Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

skulptör, författare, professor, g.m. xylografen Antoinette Råström

Paris d. 30 Juni 1875 30. kesäkuuta 1875
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25. lokakuuta 1877
*Wille Wallgren och Ernst Nordström har ännu inte anlänt.
Allhelgonadag 77 1. marraskuuta 1877
Herrskapet Lange, Wille Wallgren och Ernst Nordström har kommit.
De två första veckorna ägnar Wille Wallgren åt att gå på museer; därefter råder Edelfelt honom att söka in till någon privatatleljé, och framför allt att lära sig franska; det är svårt att komma in på École des Beaux Arts om man inte kan franska; Wallgren förefaller som ett barn i utveckling, Edelfelt hoppas att han åtminstone lär sig förstå, i synnerhet konst.
Paris d. 6 Nov. 77 6. marraskuuta 1877
Häromdagen var Edelfelt med Ernst Nordström och Wille Wallgren hos Runebergs.
Wille Wallgren har gått på museer; han skall söka sig till Hippolyte André Julliens privatateljé för att lära sig franska och ändå ha artistisk sysselsättning; han får gå i Walter Runebergs ateljé och lära sig hugga i marmor av Guglielmo Bracony.
Får se om Wille Wallgren gör framsteg i franska; han kan inte ett ord, förstår inte och kan inte läsa innantill.
Edelfelt var med Wille Wallgren och Ernst Nordström till Jardin d’acclimatation; det var troligen där han fick sin snuva; de såg eskimåfamiljen som hela Paris springer och gapar över; familjen har blivit ditförd med hus och husdjur, husgeråd, båtar och vapen.
Paris d. 8 nov. 77 8. marraskuuta 1877
Edelfelt lär lida av en pleurésie [lungsäcksinflammation], men det är inte farligt, säger doktorn och alla kamrater; han är aldrig ensam; Bolweyn sov med honom fösta natten, Otto Wallenius de två följande; Ernst Nordström, Wille Wallgren och Aukusti Uotila har erbjudit sig att hålla sällskap.
Paris d. 14 november 1877 14. marraskuuta 1877
Edelfelts landsmän har varit mycket vänliga; senaste natt låg Aukusti Uotila över, denna natt är det Wille Wallgren; Ernst Nordström och Otto Wallenius har försummat sitt arbete för hans skull.
Paris d. 19 november 77 19. marraskuuta 1877
Edelfelt ligger och läser dagen igenom; av stallbröderna som håller honom sällskap föredrar han Wille Wallgren och Aukusti Uotila; de är stillsamma och sysselsätter sig själva.
Vad Wille Wallgren beträffar håller Edelfelt fast vid att han får anstränga sig ordentligt innan det blir något av honom.
Det som är naturligt men beklagligt hos alla dessa ungdomar (med undantag för Ernst Nordström) är att deras konstförstånd ligger på så låg nivå; men det kommer med tiden; hur tacksam Edelfelt än är mot sina vänner, kan han inte vara blind för deras fel.
Paris d. 22 nov – 77 22. marraskuuta 1877
Ville Wallgren arbetar i en begåvad norsk bildhuggares ateljé, Mathias Skeibrok; Walter Runeberg övervakar Vallgrens arbete; det är meningen att han lär sig hugga i marmor tills han lär sig franska och kan ha nytta av undervisningen på École des Beaux Arts; på kvällarna tecknar Vallgren hos Léon Bonnat, vilket är bra även om han tecknat för lite för att genast gripa sig an naken modell.
Paris, sönd. Dec. 1877 – fortsatt tisdag. – 9. joulukuuta 1877
Edelfelt fick berättat för Ville Wallgren nyheten om hans syster Helenes förlovning.
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Wille Wallgren bjöd Edelfelt att komma och fira hans födelsedag; där var Walter Runeberg, Otto Wallenius, m.fl.; stämningen blev livad tack vare Wille W:s uppmaningar att dricka.
Wille Wallgrens varor spenderades för att fira hans ingångna 23:dje ålders år [han fyllde 22 år], samt hans syster Helenas beslut att dela ljuvhet och lidande med Erik Stråles "tjocka person"; Walter Runeberg blev öm, Edelfelt blev storartad och Ernst Nordström vänligheten själv; Helenas förlovning, som Mamma Wallgren skildrat i brev, relaterades noga; det sägs mycket dumheter "inter pocula" [mellan glasen, under pokulerande/drickande]; spiritusångorna ger ändå en angenäm parfym åt alla dessa sanningar från kung Orres tid.
Wille Wallgren hämtar alltid en frisk hemlandsluft med sig; han är "så direkt kommen från Borgå" som möjligt, nöjd med sig själv och världen, och funderar inte hit och dit.
Wille Wallgrens beskrivningar över sina missöden är komiska; på grund av att han inte kan franska tar han sig inte bra fram på egen hand; då han och Edelfelt var på ett matställe frågade Wille om épaule de mouton [lammskuldra] betydde stekt höna.
Paris d. 13 Febr. 13. helmikuuta 1878
Fastän Edelfelt bor långt borta kan han vara överhopad av besökare, som alla verkar komma på en gång; föregående dag besökte honom oberoende av varandra Christian Meyer Ross, Axel Borg, Georg Pauli, Pierre Petit Gerard, Gustave Bourgain, Hellen, Ville Vallgren, Ernst Nordström, Otto Wallenius, Aukusti Uotila, Gunnar Berndtson, Chabod och 3 modeller.
Paris d. 18 febr 78. 18. helmikuuta 1878
På kvällen bjöd Wille Wallgren på toddy; han har mani på att samla landsmännen hos sig; Valter Runeberg och Guglielmo Bracony var där, förutom de "de vanliga bebyggarne af denna sidan om Seinen"; Edelfelt och Gunnar Berndtson var trötta och avlägsnade sig tidigt.
Wille Wallgren hugger så bra i marmor att han om ett år kan förtjäna sitt uppehälle i vilken större konststad som helst; Guglielmo Bracony som är ovanligt skicklig tjänar upp till 50 francs på en dag; det är meningen att Wallgren skall fås in på École des Beaux Arts, vilket han själv tycker är onödigt då han nödvändigt skall hem till Helena Wallgrens bröllop; Wallgren är otroligt outvecklad ännu och står långt under Robert Stigell.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Edelfelt har skrivit brev till Georg Wallgren om Ville; nu går han ut och äter middag.
Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Wille Wallgren är sig lik; de andra finnarna säger att han gjort framsteg, Edelfelt har inte kunnat övertygas om detta med egna ögon.
Paris d. 26 Januari 1879. 26. tammikuuta 1879
Det är långt till de skandinaviska sammankomsterna på lördagkvällarna; de äger alltid rum i Wilhelm Peters eller Peder Severin Kröyers ateljé, och dessa bor vid boulevard Clichy; Wille Wallgren och Karl Wetterhoff är stamgäster på dessa klubbar.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Wille Wallgren var föregående dag på besök; han tycktes ingenting veta om broderns sinnesrubbning; han visade Edelfelt en byst av en neger eller mulatt som han gjort och den bevisade att han gjort framsteg.
Edelfelt tycker man borde fira Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och har förslagit att alla finnar bidrar till en stor bukett åt fru Lina Runeberg och sedan på kvällen går upp till Runebergs; ett album kommer inte på fråga, Otto Wallenius, Aukusti Uotila och Wille Wallgren är inte kapabla att rita något dugligt och Gunnar Berndtson och Edelfelt har mycket att göra.
Paris d. 18 febr. 79. 18. helmikuuta 1879
Wille Wallgren tycks inget veta om broderns sinnesrubbning; en av Pierre-Jules Caveliers bästa elever, Léon Fagel, säger att Wille arbetar ordentligt och gör framsteg.
Onsdag d. 26 februari 79 26. helmikuuta 1879
Bland herrarna var John Börjeson utklädd till Harun al Raschid, en Frederik Collet till arab, några svenskar till spanjorer, Wilhelm Peters till norsk bonde, medan Hugo Pettersson (som numera kallar sig Birger) hade flera kostymer; Gunnar Berndtsons grekiska dräkt väckte uppseende; Ville Wallgren var utklädd till bebé [bebis] på ett mycket bra sätt.
Klockan 3 kom smörgåsar och öl; en orden, svingrisorden som Kalle Wetterhoff instiftat, delades ut; mot slutet blev det pjoskiga men inte roliga danska tal; Gunnar Berndtson, Ville Wallgren och Edelfelt gav sig av klockan halv 4; de tyckte att utifrån dekorationen och kostymerna borde man ha haft blixtrande roligt.
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig, Märrä Pelle-Relander kom oväntat på besök; han bor hos Wille Wallgren; Edelfelt visste inte att Relander var på resa, men han har redan varit i Rom, Florens och Nizza.
Paris d. 28 febr. 1879 28. helmikuuta 1879
Relander bjöd Gunnar Berndtson och Edelfelt på kaviar, sill och helkokta potatisar, som de fått tag på i en nordisk matvaruhandel; tänk vilken bondtur Relander har, strax efter sina missöden och konkurs får han göra en utrikesresa gratis; Märrä Pelle är ogenerad och pratar franska utan att vara blyg och beundrar Paris; Wille Wallgren är hans ciceron.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Karl Wetterhoff som aldrig har en fyrk [pengar] fick komma gratis och blev full; Wetterhoff kunde tjäna bra med pengar om han inte vore så lat och så begiven på starka drycker; han har lånat av alla och har ingen avsikt att betala tillbaka; i övrigt är han rolig, även om han förstår att uppskatta sitt eget snille och är egenkär; att vara kvick på Opris i Stockholm eller bland några landsmän i Paris är inte att uppfylla någon mission i livet; Ville Wallgren har varit beskedlig mot Wetterhoff, men är också den som säger honom renast sanningen; svenskarna anse Wetterhoff som ett geni.
Wille Wallgren har anlag; han har gjort en relief av Aukusti Uotila som han har skickat till Salongen och som är riktigt bra; bra är också det "negerhufvud" som han skall expediera till Finland; han tänker hyra ateljé med en fransman, en kamrat från Ecole des Beaux Arts; när Wallgren får lite mera förstånd blir han troligen inte så tokig som skulptör; hans praktiska sinne kommer att se till att han alltid har en hederlig sysselsättning, någon lätting eller Wetterhoff blir han inte.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
På kvällen gick Edelfelt med Adolf von Becker till den skandinaviska julfesten i Walter Runebergs ateljé; Edelfelt hade slingrat sig undan dekoreringen som gjordes av Hugo Salmson, Wilhelm von Gegerfelt, Walter Runeberg, Ville Vallgren, utan att det blev lyckat; där fanns några norskor som såg rätt bra ut; tablåer arrangerades i flygande fläng och resultatet blev där efter, trots Salmsons granna kostymer.
Onsdag d. 10 Nov 1880 10. marraskuuta 1880
*Wille Wallgren lär ha anlänt, fet och skinande.
Julafton 24. joulukuuta 1880
Som Alexandra Edelfelt ser har de inte blivit bjudna till Runebergs, vilket förvånar Edelfelt då Karl Wetterhoff och Ville Wallgren är bjudna.
Måndag d 23 jan 1882 23. tammikuuta 1882
Wille Wallgrens förlofning visste jag af genom Berndtson, men trodde att det var en sensationsnyhet. Flickan har jag sett på åtskilliga skandinaviska tillställningar i Paris – hon är söt, blond, kokett en fattig flicka som lefver af sitt arbete. Hon har specielt fäst sig i mitt minne genom de pikanta kostymer, directoire och empire som hon vid några kostymbaler burit. Wille slog redan i fjol, men jag trodde aldrig att det var någonting allvarligt. Men hvad skola de lefva af?? Willes inkomster synas mig vara högst problematiska
Paris d. 12 april 82 12. huhtikuuta 1882
Skandinaverna äro sig lika. Wallgren har jag ej sett.
Alla tycka att detta är en ren galaneskap. Han har ju ej rigtigt att kuna slå sig ut med sitt arbete – således skall hon föda honom. T.o.m. den store giftermålsprofeten Runeberg ansåg detta vara litet riskeradt. Icke är W. dessutom så blixtkär i henne, utan är allt detta en oerhörd barnslighet.
Fredag d 15 april 82 15. huhtikuuta 1882
Wille Wallgren träffade jag på gatan – Han gör ingenting annat än springer från Mairiet till utrikesministeriet, från ministeriet till poliskontoret allt för att få sina välsignade papper i ordning. Då de båda äro af olika nationalitet, och skola vigas här, äro både svenska och ryska konsulatet med i spelet, dessutom skola de enl. fransk lag ha civilgiftermål – o.s.v. Jag kunde ej hålla mig från att säga åt Vallgren huru obetänksamt jag tycker det var att gå åstad och binda sig för lifvet då man ej har det minsta att bygga på. – Få de barn och om de då ej förtjena mera än nu, så är misèren för dörren. – Förresten angår det mig ej.
Fragment 30. huhtikuuta 1882
[början saknas] talar om det lyckliga hem han skall få o.d. "il me scie le dos".
Då jag kom till Villes bakom all ära och redlighet belägna atelier, var vigseln öfver, och en samling skandinaver i färd med att dricka bålar. Ville har arrangerat det rigtigt trefligt och det hela har bestämdt ej kostat 100 frcs.
Walter Runeberg höll tal på tal, stämningen blef lifvad, och jag ryckte fram med ett tal för Gubben Wallgren. Ville var rörd – Herre Gud, det är ju nu gjordt som gjordt är och så fånigt det kan se ut, går det väl kanske ändå
Det enda är om de få sjuka barn eller om den ena eller den andra af dem ej är arbetsför. Alla som voro der, tänkte med en viss förvåning på Villes företag
och doktor Munthe läste ganska vackra verser om ungdom och fattigdom och framtidshopp.
Vi togo oss till att skrifva på fläcken en festkantat med soli, kör af ynglingar och kör af jungfrur, barytons solo recitativ o.d. det hela blef mycket roligt, ehuru det ej tål en strängare kritik. Jag författade ett ballad artadt solo. Bäst var Janzons verser på melodin af Sandals kanon.
Några tal af den ene och den andra voro rätt lustiga. Ville sjelf var rörd. Jag höll för den unga frun att hon skulle hålla af gubben Wallgren, då hon kommer hem i sommar, och alla i familjen för resten. Hon tackade och lofvade.
Paris d. 1sta maj 1882 1. toukokuuta 1882
ty vi kommo mycket sent från Ville Vallgrens bröllop om lördagsqvällen.
Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
Ville Vallgren var här och bad mig nödvändigt komma och se på hans staty till salongen.
Jag tog Kaufman med mig och i en fiaker bar det af till Ville, långt borta "de l'autre coté de l'eau”. Villes staty är verkligen bättre än allt hvad han gjort hittils. En fiskarpojke som drar upp en aborre – realistisk i högsta grad, men liflig och bättre gjord än allt hvad han hittils uppfunnit. Det är något rigtigt bra i ställningen – en rörelse som är "trouvé". Men stackars Ville, måtte han blott få den såld!
Han ger lektioner åt en rik, rysk, kokett fröken Baschkirzeff – en f.d. elev af Bastien Lepage, som nu fått idén att skulptera. Genom modellen har hon fått reda på Ville – måtte dessa bekantskaper skaffa honom några slantar i hans tomma pung!
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
*Oskar Levin lär ha skrifvit till Wallgren att han för min räkning köpt saker på Calle Holms auktion för 800 mark – är han galen, jag sade ju högst 300 – Emellertid lära de saker som jag ej vill ha, kunna säljas för inköpssumman. Huru skall mamma få veta hvad som bör behållas. Levin ber mig skicka pengar, hvilket jag dock ej nu kan – Han får ge sig till tåls en månad. Ingen finnes i Borgå för att se och bedöma sakerna – Bäst att vänta tills jag kommer hem.
Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Jag är så glad åt att Wille Wallgren fått priset på 30 dukater, det blir ändå litet i hans tomma börs.
Han ger för resten lektioner åt en rik rysk fröken, vid namn Baschkirzeff, måtte dessa konstsnobbar köpa något af honom.
Fragment 1. tammikuuta 1884
Ville Vallgren kom nu. Det är åter Söderström i Borgå han och jag skola göra Runeberg.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
I afton skall jag gå till Ville Vallgren.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Så har jag mot min vilja trakterat långt flera personer engång att jag ämnade. Jag hade bjudit herrskapet Vallgrens på middag, så kommo Tavaststjerna, Thegerström och Spada (Janzon) med – som jag trodde för att deltaga blott, men hur det gick så fattade de det som en bjudning, och kommo hit uppsträckta i svarta syrtuter. Hvad var att göra? Jag måste ha uttryckt mig tvetydigt och den historien blef ganska dyr. – Hädanefter gör jag aldrig om det och skall aldrig häntyda på en sådan inbjudning ens.
Ville Vallgren har gjort några målade reliefer, som nog vore bra om de vore väl tecknade – det hufvudsakliga, det enda saliggörande i konst det bry sig ungdomarne så litet om.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Ville Vallgren kom hit just nu med en fotografi af gubben Runeberg, som Söderström skickat honom med uppdrag att göra en byst deraf och låte mig måla ett porträtt efter detsamma. Fotografin, en af Alf. Ottelins är gräsligt retoucherad men är behaglig i uttrycket. Han sitter i grå rock med snusdosa i ena handen – Mamma känner kanske till den.
Likaså förkunnade Ville att Bos Strömborg och någon annan ville att Tavaststjerna, Ville och mig uppdra att göra ytterligare förslag på monument på Runebergs graf. Det är svårt, mycket svårt.
Paris lördag 18 april 85 18. huhtikuuta 1885
Har varit hos Ville Vallgren, som har en trevlig ateljé på Montmartre med en liten trädgård.
Ville Vallgrens staty av Torkel Knutsson är rätt bra.
Paris d. 22 april 85 22. huhtikuuta 1885
Edelfelt borde träffa Strindberg, men orkar inte diskutera sociala frågor i hettan; Edelfelt känner inte Strindberg ännu; Strindberg är "hermetiskt insluten", inbunden; Ville Vallgren har sagt Strindberg att Edelfelt kommer, och Strindberg vill träffa Edelfelt.
Paris d 22 mai 85. 22. toukokuuta 1885
Edelfelt väntar på Ville Vallgren och Jarl Hagelstam för att gå ut på promenad.
Café Voltaire fredag d. 5 Juni 85 kl. 6 e.m. 5. kesäkuuta 1885
Edelfelt har försökt få Antell att beställa något av Ville Vallgren; nu har Antell beställt Edelfelts byst, precis när Edelfelt inte har tid att sitta modell.
Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
Edelfelt firar midsommarafton i Fontainebleau med Pauli, Hagelstam, Ville och Antoinette Vallgren.
Paris d. 27 Juni 85 27. kesäkuuta 1885
Edelfelt har firat midsommar i Fontainebleau och Barbizon med Ville och Antoinette Vallgren, Jarl Hagelstam.
Paris söndag d. 28 juni 85 på aftonen 28. kesäkuuta 1885
Ville Vallgren har gjort visit för att låna pengar; han har det inte "briljant", men är på gott humör.
Vallgrens ska stanna i Paris hela sommaren; uppe på Montmartre har de frisk luft.
Paris, måndag d. 30 nov. 1885 30. marraskuuta 1885
Edelfelt ska sitta modell för Ville Vallgren och ge W. Runeberg några seanser också.
d. 15 december 15. joulukuuta 1885
I kväll är det Ville Vallgrens 30-årsdag med Runebergs, Söderhjelms; konstnärer, konstnärinnor, sångare, sångerskor; Edelfelt ger japanska bronsljusstakar i gåva som tack för de många gånger Vallgrens varit vänliga mot ungkarlarna.
Paris 18 dec. 85 18. joulukuuta 1885
Edelfelt kommer troligenatt fira julafton på värdshus med Söderhjelms, Öhrnberg och Vallgrens.
Ville Vallgrens kalas var roligt: Vallgren hade dekoretat sin ateljé; det var mat och dryck, gratulationsverser; Söderhjelms verser var de bästa; Edelfelt blev osams med Strindberg om konst.
Hela den skandinaviska konstnärskolonin var samlad hos Vallgrens; Hagborg med ung fru, Runebergs.
Nyårsaftonen 85 31. joulukuuta 1885
Edelfelt har själv suttit modell för Ville Vallgren.
Nyårsdagen 1886. 1. tammikuuta 1886
Tankar kring äktenskapet som en illusion; det tänkta idealäktenskapet, idén om idealkärleken leder till att besvikelsen måste bli stor; äktenskapet har inte gjort Södehjelm bättre, han uppför sig inte bättre mot sin fru; Edelfelt ger Hamlet rätt då han säger "ord, ord, ord"; Edelfelt sätter värde på Vallgrens som inte pratar tomma ord, utan är lyckliga och hyggliga mot varandra.
Beskriving av fru Vallgren och Ville Vallgren; fru Vallgren är en god människa.
Odaterat 1. tammikuuta 1886
Edelfelt har lovat sitta modell för Thegerström, som vill måla en pastell med Edelfelt sittande i ateljén; Edelfelt är irriterad av att redan ha förlorat så mycket tid genom att sitta modell för Ville Vallgren.
Ville Vallgrens byst av Edelfelt är inte så lyckad; han störs i arbetet av Antell; bysten är beställd av Antell.
Edelfelt står inte ut med att sitta modell och tänker ofta på Alexandra, Annie och Berta Edelfelt som sitter modell för honom.
Paris d. 12 januari 1886 12. tammikuuta 1886
Middag för herrskapet Neovius hos Vallgrens; Ville Vallgren är så ofta bjuden av herrskapet Neovius.
Neovius kraftprov under middagen hos Vallgrens: han lyfte upp Edelfelt i luften, vilket ledde till att Neovius föll och vrickade foten.
Fru Neovius ville att herr Neovius skulle bjuda på middag trots sjuk fot: middag på hotellet där de bor i måndags; gäster var Edelfelt, Vallgrens, Spada, Boije, fru Bloch; fru Neovius talade om "artiststämning".
Mottagningsdag i går: Boije, Antell och Neovius har suttit i Edelfelts ateljé och hindrat Ville Vallgren att arbeta.
Edelfelt tycker mer om Ville Vallgrens byst [föreställande Edelfelt] än W. Runebergs, den är "hurtig och väl behandlad i leran".
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27. tammikuuta 1886
Bysten av Edelfelt som Ville Vallgren håller på med liknade först Nikolaj I, nu har den blivit en "Buli-Staffan" och liknar doktor Antell.
Lördag d. 30 jan. 86 30. tammikuuta 1886
Det är roligt att Standetskjöld beställde statyn av Ville Vallgren; Edelfelt förlåter herrskapet Neovius allt för detta; Hugo Standertskjöld får en lika fin staty som om den var gjord av Takanen eller W. Runeberg; Ville Vallgren är gla som en spelmand; motivet är en herdegosse som lyssnar på Eko.
Ville Vallgrens byst av Edelfelt blir bättre tack vare Dagnans stränga kritik.
Hugo Standertskjöld har gjort en god gärning med beställningen, hans skulle nog vara nöjd själv om han visste hur mycket glädje han åstadkommit.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Ville Vallgrens byst av Edelfelt är färdig; men som Chambure säger, den liknar inte.
Ville Vallgren har lärt sig en del under arbetet med bysten, eftersom Dagnan och Edelfelt har "predikat".
Skriver till Hugo Standertskjöld för att rekommendera Ville Vallgrens staty Eko.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6. helmikuuta 1886
Under middagen talade Söderhjelm från klockan tio till midnatt: om Eschylos, Shakespeare, Runebergs skaldskap, W. Runebergs europeiska rykte; Edelfelt hade svårt att hålla sig för skratt när han såg på Ville Vallgren och Öhrnberg; Sanmarks och Runebergs uppskattade talet.
Under middagen nämndes fröken Aalberg och hennes tillgjordhet, som också Söderhjelm konstaterat många gånger; nu ansåg Söderhjelm att den "fennomanska hedern" måste försvaras: han höll tal med hugg åt Öhrnberg och Edelfelt; höll sedan långt tal på finska som bara Edelfelt och Öhrnberg förstod; Ville Vallgren blev arg.
Edelfelt promenerade en stund med Ville Vallgren efter middagen; Ville Vallgren har inte "bokvett, han kan inte Sofokles, men han har folkvett".
Paris 10 februari 86 10. helmikuuta 1886
Ville Vallgrens byst av Edelfelt är gjuten i gips; Edelfelt känner sig fri och ledig; han skulle ha kunnat måla en tavla under denna tid.
d. 15 febr 86 15. helmikuuta 1886
Funderar på att måla en större pastell av Ville Vallgren med fru; har gjort många studier som är lyckade och tror att tavlan blir bra; ställer ut den en annan gång ifall den inte blir färdig före avresan.
Tänker måla "Porträtt av Ville Vallgren och Antoinette Råström" på 8–10 dagar; är säkrare på att lyckas då han inte har så mycket tid på sig.
Berndtson är förlovad; Edelfelt menar att det är "sorglustigt" ifall Berndtson inte blir friskare; å andra sidan "spådde" Edelfelt "illa" då Ville Vallgren gifte sig och det har gått bra; men Edelfelt har alltid varit emot alla giftermål.
Tisdag d. 23 februari 86 23. helmikuuta 1886
Edelfelt får myror i huvudet av den "Porträtt av Ville Vallgren och Antoinette Råström"; är missnöjd med den, men det är det vanliga förloppet.
Måndag 1 mars 86 1. maaliskuuta 1886
Alla tycker om "Porträtt av Ville Vallgren och Antoinette Råström"; tämligen nöjd själv.
Monte Carlo d. 21 mars 86 21. maaliskuuta 1886
Berndtsons tavla är inlämnad till Salongen, tack vare Ville Vallgren.
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
Roligt att Ville Vallgren fått priset vid Agricolatävlingen; hans karriär börjar ta fart.
Paris d. 3 april 86 3. huhtikuuta 1886
Ville Vallgren är glad över de många beställningar han har fått.
Söndag 2 maj 86 2. toukokuuta 1886
Har fått beröm av alla dem vars omdöme han sätter värde på för porträttet av Pasteur och för porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström.
Edelfelt har haft samma känsla som alltid på Salongen inför sina egna konstverk; han ångrade att han hade ställt ut "Lördagskväll vid Hammars", tyckte att porträttet av Pasteur kunde ha varit bättre placerat, konstaterade att porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström hade vunnit på att få en ram; sedan skyndadade han att se Bonnats porträtt av Pasteur.
Paris d. 23 maj 86 23. toukokuuta 1886
Porträttet av Pasteur och porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström gör fortfarande succé; tidningarna är enstämmiga.
Paris lördag d. 29 maj 86 29. toukokuuta 1886
Middagen var fin, den hölls på restaurang Valois i Palais Royal, med champagne; Edelfelt tyckte att det var onödigt att fröken Wiik, fröken Forselles, unga Wasastjerna och Vallgrens skulle betala "dyra pengar" för middagen.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3. kesäkuuta 1886
Ville Vallgren har fått "mention honorable", hedersomnämnande, på Salongen; Edelfelt hoppas Vallgren får medalj nästa år; Vallgren är den första skulptören från Finland som får en utmärkelse i Paris; Edelfelt är glad på Vallgrens och hans frus vägnar.
Fru Runeberg har låtit påskina att det är Edelfelts förtjänst att Vallgren fått en så bra plats på Salongen; det är det inte.
Midsommarafton kl. 4 e.m. 23. kesäkuuta 1886
I söndags var en bjudning för Ville Vallgren för att fira dennes "mention honorable", hedersomnämnande vid Salongen; Vallgren blev arg då Edelfelt utbringade en skål och hoppades att både Vallgren och W. Runeberg ska få medalj på Salongen nästa år; Vallgren är avundsjuk på Runeberg; Edelfelt hade inte trott detta om Vallgren.
Paris lördag 3 juli 86 3. heinäkuuta 1886
Porträttet av miss Colt har beställts av amiral Maxcse, som har sett porträttet av Boije, "Parisisk modell" och porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström; Maxcse menar att ingen kan göra miss Colts porträtt som Edelfelt.
Paris d. 5 juli 86 5. heinäkuuta 1886
Ville Vallgren reser till Grandville för att bada.
Paris lördag d. 11 dec 86 11. joulukuuta 1886
Fru Vallgren kom storgråtande från Stigells; Ville Vallgren och Edelfelt har väntat oroligt på Palmbergs besked.
Paris d. 21 februari 87 21. helmikuuta 1887
Det är tråkigt att inte ha något att ställa ut på Salongen; Edelfelt kan inte få färdigt "I Luxembourgträdgården" på tre veckor; han skulle göra en pastell ifall det fanns en bekant med ett bra ansikte; han gjorde porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström på 10–14 dagar förra året.
I kväll äter Edelfelt middag hos Vallgrens med Runebergs.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26. helmikuuta 1887
Edelfelt har tillsammans med W. Runeberg och Ville Vallgren beslutat bjuda Leo Mechelin på middag, som tack för dennes roll vid utställningen i Helsingfors för två år sedan.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Det har "kostat på" Edelfelt att inte ha något bra att ställa ut på Salongen, Edelfelt har inte mått bra av det, men han inser att det skulle kunna inverka negativt på den position han har tillvunnit sig i konstvärlden om han ställde ut en tavla som inte håller samma nivå som de han ställde ut året innan [porträttet av Pasteur och porträttet av Ville och Antoinette Vallgren] .
Paris, måndag 7 maj 88 7. toukokuuta 1888
Ville Vallgrens staty "Mariatta" är det bästa han någonsin gjort; han är konstnär i alla fall, trots att han har utvecklats sent.
Paris 28 maj 88 28. toukokuuta 1888
Om Ellan inte anses ha krafter att resa fram och tillbaka, får Edelfelt och Ellan antingen försöka stanna hemma [i Finland] nästa vinter, eller så reser Edelfelt ensam hem för en kort tid och Ellan åker till franska landsbygden med Runebergs eller Vallgrens.
Paris 25.4. 89 25. huhtikuuta 1889
Har haft en fredlig "explikation" med Walter och Lina Runeberg; de är arga på Ville Vallgren och höjer Becker till skyarna.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20. toukokuuta 1889
Vallgren, Gallén, fröken Schjerfbeck, fröken Soldan och nordbor som har intresse av saken anser att Edelfelt "slapp och beskedlig".
Saaris fredag 12 Juli 89 12. heinäkuuta 1889
Brev från Vallgren: Becker ville ha 1 medaljer åt Lindholm, Munsterhjelm, W. Runeberg; bråkat och intrigerat, skrivit brev; de franska jurymännen blivit utleda.
21 Okt. 89 21. lokakuuta 1889
Hört av en juryman att Becker talat om Runebergs position i Finland så mycket att juryn jämfört Runebergs och Vallgrens verk och höjt Vallgrens medalj.
Onsdag 18 december 89 18. joulukuuta 1889
Sörjer "gubben" Vallgren; han hade en finare karaktär än sin son Ville.
Söndag kl. 6 1. tammikuuta 1890
På förmiddagen kom Ville Vallgren och Stråhle; Edelfelt meddelade också dem att han måste arbeta.
Ville Vallgren som hade fått beställningar i Helsingfors var på gott humör; han förklarade att ”tavlan” [Kristus och Magdalena] var ”ypperlig, originell”.
1 febr. 90 1. helmikuuta 1890
Har inte träffat landsmän, utom Vallgrens, och fick då höra om gräl inom Skandinaviska kolonin; det är skönt att ha distans till den.
27.2.90. 27. helmikuuta 1890
Haft en kontrovers med Ville Vallgren; då Edelfelt talade med Vallgren om den nya konstsocieteten, ville Vallgren stanna i den gamla Salongen; nu har han ändrat sig, men det är för sent; på samma möte antogs emellertid Larsson och Bergh och Vallgren vill inte acceptera att han kommit för sent; Vallgren menar att Edelfelt inte har god vilja; Edelfelt varit hos Rodin som menade att han inte kan erinra sig något verk av Vallgren och att det är för sent; Vallgren vill att Edelfelt går till Meissonier; nya inval kommer att göras först efter och som en följd av utställningen.
Vallgren blivit förvånansvärt säker efter världsutställningen; han borde inte ta i en penna: som skriftställare och brevskrivare är han "mindre lycklig".
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Alexandra Edelfelt har rätt: Edelfelt borde behandla finländarna med mera överseende, t.ex. Ville Vallgren; men när man själv är nedslagen, är det svårt att uppfostra någon annan och behandla andra med sinneslugn; meningskiljaktigheterna med Vallgren bottnar i saker som borde vara lätt förstådda av e person med litet "hygglighetskänsla".
27 april 90 27. huhtikuuta 1890
Sett Ville Vallgrens "Kristus"; mera känsla i den än det vanligen brukar vara i hans verk; Edelfelt skriver ett utlåtande om "Kristus" och hoppas att det bidrar till ett köp.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
Epävarma yhteys Paul sade att han visst skulle göra allt för att förljufva Fröken Karin Brunous vistelse i Pburg – Vallgren lofvade söka upp Ettrarna, så det blir nog bra.
Paris 17 juni 1891 17. kesäkuuta 1891
Allt har också sammanhopat sig för att tanken på ett konstnärligt lif i Finland nu skall förefalla mig mindre trefligt. Ville Vallgren kom hit i går medett bref från Konstnärsgillet (Becker) med proposition om att strejka, d.v.s. aldrig ställa ut och aldrig sälja till Konstföreningen innan denna senare lemnar bort formaliteten med de der lapparne ang oläsligt och oläsligtretten som vållat Ville Vallgrens vrede. Samme Becker som skällt på Ville Vallgren så gräsligt smickrar honom nu i bref "Eder tillkommer äran att först ha öppnat publikens ögon i denna vigtigt sak, och samme Ville Vallgren som skällt på Becker ännu gräsligare, är mycket smickrad – Är det ej sorgligt ändå? – Det här skulle vara hemligt så att jag ber Er att inte tala om det Saken kan ju vara rättvis nog, men sättet att gå till väga är så egendomligt. Så ha Gallén, Berndtson och Järnefelt bedt mig underteckna ett annat papper som jag ej förstår rigtigt, men som också förefaller mig opolitiskt uppsatt –
Paris 23 Juli 91 23. heinäkuuta 1891
Enckell är nu den enda landsman Jag kan räkna på i nästa vecka. Runebergs (som jag för resten ej såg till mycket) reser) Vallgren likaså – Dagnan, Muenier Courtois o a. resa i dagarne.
Paris långfredag 93 31. maaliskuuta 1893
I allmänhet ser det ut som om konsten skulle stå still för ögonblicket. Ingenting nytt och verkligen godt vid horisonten. Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillampade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning – der finns en mycket underligt Aino relief bronserad i olika nyanser af honom och under står med stora bokstäfer Sigurd Wetterhoff-Asp Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur et ceramique (sic) Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut, dock ej så som jag tänkt – på Champ de Mars tror jag han blir complettare representerad. – Löjligt är deras fäktande efter medeltidsmysticism – härolder med underliga, kabbalistiska tecken på bröstet, draperier i rosa och svart. Olyckligtvis fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket folk, och en massa ungherrar klädda efter sista modet, helt o. hållet 1830 d. v. s. rakade, med långt hår och veckade redingoter. De voro mest alla små till växten och sågo högst finurliga ut – såsom ungdomsporträtt af Louis Blanc. Damerna också mycket 1830 – så när som på hattarna som äro alldeles försvinnande små och alls ej likna de rigtigt romantiska det är lusligt att se detta eviga kretslopp. Som en slags skyddspatron hängde i Rose & Croix utställning Theophile Gautiers porträtt i den besynnerliga kostym han har 1830 vid första represenstationen af Hernani.
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris 10 maj 93. 10. toukokuuta 1893
Han Mamma fått Figaro och le Soir och Paris som jag skickades? bevara dem så att Ellan får se dem. Säg ni hur vackert det stod om Ville Vallgren – Det är bra roligt och han förtjenar det ty det är riktigt fin konst. Grefvinnan Moltke var alldeles i extas och högst förbluffad då hon fick se Ville, som hon bad mig presentera för sig. Hon hade tänkt sig någonslags mager, sorgsen oläsligt typ. Jag är alldeles förtjust i hans saker, får se om de komma att förstå dem hemma. – Den der gruppen "Consolation" är så djupt känd att jag blir alldeles till mig när jag ser på den. Den säger på sitt bronsspråk: det bästa vi menniskor ha att göra här i vår uselhet, det är att älska hvarandra inbördes" men det är uttryckt alldeles briljant. Han har stor succès.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Enckell skrifver till mig från Paris att målningsgallerierna på de två Salongerna äro temmeligen ledsamma * * Han skrifver också att Ville Vallgrens saker äro bland de bästa i hela Paris nu för tiden, det är ju roligt – jag är rädd att han blir för mycket quatrocento – feinschmecker. Det kan väl duga annat än Botticelli ändå. –
Paris fredag 1 mars 1895 1. maaliskuuta 1895
I går afton var jag hos Ville Vallgren på middag. Det är verkligen roligt att se så glada och lyckliga menniskor. De äro mycket feterade af Hugoska familjen likaså af utrikesministern Hanoteaux – och beställningar göra de också – så har Georges Hugo beställt flere bordsuppsatser af silfver af Ville.
Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.
fru Vallgren ber helsa Er alla och var så glad åt att flickorna skickat helsningar. De Vallgrens ha varit 2 månader i Italien – ända till Rom och besökt Assisi, Perugia, Ravenna Orvieto – mycket grundligt och voro alldeles hänryckta.
Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Jag har just nu afsändt ett telegram med bön om att Mamma, eller Annie eller Bertha ville vara så god och bestyra om tre kransar till den stackars Gunnar Berndtsons graf. En från Ellan och mig en från Pasteurs, en från "les amis de Paris" d.v.s. några fransmän, Forsberg Ville Vallgren och Hagborg. – Dessa kransar de två sista skulle ha trefärgade band. Skulle detta bref komma innan begrafningen ville jag gerna ha inskriptionen (enl. Pasteurs önskar) på den kransen À notre ami. M. et Mme J-B. Pasteur. på vår Till Gunnar Berndtson från Albert och Ellan Edelfelt. – Kransarna behöfva ju ej betalas nu – jag kan få räkningen hit så skickar jag pengar. – Förlåt besväret älskade Mamma!
Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Ville Vallgen har succès, ehuru jag tycker att denna utställning mycket liknar de föregående, ingenting nytt egentligen.
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Paris 30 Juni 95 30. kesäkuuta 1895
Vallgrens ha lofvat ta hand om mig (de bo nära Institute Pasteur) de stanna här hela sommaren. likaså d. Chantemesse. Skulle jag få något fel på helsan – så har jag Europas bästa läkare omkring mig. – Det är så roligt att höra dem tala – hvar och en har sin specialitet. Metschnikoff studerar koleran, en ung, sympatisk blond dr Hiersaint Pesteu, Roux bråkar fortfarande med difterin – och elever från hela verlden – 2 ha tilltalt mig på svenska, och en af svenskarna (jag vet ej hvad han heter) sade: herr Edelfelt måste göra något lika bra som Pasteur nu igen – det blir en heder för hela norden! – Hela detta nya lif som Pasteur gifvit vetenskapen har något oändligt elektriserande – man känner sig midt i "le mouvement". Och så är det bra roligt att vara med menni-skor som lefva för ett högt mål, – vetenskapsmän och konstnärer – som ej sqvallra, ej tala om pengar och ej bry sig derom, som kunna lida för sin sak och som göra det utan prat, gladt, sans phrases.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5. heinäkuuta 1895
Med Guds hjelp kommer jag efter om några veckor. Jag har ju Paris Dagnans, J. B. Pasteurs, Vallery Radots och Vallgrens så att jag icke är i sjön. – Dessutom Sophie Perrot och hennes syster (det är sannt, jag har glömt att helsa B. från S. P. som jag träffat 2 gånger.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Så är jag nu här igen i detta varma, men icke outhärdliga Paris – visserligen ledsen öfver att icke på länge ännu få råka Er och se Haiko, men glad i medvetandet att jag uppfyller min pligt – ty det är än då min pligt, när allt går omkring, att nu göra detta porträtt. Då jag i går morgse, strax efter ankomsten gick till Insitut Pasteur, såg jag hur förfärligt upptagen och ihjälfrågad Roux var, och fick då klart för mig, att en annan gång i detta fall vore en större skälm än annars. Han såg mycket eländig ut, den goda Roux lungsigtig är han förut och med allt detta (han står ensam för Institut Pasteur nu, ty Metschnikoff är bortrest till Savoyen) öfver anstränger han sig bestämdt. Han står modell denna vecka (med undantag af fredagen) och hela nästa från 8 till 10 – då är det ännu icke så varmt och om jag också får stiga upp tidigt (kl. 6) om morgnarna. Vallgrens, som bo nära Institut Pasteur ha varit mycket vänliga och hade mig komma och äta hos dem, dela Villes atelier o.s.v. – jag var der redan i går.
Paris fredag 26 Juli 1895 26. heinäkuuta 1895
Vädret har varit rätt kyligt och blåsigt, så att jag hvarken lidit af värme eller af längtan till landet. Skall man engång vara i en stad om sommarn, så skall det vara i Paris som är mycket lifligt och vackert just nu om också en massa snobbar äro borta. Vallgrens ha varit mycket vänliga emot mig: Söderhjelm och fr. Lindgren skall jag äta med i afton.
– På min födelsedag hade jag bjudit Vallgrens Söderhjelm och Stigell på middag, men fanntill min förskräckelse kl. 5 att Söderhjelm var mankus på Vollgrens – hvarför – det öfvergår mitt förstånd – att Vallgrens voro arga på honom o. s. v. – rigtigt hemlands luft – jag hade ett bråk att ge återbud åt Meyer, ty Ville Vallgren är ju heller icke en så fin verldsman att man icke skulle ha ett litet uppträde att frukta när han engång är arg. Jag tillstår att detta bråk, springande, ursäktande och handskande med rutiga ägg litet förtog den stora fröjden att fylla 41 år. –
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
*I går på aqvarellisterna träffade jag en fransk litteratör Labbé, som känner Stigell och Vallgren, och nu skall skrifva en bok om Ryssland. Han var naiv, som fransmän utom eget land ofta äro det
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14. maaliskuuta 1897
Enkekejsarinnan hade gråtit då hon med Koki talte om grekiska kungafamiljen. – Märkvärdigt att opinionen här är så afgjordt mot Grekland – fru Etters naturligtvis också – Turkarne och stormakterna äro "sidimidimoj – man söti bror" som i Ville Vallgrens visa – Hon tycker naturligtvis att grekerna äro "horribles" för att de äro en fara för freden.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
Menard-Dorians ha alltid mycket protegerat Vallgrens. De äro ett af de få hem der man ser mycket modern konst – Lille Hugos (dottersonens silfver är fabriceradt af Ville Vallgren hans en liten stol är skulpterad af Dampt – det blir en bortskämd liten herre med tiden, åtminstone hvad konst beträffar.
Mycket trött kom jag derifrån kl. 1 med Vallgrens.
Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Konstnärsmötet i Stockholm försakar jag gerna, isynnerhet, som Vallgrens, Blomstedt, Järnefelt m.fl. ej heller kunna resa dit.
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Tänk så artistiskt det blir på Haiko på sensommaren, Sparres, Wallgrens, Juhani Aho (så sade han åtminstone) och Meyer samt vi, sedan!
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
I går afton må ni tro att jag hade en konstnjutning af ädlaste slag Coquelin hade skickat mig en loge till Cyrano. Jag hade bjudit Mueniers och Vallgrens (jag tvekade mellan de senare och Zilliacuses, men som fru Z ändå ej förstår så bra franska, tänkte jag hon ej skulle
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6. heinäkuuta 1898
I går afton må ni tro att jag hade en konstnjutning af ädlaste slag: Coquelin hade skickat mig en loge till Cyrano. Jag hade bjudit Mueniers och Vallgrens (jag tvekade mellan de senare och Zilliacuses, men som fru Z ändå ej förstår så bra franska, tänkte jag hon ej skulle appreciera det till fullo. Vi voro i sjunde himmeln, ropade bravo och greto alla t.o.m. från Ville Vallgrens ögon trillade stora tårar nedför kinderna. Alla mellanakter hos Coquelin Der det var mycket roligt med folk som uppvaktade honom, men der vi voro hedersprissarne.
Paris 1 Maj 99 1. toukokuuta 1899
Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
I afton äter jag hos Ville Vallgren, i morgon på "Boeuf à la mode" med Koki, om fredag hos Vallery Radots och om lördag hos Menard Dorians så ni ser att jag ej svälter.
15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Vallgrens ha ändå varit mitt bästa stöd och min tröst, ty de äro förnuftiga. Ackus entusiasm, om än mycket aktningsvärd, är ofta oresonlig.
20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
I går var det en finsk tacksägelsemiddag för de fransmän som skrifvit mest om oss och arbetet för oss. Senatorn Trarieux var hedersgäst, Mamma vet han som spelat en så stor och vacker role i Dreyfussaken. Jag förde Aino Ackté till bordet och höll festtalet, som jag skall ge eder senare, då jag har det skrifligt. Trarieux svarade utmärkt, klokt och varmt Derefter höll den unge R. Puaux som har blifvit en rigtig finsk patriot och som känna sakerna hemma ypperligt (i Januari visste han ingenting om saken ännu) ett varmt tal för den finska konsten som han egnade Ville Vallgren, Aino A. och mig. Stämningen var mycket hög – Stor skada att Anatole France ej kommit – han har lofvat skrifva förtalet till Puaux' bok om "la Finlande, sa crise" Jag hade beredt mig på ett rigtigt djupt känd harang till A. F. som jag beundrar ännu mera sedan jag känner honom. Hvad det ändå är roligt att det finns sådana karlar och sådana konstnärer! – Trarieux gick på ett möte för Picquart, der han skulle presidera. Stämningen var sådan att det föll sig helt naturligt att Puaux satte sig till pianot och spelade Marseljäsen och alla föllo in med lust och lif. Aino Ackté var mycket söt och talte om sin beundran för Picquart så varmt och flickaktigt; hon sade till Trarieux: je ne saurai lui dire combien j'ai l'admiration pour lui mais je le lui chanterai un jour! fröken Söderhjelm, fr. Golovatscheff, Vallensköld Acku m.fl. voro den. – – Denna varma sympati från fransmäns sida gör godt i själen – det är mest Dreyfusarder, det är sannt. "Vous n'avez pas besoin de me dire leurs noms", sade France "ce sont toujours les mêmes qui se fait tuer". – Denna fest der vi sjöngo Vårt land och marseljäsen, der det talades så många varma ord, är ej lätt att glömma. – finnarna sade att mitt tal var bra.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28. maaliskuuta 1900
Rysligt förargligt är det att Sparre ej kommer. Jag har ingen annan än den flegmatiska Gebhardt att hålla mig till och sedan, framför allt Ville Vallgren, som har en utmärkt förmåga att arrangera.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.
1sta maj. 1. toukokuuta 1900
I afton har jag bjudit Krohn o. Vallgrens på middag – Jag vet ännu ej hvar.
Skulptörerna (Vikström) ger mig många grå hår. Ville Vallgren har varit utmärkt bra och hjelpsam. Vikströms grupps uppställning har kostat 1000 frcs!
9 maj 1900 9. toukokuuta 1900
I morgon är middagen hos Mme Menard med Zola Labori, Zorns, Vallgrens och vi. Vi gläda oss mycket deråt, ehuru dessa herrar lära vara ytterst nedslagna till följd af nationalismens allt större seger – Senaste söndag segrade ju Deroulèdes anhängare här i Paris municipalval. Boulangismen om igen. Anatole France har i dagens Figaro ett dråpligt gammalfransk skoj med hela detta sällskap. Jag skickar Er det.
Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
Nu sist – i lördags – har jag haft ett större gräl med Sanmark. Denna gång gällde det Ville Vallgren, sist gällde det Gallén. Visserligen skildes jag från Sanmark med yttre vänskapsbetygelser, men rigtigt nöjd var han inte. Ellan och Berta, som jag träffade strax derpå, gåfve mig dock fullkomligt rätt och tröstade mig, då jag ju alltid är olycklig öfver att ha blifvit häftig. Icke en gång har jag dragit i härnad för egen sak, och det tröstar mig men Ss sätt att tala om konstnärerna, som ändå gjort denna utställning, förargar mig obeskrifligt. Gallén, som arbetade för tre, fick aldrig något erkännande af S. och knappast de pengar han skulle ha – på Vallgren skäller han som Estlander. Det är för långt att relatera hela historien (om Alexander II af Vallgren), som var roten och upphofvet till vårt meningsutbyte – men jag är glad öfver att jag använde stora ord och talade om den patriotiska rôle konstnärena spelat under hela denna tid, deras uppoffing och sjelfförnekelse. Om paviljongen blifvit bra så är det väl trots Sanmark och Runeberg. Huru behandlade de arkitekterna, som öfverhöljde sig sjelfva, dem och vårt fattiga land med lagrar? Som en slags lägre employées! det är så man kan gråta deråt. Jarl Hagelstam och Krogius gillade mitt uppträdande som ju var fullkomligt osjelfviskt och tillade, från medicinsk synpunkt betraktande saken, att S. är alldeles abnorm då det gäller pengar.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Utlänningarna ha ingenting att klaga öfver – jag tycker de ha fått flere medaljer än de förtjena. Ville Vallgren fick guldmedelj åt sin bulgar, Markovicki, och hela juryn applåderade ironiskt: Vive la Bulgarie, vive Vallgren. Vissa menniskor gå ej så t.ex. Chartran, i Sverige R. Bergh (denna gång) i Danmark Hammershöy som fransmännen icke rigtigt förstå sig på.
Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4. marraskuuta 1900
I går afton var jag hos Ville Vallgrens på middag med Ernst Nordström och Westerholm.
Paris 10 november 1900 10. marraskuuta 1900
Jag har här mitt elände med ryska kommissariatet igen. Jag skickade Wiesel som parlamentär till Tenesheff för att få reda på huru de vågat ändra Tolstoys af storfursten godkända lista, der det fanns 5 finnar. Ingen menniska i utlandet står på detta gammal- och storryska partis sida och hvad skildt utställningen beträffar, hör man från alla sidor att de utan oss, icke skulle haft mycken succès, åtminstone hvad konst anbelagar. Att de strukit ut alla andra finnar än mig har jag sett med egna ögon, och att de sagt till de franska myndigheterna att man ej gerna såge "att finnar dekorerades" är också säkert. Men hvem är det, är det Tenisheff sjelf eller är det Wuitsch? Jag tror den senare, som ser så led ut som möjligt. Nu lär emellertid Vallgren också få en grad till, så jag i intet fall blir ensam. Runeberg å sin sida har också lagt sig ut för Saarinen – får se om våra gemensamma ansträngningar lyckas. – Ack det der är ju bara skräp i grunden, men för landets skull vore det bra om vi fingo litet rikligare erkännande. Jag har sagt gång på gång att jag icke bryr mig om något för mig sjelf om blott mina landsmän får något, och nu kommer det kanske att heta att jag intrigerat för mig sjelf, men se det var då lögn och jag har ett absolut rent Samvete i den saken.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Vallgrens äro utomordentligt hyggliga mot mig. Vi hade der en trägravyr afton – flere franska konstnärer och en målande fru Mme Potrel – hvar och en skulle rita och skära och trycka ett originalträsnitt – Jag gjorde det också ett porträtt af Ville Vallgren som väckte allmän munterhet. – De bedja båda helsa till Er tusen gånger.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
I går var jag på operan, bjuden af fr. Ackté med Ville Vallgren – egentligen för att se hennes kostymer i Romeo och Julia. Hon var icke till sin fördel der och kostymerna voro ej heller rigtigt klädande. Nej, skall det vara kostym så tar jag den antika från Alceste, lång och veckrik, och för att undvika hvitheten gör jag henne då hon närmar sig altaret och belyses af offerelden (en gaslampa på hvilken jag låtit sätta Auerbrännare.)
I afton skall jag på middag till tre konstälskande, rika fruar: mor-mor, mor och dotter. (Mme Potrel, som Bertha känner). Jag gjorde en afton hos Vallgrens en teckning af denna Mme Potrel och de äro öfverlyckliga åt den. Hos Vallgrens har jag ätit många middagar – sist i förrgår då de telegreferade att de hade en fasan att bjuda på. Det är nog roligt, då man är ensam, och jag kan icke nog tacka dem för deras vänlighet.
När jag nu ser på fänrik Stål, så der en gång i veckan, så måste jag tillstå att jag är rätt nöjd. De här sista årens harm och elände ha hjelpt till att få kläm i teckningarna. Visserligen finnas helt misslyckade som Sandels apoteos och Den döende krigaren, som markerar, som B sade, men så finns der andra som Döbeln och korpral No 7 Standar, trumslagar Nord, Rissanen (hvad betyder det att det ej är Runebergs ynglingar det är finska folket jag ville rita) Soldatgossen Schwerin, No 15 Stolt "säg har du glömt hur du tog dig gevär" och bröderna – som gör att jag sjelf får litet kalla kårar öfver ryggen. Det är det allra största beröm för mig att dessa teckningar icke verka störande på intrycket af fänr. Stål – som har sin underbara trollmakt – det der att man icke han låta bli att lipa när man är finne och bara tänker på vissa rader! Ville och Antoinette Vallgren hade suttit en hel afton och lipat öfver bilderna – och när fr. Ackté med sällskapsdamen en Estniska, satt och såg på dem här i ateliern, såg jag med ens hur det började rycka i Aino As ansigtsmuskler, under det att fräulein Schmidt satt tyst, tänkte uppå intet just, och såg förvånad på sin fröken – men så brast det löst och tårarna började rinna ned för kinderna på fr. Ackté – hon stortjöt!!
Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Nu som bäst gå alla Lussifesterna af stapeln. Ni har väl Eder i morgon, tänker jag. I morgon är jag hos Vallgrens och skall tänka på flickornas skola och dess fest.
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23. joulukuuta 1900
I afton går jag till Vallgrens, hos hvilka jag hellre skulle ha velat fira julaftonen, ty de många främmande elementen hos Aino A. förskräcka mig ej, men komma mig att vara lite generad.
Om onsdag går jag med grefvinnan Stackelberg till Vallgren för att se på hans arbeten.
*Ville Vallgren har fått Pressens album – jag ej. Hur tar sig artikeln ut. Hvad säger man om den?
Paris 29.XII. 1900 29. joulukuuta 1900
Nu måste jag kläda mig ty jag skall på middag till min läkare dr Gaucher, som på samma gång lofvat vaccinera mig. Visserligen äro épidemin nu i aftagande och här i kvarteret har det varit alldeles friskt, men han sade att jag kunde göra det som alla andra – Vallgrens, de finska damerna, Ignatius, Cedercreutz alla har de låtit vaccinera sig.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Trettondagsafton voro vi med Vallgrens och fru Pauline Hugo (Mme Menards dotter). Vallgrens bjödo på schangtil middag och supé, jag bjöd på teatern Grand Guignol der vi sågo två pig-pjeser, der den dumma och envisa pigan spelades alldeles herrligt af en Mlle Guitty Säg B. att den ena af pjeserna, Rosalie, ypperligt skulle lämpa sig för Alliance fr. – om de får någon sådan komisk talent som Mlle Guitty. Mlle [?] Verneuil finnes ej mera, beklagligtvis.
Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23. tammikuuta 1901
I går och förrgår arbetade jag så mycket att jag i dag, i det vackra vädret tog mig ledighet och förde herrskapet Vallgren ut till Boulognerskogen. Hvilken Maj stämning! Vi sutto ute vid restaurant de la Cascade – (der Mamma spatserade i verlden vid kapplöpningen) och drucko hvitt portvin hästar och vagnar, gröna Gräslindor, 9 gr. och varmt och sol, och – jag vet ej om det var inbillning, rigtig vårdoft.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Jag hade tänkt gå och spatsera i Boulognerskogen, ty det är riktigt rysligt med min brist på motion – men det är icke så vackert som jag trodde det skulle bli och som det var i går. I går for jag näml. efter Vallgrens och halade dem ut i le Bois, – och der var herrligt. Antoinette Vallgren hostar alldeles förfärligt, och när hon ej hostar har hon sin rysliga hufvudvärk – jag tyckte att den friska, milda luften derute skulle vara bra för henne (då hon ju ändå går ut hela tiden) bättre, än luften vid "Impassen" och fg St Honoré, åtminstone.
Paris Lördag 26 januari 1901 26. tammikuuta 1901
I går afton voro Vallgrens och Mme Suzanne Potrel (som Bertha känner) här i ateliern och jag hade té, vin öl och bakelser till traktering. Mme Potrel, som är en alldeles dillig konstentusiast ville näml. se alla mina teckningar och jag har, om man räknar mina många skizzböcker från 1874 till 1901 åtskilliga tusen. Antoinette Vallgren hostar förfärligt, men försöker att se glad ut ändå.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
En annan Finlandifrare, en tjock pojke som heter Goblet men tecknar sig Yann Morvran, (ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har börjat hänga här hos mig – han är mycket mindre begåfvad än Puaux och vill isynnerhet genom min och Vallgrens hjelp och rekommendation komma in i Pariser revyer och tidningar. Han kände förut inga andra finnar än H. Biaudet och fröken Krook från Vasa, och har de mest besatta åsigter om allting – dessa hans vänner måtte vara betydligt öfverdrifna och exalterade. Jag skref visserligen till Bertha om att hon kunde rekommendera honom till Poirot – men åtror mig litet nu: jag vet näml. icke om han kan hålla några föredrag, ty hans hjerna är råddig om än hans entusiasm är stor.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
I förrgår på middag hos Mme Potrel, sutto de andra och åto herrliga saker (det är ett ypperligt kök der hos dessa tre generationer rika bourgeois-enkor) under det att Mme Félix Decori, advokatens fru och jag sutto och åto helkokta ägg och i vatten kokta legymer och voro ett åtlöje för sällskapet. Det är rörande att se dessa gummor och den unga frun alla entusiastiska för konst – de ha mycket vackra saker, och denna middag var för att inviga en tafla af Lobre, en interieur från Versailles – Lobre sjelf hade dock telegraferat att låg i sängen sjuk i influenza. Det är genom Vallgrens jag känner dem – (Bertha känner den stora blonda Mme Suzanne Potrel) och jag har vunnit deras hjärtan genom att en gång före jul på en liten stund hos Vallgrens teckna denna Mme Suzanne, mycket likt.
Benédite (direktören för Luxembourg) också han sjuk i influenza sedan veckor, har sagt till Ville Vallgren att han bara väntar på Ministerns bref ang. Pasteur-porträttet. Om några dagar får jag således besked om den närmaste framtiden.
Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19. huhtikuuta 1901
Ännu har jag ej träffat någon som kunnat säga mig huru mina taflor se ut (i dag var le Vernissage des artistes) – men skall gå till Vallgrens just nu.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
I dag bjöd jag fr. Ackté och fr. Ingman som bor hos henne på frukost hos Ledoyen – Vid samma bord sutto Vallgrens, Spada, Mme Pauline Hugo och Paul Clémenceau med fru. – Stämningen var den bästa. Fr. Ackté har aldrig varit så till sin fördel som i dag. Vid bordet bredvid sutto: min gamla kamrat Claus från Antwerpen (som omfamnade mig inför Acktés porträtt) Thaulow, Rodin, Besnard, Lerolle med fru. Dagnan har sagt mycket vackra saker om mig – "tu as pu travailler un peu tranquillement, et ça se voit" sade han.
Paris 29 april (måndag) 1901 29. huhtikuuta 1901
I går var jag på middag hos Mme Potrel (tre generationer konstälskande Paris-bourgeois enkor), med Vallgrens och en framstående målare Lobre, hvilken jag alltid kännt som en hygglig menniska. Men han är Gascognare och kände sig som sådan tvungen att föra ordet vid middagen, skräflade med en utpräglad, tröttande Bordeaux accent, och skällde ned alla målare utom sig sjelf på ett sätt som gör att jag än i dag har kväljningar. Jag känner igen denna genre "le genre rosse" hvars kvickhet består i att vara så elak och hänsynslös och grym som möjligt – den är modern nu för tiden – men den är ej treflig. Det är ett dekadens-symptom, likasom svaga och fega menniskors vrede, alltid öfverdrifven och grym.