Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

romerk kejsare

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Nero
Antwerpen d. 19 November 73. – 19. marraskuuta 1873
Edelfelt håller på med en kompositionsövning: "Då Nero skickat ut sina legoknektar att mörda sin moder, Agrippina, flyr den enda qvinna som kunnat beskydda furstinnan; denna Agrippina rifver i förtviflan upp sin mantel och ropar till den första af mördarne: genomborra detta bröst, ty det har närt en Nero."
Antwerpen d 2 Februari 74. 2. helmikuuta 1874
Sista dagen före konkursen [tävlingen] har han primo [för det första] ritat ett skelett hos Sidney Adams; secundo [för det andra] "hopsmetat" en komposition om Neros förföljelser av de kristna; tertio [för det tredje] läst perspektiv; quarto [för det fjärde] sprungit genom halva Antwerpen för att skaffa sig ett ritbräde.
München Midsommaraftonen 76. 23. kesäkuuta 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.