Epävarma yhteys Edelfelt och arkitekt Karl Westling återvände till kyrkan, medan övriga sällskapet med Emil Nervander och Jonathan Collander gick till pastorn.

Edelfelt har tillsammans med Reinhold Fabritius och Jonathan Collander rest från Eckerö till "gamla goda Svealand", Sverige, utan att kanslern och universitet har utfärdat pass till expeditionsmedlemmarna; Odo Reuter var den som mest agiterat för resan, slutligen har de lyckats vinna Nils Mandelgren och Emil Nervander för saken; de har fått hjälp av pastor Karl Moliis, som gjorde dem sällskap då expeditionen undersökte Eckerö kyrka; tillsammans med Mandelgren har pastorn talat med tullförvaltaren, som skulle vara en "raissonabel mand"; tullförvaltaren hade meddelat att de riskerade en bot på 400 mk; före de fortsatte resan till Geta och Saltvik, gjorde de ett sista försök; en bonde gick med på att som kapten ta dem som besättning över till Sverige; pastorn utfärdade "prestbevis" på att sällskapet var sjömännen R. Wilhelmson, A. Carlsson (Edelfelt) och J. Carlsson; tullförvaltaren gav dem sjöpass och avrådde liksom Nervander och Mandelgren dem från att uppträda som studenter; Ernst Lilius lånade Edelfelt en mera passande hatt; Odo Reuter förvägrades prästbevis i och med att han för en tid varit relegerad från universitetet.