Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Edelfelt jämför svenska författare som Fjalar och andra "Upsalastudenter" med finländarnas Zacharias Topelius, J.J. Wecksell, Theodor Lindh och Odo Reuter den yngre; ett positivt undantag finns bland svenskarna – Carl Snoilsky; Edelfelt hittade förklaringen till bristen på svensk poesi i det nyvaknade politiska livet i Sverige.
Edelfelt tänker sig få ett och annat ritningsarbete i Helsingfors på hösten; han har illustrationer till Zacharias Topelius bok och teckningen åt Ferdinand Tilgmann att göra; teckningarna till Topelius har han tänkt utföra med omsorg; han har tagit reda på en utmärkt träsnidare i Köpenhamn.
Det är skada att Rafael Hertzberg, som har gott huvud och anlag för poesi, skall ha något "pjoskigt" i sin person, om Alexandra Edelfelt förstår vad Edelfelt menar; exempelvis såg Hertzberg en vacker flicka kopiera på Louvren, han placerade i smyg en ros på hennes staffli och övervägde att ordna samma uppvaktning flera dagar i följd; Edelfelt ansåg att en sådan smånätt kärlek "à l'allemande" [i tysk stil] inte skulle förstås i Frankrike; Edelfelt tror att Hertzberg försöker efterlikna Zacharias Topelius, han visar bl.a. stor uppmärksamhet åt barn, "denna barnsliga barnakärlek hos en ung man" är inte "naturlig".
Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt råd om vad han skall kalla tavlan på franska; han ber Mamma läsa igenom Zacharias Topelius saga och se om hon hittar någon fras som kunde översättas; ingen människa blir klokare om han skriver La Reine Blanca de Suède et son fils Haquin [Drottning Blanka av Sverige och hennes son Håkan]; det är heller inte rätt att kalla det för en légende suèdois [svensk legend]; det skulle bli obegripligt att översätta rida, rida ranka till franska; ett förslag är l'Education d'un futur chevalier [uppfostran av en framtida riddare].
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Det förargar Edelfelt att så många menar att han gått ut från sin egentliga karaktär med Carl IX; de menar att hans begåvning ligger åt det milda, känslofulla hållet; Blanca var ett uttryck för hans egentliga väsen; han ifrågasätter att han vore av sådan Topeliusk-Hertzbergs kärringnatur att han inte kan ta itu med ett manligare ämne.
Zacharias Topelius har skrivit till Edelfelt och bett honom samt andra finnar i Paris bidra till dekorerandet av solennitetssalen till Runebergsfesten den 6 maj; Edelfelt hinner inte och tror dessutom att den artistiska delen av festen blir misslyckad; Johan Knutson skall rita Johan Ludvig Runeberg på jakt, fru Alexandra Såltin torpflickan och Thorsten Wænerberg "landskap med Svanen"; Edelfelt och Gunnar Berndtson avsäger sig äran att figurera bland dessa mästerverk; Edelfelt tycker man borde ha ställt till en sorgefest som den romarna gjorde i Pantheon över Victor Emanuel, eller något vackert utan pretentioner.
Edelfelt har läst Voltaire och tycker det är dumt av Zacharias Topelius att skriva "Ett dåligt hjerta hade han, men hufv'et det var godt"; tänk att en sådan stackars hållningslös vindflöjel som kyrktuppen vågar fördöma en jätte som Voltaire; under det bitande skämtet klappar hos Topelius ändå ett stort hjärta för mänsklighetens frågor, han är bara ett barn av sin tid.
Edelfelt bor på Lilla Vattugatan No 30, vägg i vägg med sångaren Bruno Holm; Holms övningar från tidig morgon gör Edelfelt nervös; Zacharias Topelius lär bruka bo där.
Min fantasi skenade så vildt som möjligt och jag tänkte då och då på Isaak Lindqvist, den store mannen, som engång hos Topelius, under senaste turkiska krig, sade att Islam ej frambragt någon konst. Om jag finge välja mellan den arkitekten som byggt Alhambra och Isaak Lindqvist, tror jag dock jag gåfve musulmanen företrädet framför den kristne Isak. Den finaste konst jag någonsin sett, endast jemförlig med Bramantes bästa saker, är denna. Hvart steg medför en öfverraskning, och de urblekta färgerna i arabeskerna äro det finaste man kan se i färg. Den berömda Lejongården behagade mig mindre – den är nu kal – men man får lof att tänka sig densamma fylld med blommor, med sultanninnor och slafvar.
Talte jag om en Miss Brown från Amerika som har de mest besynnerliga funderingar – vill ställa till en skandinavisk konstutställning här och i Amerika, samt fara till Finland och der försöka locka Gubben Topelius att komma öfver för att hålla föreläsningar och förevisas i New York, Chicago o.s.v. – Jag kan tänka mig Gubben T. – det vore både ynkligt och löjligt att se honom trajas omkring så der – Björnson har visserligen gjort en sådan tur, men han är en "höfdinge-natur" som tycker om att se "trälarne” ligga för sina fötter.
I dag var jag deruppe en stund. De voro mycket förtjusta öfver några parodier i Dagbladet (Snoilsky, Topelius Strindberg) –. (Dagbladet beundra de i allmänhet mycket,) men jag kan ej säga att det var så qvickt. Snoilsky isynnerhet var misslyckad.
Inga andra säkra beställningar för hösten är porträttet av den spanska flickan och porträtten av Mr och Madame Grancher; hur är det med porträttet av Topelius, är det en riktig beställning eller bara löst tal?
Har läst böckerna; Topelius är orättvis då han blandar sig i moderna frågor och konstfrågor; verserna om Konstnärsgillet gjorde samma intryck som Konstnärsgillet självt; fårstår inte vad de "höga och ljusa" "idealen" och "idéerna" betyder; när Topelius skriver om religion står han på fast mark, men detta "känslouppkok på alla romantismens andra klassens idéer"; sången till Finlands mödrar är "utmärkt vacker"; "Planeternas skyddslingar" är torftig.
Juhani Ahos "Helsinkiin" är "tusen mil" från Topelius "Havets unga tärna"; Juhani Ahos bok är välskriven, trots att Edelfelt inte uppfattar språkets alla finesser, men huvudpersonen är en strunt och småstadssnobb; då Edelfelt själv var 17 år hade han andra tankar; en "härlig episod" i boken är "Nyslottsherrarnas supande på Elias Lönnrot".
Har fått höra "bra litet" om promotionen, tidningarna har inte skrivit mycket om den; bra att Thyra Brandt fick vara med; Edelfelt tyckte om Topelius "1840", tycker bättre om lyrik med rim.
På Kaulbachs stora och fula fresker såg jag länge, med tanke på Univ. målningarna, – och lärde mig af dem huru man inte skall måla. Det är ändå ett rysligt drafvel. Gubben Z. Ts tal om Kaulbachs reformation är icke träffande: här om någonstädes är det brist på enhet i kompositionen, och så dåligt i detaljerna sedan!
Och nu god natt, älskade Mamma. Vet Mamma hvad jag studerar nu om aftonen? Jo Topelii sagor för att kunna säga hvilka jag åtager mig att illustrera Helsa alla på Haiko tusenfaldt från Mammas Atte.
)
)
)
)
)
)
)
)