Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk skulptör

Lähteet

Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5. lokakuuta 1874
I École des Beaux Arts finns för närvarande en exposition av förslag till staty av Alphonse de Lamartine, som skall resas i hans födelsestad Macon i Bourgogne; en ung skulptör fick andra pris, en Monsieur Alexandre Falguière första pris och den bekante Albert-Ernest Carrier-Belleuse tredje; Edelfelt tänkte på en blivande Runebergsstaty när han såg utställningen.
Paris d. 22 Juli 1875. 22. heinäkuuta 1875
Alexandra Edelfelt har antagligen läst om översvämningen i Toulouse; det är storartat att se hur fransmännen hastigt har samlat in pengar till de ca 100 000 utblottade; i Ecole des Beaux Arts hade de en insamling och ett lotteri; Paris artister har på skulptören Alexandre Falguières uppmaning ställt till en tavelauktion; en aktör på Vaudeville, Jean-François Berthelier gav hela sin recett [inkomst], 7 000 francs åt de översvämmade och Patrice Mac Mahon tackade honom varmt.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9. elokuuta 1875
Den 6 augusti var det utdelning av priserna för Salongen och Ecole des Beaux Arts; närvarande i Melpomenesalen var ministern för allmänna undervisningen och de sköna konsterna Henri-Alexandre Wallon (republikens far), likaså Seine-prefekten och hela Academie des Beaux Arts; ministern nämnde i ett tal de förluster konsten lidit under året (bl.a Camille Corot och skulptören Antoine-Louis Barye) och betonade den vikt konsten har för Frankrike; hederslegionens kraschan utdelades åt skolans direktor, skulptören Eugène Guillaume; på plats var skulptörerna Alexandre Falguière och Henri Chapu, samt den franska konstens veteran Tony Robert Fleury.
Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.