Edelfelt har fått brev från Robert Lagerborg, som ber honom skriva korrespondenser till Helsingfors Dagblad; han får honorarium för varje brev; Jules Dubois, som skriver för Brüsselblad, kan hjälpa med val av ämnen; vid konstakademien fanns förra året också amerikanaren Francis Davis Millet (vistas för tillfället i Rom) som var korrespondent för amerikanska tidningar; om Edelfelt kommer sig till Paris kommer han att ha ett överflöd på ämnen; han fattar mod att skriva för en bredare publik då han läser Dagbladets korrespondenser från Joensuu, Wasa o.d.; vad tycker Alexandra Edelfelt om detta projekt?.
Edelfelt har skrivit ett utkast till den första korrespondensen för Helsingfors Dagblad; Robert Lagerborg får redigera innehållet om han inte är nöjd; korrespondenserna till Cajus (Viktor Leonhard Cajander) för Borgåbladet plågar Edelfelt, som känner sig utpumpad av att först skriva till Alexandra Edelfelt, till hans kamrater och nu senast till Dagbladet.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt skriva kritik över hans senaste korrespondens i Helsingfors Dagblad; han är olycklig över att han gjort ett stavfel och skrivit poutpourri i stället för potpourri; vad ska Robert Lagerborg tycka?
Det gläder Edelfelt att Alexandra Edelfelt tyckt om korrespondensen i Helsingfors Dagblad; Robert Lagerborg har inte ändrat på någonting i texten; Edelfelt fick brev från Lagerborg, som bad honom fortsätta med korrespondenserna emedan början lovar det bästa.
Edelfelt undrar om hans andra brev har publicerats i Helsingfors Dagbladet; på Robert Lagerborgs uppmaning sände han brevet porto, och hoppas att det inte har kommit bort på vägen.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt uttrycka hans känslor och tankar för Mille (Emil) Cedercreutz; själv ska han skriva till Mille och hans morbror; det ska bli roligt att träffa någon av hemklicken igen; han förebrår sig för att inte ha skrivit till morbror Gustaf Brandt och Lulle (Julian) Serlachius; därtill borde han skriva till Johan Friedrich Hackman, Robert Lagerborg och Léon de Pape i Antwerpen.
Den Lagerborgska korrespondensen har legat som en tung sten på Edelfelts samvete; inom de närmaste dagarna tror han sig vara klar att sända sitt "snillefoster" till Helsingfors Dagblad.
*Edelfelt tar farväl och ber Alexandra Edelfelt hälsa alla; han har skrivit till Robert Lagerborg och tackat, och ska snart ta itu med en korrespondens.
Edelfelt läste Alexandra Edelfelts upprop till kvinnorna i Finland [troligen tidningsutklipp som hon sänt honom, inte själv skrivit]; han läste uppropet redan i de svenska tidningarna och tyckte det var ovanligt väl skrivet och kom till slutsatsen att Robert Lagerborg måste vara författaren.
Edelfelt har inte sett finska tidningar på en månad; han tror att han antar Robert Lagerborg upprepade erbjudande om att få Helsingfors Dagblad till skänks; det är tröttande att springa till Café de la Régence varje gång han vill ha underrättelser från hemlandet.
Provnumret av den omorganiserade Ny Illustrerad Tidning kommer kanske att innehålla en teckning av Edelfelt, Robert Lagerborgs porträtt och ett poem av Carl David Wirsén med vignett, således rätt mycket för Finland.
