Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk journalist, konstsamlare, son till Alfred och Emma Koechlin-Schwartz

Lähteet

Fredag d. 6 April 1877. 6. huhtikuuta 1877
Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Edelfelt var med Gustaf Philip Armfelt på frukost hos Koechlins, där var också gamla fru Koechlin, professorn vid Arts et Métiers Treilhat med son som är ingenjör, deputerad från Vesoul Monsieur Alphonse Noirot, tre av unge Raymond Koechlins kamrater; Edelfelt satt mellan Monsieur Noirot och fröken Florence Koechlin, som han lett till bordet.
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Madame Cazeau var en av dessa människor man genast känner sig dragen till; hon har varit mycket rik, men gifte sig med en fähund som gjorde sig av med hennes förmögenhet och blev galen; hon har med knappa medel uppfostrat sin son, som är jämnårig med Raymond Koechlin och blir student i höst; Madame Cazeau var barmhärtighetssyster under kriget; hon hade vårdat en holsteinsk greve då en fransk general kom in i hospitalet [sjukhuset] och begärde få upplysningar om de tyska styrkorna; fastän ryggraden var bruten reste sig greven och sade att generalen skulle behandla honom som en ynkrygg om han berättade; Madame Cazeau sade sedan till greven att hans mor skulle vara stolt över honom, och hon skrev brev till grevens mor och vårdade honom fram till att han dog; sedan dess har den gamla holsteinska grevinnan skrivit till Madame Cazeau varje vecka och ber denna komma till hennes slott så att hon får sluta sina sista dagar i sällskap med Madame Cazeau; sådana internationella drag av ädelhet är det vackraste i krigen.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Edelfelt hade till en början ett bråk [besvär] med ställningen; de rådfrågade fru Emma Koechlin, Mademoiselle Florence och sonen, som bland 10 skisser valde en där Alfred Koechlin sitter i sin arbetsstol med morgontidningen i handen.
Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Unge Monsieiur Raymond Koechlin försöker övertyga Edelfelt att följa med på en lusttur till Rom och Neapel, som ordnas av ett järnvägsbolag; Edelfelt vill till Spanien.
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Madame Weissgerber har haft en 17–18-årig kusin från Belfort, Mademoiselle Elisabeth, med sig i Edelfelts ateljé då sonen har suttit modell; Raymond och Jean-Leonard Koechlin kom till ateljén samtidigt under pretexten att de ville se porträttet, men det var snarare för att få umgås med den unga kusinen; Madame Weissgerber och Edelfelt skrattade åt kurtisen.
Paris fredag d. 11 mars 87 11. maaliskuuta 1887
På söndagen var Edelfelt på middag hos Madame Weissgerber, som är mor till Alexandre Weissgerber vars porträtt Edelfelt målar; gäster var fru Koechlin med söner, en ambassadsekreterare, Madame Weissgerbers unga kusin Mademoiselle Elisabeth Grosjean med far; Mademoiselle Elisabeth spelade piano, Jean-Leonard Koechlin spelade violin.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Raymond Koechlin med vänner är Wagnerianer; Edelfelt vet inte om dessa franska Wagnerianer har en Buddhabild och ett fotografi av Wagner att göra andakt inför, som Adele Osberg, gamla fru Frenckell och Seiling, men det är inte långt ifrån; de reser varje år till Bayreuth och bär alltid ett partitur under armen; förra sommaren var 200 parisare i Bayreuth [vid Bayreuthfestspelen].
Paris 8 februari 88. 8. helmikuuta 1888
Edelfelt och Ellan gick på lördag på konsert och satt då nära Raymond Koechlin.