friska och raska,i nästa sommar. Pojken talar också om att komma på Haiko, och hör gerna på framtidsberättelser om hur farmor och auntina stå på stranden och tar emot sin stora långa Kiki och hur kapten Nykopp säger "sakta framåt". och maskinen säger putelitta, putelitta, –
Så underbart och så glädjande att gumman Tajta kom sig efter sin lunginflammation. Jag kan så väl tänka mig Er förtviflan då Holmberg sade att det var slut med henne. Måtte ni nu bara alla få vara friska, och måtte vi få råkas alla i sommar, det är min innerliga längtan
Hvad jag var glad och lycklig åt Mammas bref, det är ändå bra lyckligt att Annie tagit Tajtas död så lugnt. Hvad det måtte vara gräsligt tomt efter gumman. Det har varit en rigtig sorg för mig att ej ha fått vara der hos Eder nu under dessa sorgliga tider, och jag tycker mig likasom brottslig, då jag ej kunnat bevisa den kära gamla Tajta den sista vänskapstjensten, den äro följa henne till grafven
Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Hvad jag är djupt sorgsen öfver att ej ha fått vara hemma då Tajta gick bort från denna jemmerdalen och hvad jag sörjer henne! Jag skulle ha velat bära henne till grafven, och det fick jag ej heller göra. Huru har Annie burit detta? Gud vare lofvad för att döden var plågfri. Jag är som sagdt, alldeles förtviflad öfver att ej ha varit hemma nu Hvilket stort tomrum det ändå blir efter henne, och hvad jag alltid kommer att saknar henne. Utom att hon var en så kär personlighet för mig var hon dessutom representant för ett slägte som nu är alldeles utdödt. Jag hade så gerna velat vara hos Er i dag. Hvem hade varit närmare än jag att bära henne till grafven, –
Jag tänker bara på Tajta och på Er – allt annat är mig likgiltigt för ögonblicket. Mot slutet af veckan tänker jag resa hemåt. Helsa hjertligt Annie, Bertha Ellan pojken Tante Gadd Jag har er hvart ögonblick i mina tankar och skulle gifva mycket för att nu på denna sorgens dag vara hos Eder Gud välsigne Eder alla –
"Oppåt och neder, och all' ställ' ved'er" brukade Tajta säga – jag mins ej om det var en gåta eller hvad det var – nog af mitt humör beskrifves kort och träffande af ofvanstående ord. all' ställ' veder – jag tar verkligen fast vid (veder) allt möjligt som kan nedstämma mig – men så går det oppåt igen, lyckligtvis. I går afton var jag mycket nedstämd – Ellan var sjuk, Sanny och pojken icke rigtigt dans "leur assiette" heller – i dag är pocke kry igen (Sanny har fortfarande hufvudvärk) och Ellan uppe, och så fick jag Mammas kära bref som gjorde mig så godt.
I morgse reste Koki – Vi voro tillsammans i går e.m. och använde vår tid till att stöfla omkring på gatorna – Jag naturligtvis nedåt temple genom Strand till Ludgate Hill och BlackFriars – Koki var förtjust åt den underbara gamla gotiska arkitekturen, de trånga gränderna och Themsen. Han sade att en massa tidiga barndomsminnen döko upp, ty alla dessa stället och gator voro honom bekanta från hans första sagböcker. Knappt hade han sagt detta då vi sågo några små pojkar i en underligt 1700 talets kostym gula strumpor, blå jacka med blanka knappar och barhufvade: då kom jag ihåg igen från min barndom att jag läst om ett legat från förra århundradet med stipulation att gossarna som uppfostrades i asylen alltid skulle gå barhufvade o.s.v. – Jag kan ej gå förbi Guildhall eller St Paul, och ej komma nära City utan att tänka på Tajtas "Lord majór i London.
Madame Pasteurs porträtt blir ett af mina bästa. Alla tycka om det och tycka att det är likt, Samt att jag sagt så mycket i det. Vacker är hon icke i vanlig mening – liknar Tajta till dragen men har ej Tajtas vackra hvita hår. Men hon är en genompigg vänlig och liflig gumma, och så har hon i 45 år varit Pasteurs sekreterare och har reda på sig inom vetenskaperna. Jag är som barn i huset der och de ha verkligen mycken vänskap för mig, det känner jag i luften. Att Pasteur höll af mig gör att de liksom fått mig i arf. Kl. 9 på morgonen börja vi måla. – Kl. 12 frukost, så litet påtande på porträttet till kl. 3 och så försvinner jag och solen kommer in i rummet i stället.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)