Säg åt Cedercreutz att Edelfelt antar deras beställning; han måste skaffa pengar för att betala sjukdomen; han vill ha pagen såld till vilket pris som helst.

Så snart Edelfelt får färdig sin tavla börjar han med friherre Cedercreutz beställning.

Så snart Edelfelt får tavlan färdig börjar han på med skissen till Cedercreutzes; för det priset kan de inte begära något mycket utfört; Edelfelt har funderat på en landsknekt från 1500-talet som kurtiserar en syende flicka i fönstersmyg.

Edelfelt har börjat på en gårdsinteriör med några tvätterskor i bakgrunden; han undrar om Cedercreutz skulle nöja sig med detta, eller om de nödvändigtvis vill han något från medeltiden.

Edelfelt hälsar till systrarna; *har Alexandra Edelfelt beslutat om flyttning till landet?; om Mamma fruktar utgifterna kan hon räkna med Edelfelt; han måste ju få pengar genom Johan August von Borns porträtt och småsakerna åt Cedercreutz.

Edelfelt skall genast börja på med den Cedercreutzka tavlan; Citoyennen [Medborgarinnan] anser han sig kunna göra lite annorlunda; hon är så barnsligt patetisk där hon står och knyter näven; det skulle behövas något lika gripande men mera sant.

Edelfelt har ännu inte skaffat kostymer till den Cedercreutzka tavlan; vädret är ruskigt och tanken på Salongen gör hans sinne sorgligt.

Edelfelt har börjat på den Cedercreutzka tavlan och har haft modell alla dagar.

På Cedercreutz tavla har Edelfelt målat färdigt landsknekten; han hoppas få färdig den Mülhousiska tavlan på fyra dagar; han tror som Alexandra Edelfelt att han lyckas bäst då han arbetar fort.

Följande dag börjar Edelfelt på kvinnofiguren i den Cedercreutzska tavlan; efter den väntar Wilhelm Forsmans Citoyenne [Medborgarinna].

Den Cedercreutzska tavlan är så gott som färdig; friherrinnan sade att Edelfelt kunde begära mera, även om det till en början var fråga om en skiss för 200 mark; på grund av utgifterna för kostymer och modeller kan han omöjligt begära mindre än 400 mark, och det är billigt i jämförelse med den Heimbürgerska tavlan; Edelfelt skall skriva till Mille (Emil) Cedercreutz och begära några hundra mark på förhand; det är olidligt att lägga ut för ramar och modeller, och det borde inte för köparen vara någon skillnad när han betalar, då tavlan ändå är så gott som färdig.

Den Cedercreutska lilla scenen blir rätt bra vad uttrycken beträffar.

Den Cedercreutzska tavlan är helt färdig; Edelfelt tycker det är synd att ge den till ett så lågt pris.

Edelfelt skriver för att beklaga sig över det förfärliga vädret och sin svåra penningförlägenhet; Cedercreutz har inte skickat pengar, fastän Alexandra Edelfelt meddelat att brevet kommit fram till Mille Cedercreutz.

Postiljonen har varit där, men inget svar från Cedercreutz; om en konsthandlare kom och bjöd mera för den lilla tavlan vore Edelfelt galen om han inte sålde den.

Inget brev och inga pengar från Cedercreutz.

Alexandra Edelfelt tycks i Edelfelts brev märka en klandervärd strävan efter pengar och ära; Edelfelt ser det hellre som ett behov av att komma närmare de mål och ideal som han eftersträvar; pengar och ära är inte att förakta; i tre veckor har han förgäves väntat på tre hundra mark från Cedercreutz; rikt folk begriper inte hur några hundra mark kan måla livet rosenrött och hur frånvaron av dem får honom att se allt i dystra färger.

La Citoyenne [Medborgarinnan] är nästan färdig, likaså huvudet som Fredric Rettig beställde; Edelfelt sänder dessa två tavlor, samt hans Salongstavlor och den Cedercreutzska till Helsingfors; "Gubben" Chabod får sköta avsändningen.

Amerikanen ville också ha Cedercreutz tavla och bjöd 1 000 francs; Edelfelt har lovat den åt Cedercreutz för 400–500.

Axel Cedercreutz kom ditut i går, och var häpen och förtjust i den gamla vackra byggnaden, ett mästerstycke af Mansard.