Raimundo de Madrazo har en yngre bror, som är lika gammal som Edelfelt (23 år); han är konstnär och säljer för höga priser; denna yngling skall komma och se på Edelfelts tavla.

Epävarma yhteys Ochoa har lofvat ge mig rekommendationer till Madrazo far och son, den förre direktör för alla museer i Madrid, den senare målare, bror till den som är bosatt här i Paris.

Epävarma yhteys I öfvermorgon lördag, kl. 9 på morgonen är jag i Madrid och skall då söka upp Seilern, Madrazo o.a.

Sedan gick jag till Madrazo, der jag blef utmärkt väl emottagen. Gubben Federiqo de Madrazo är direktor för akademin och hans andre son Ricardo en intim vän till Ochoa och Hellen. Far och son voro ytterst vänliga. Ricardo kommer efter mig om en timme för att gå ut i afton, och i morgon bittida skola vi tillsammans gå på museet.

Ricardo de Madrzo har varit alldeles utmärkt vänlig och under dessa 3 dagar ej lemnat mig, fört mig öfverallt, skaffat mig inträde till privata samlingar o.s.v. fört mig på theatern der jag såg Madrids eleganta verld, på Prado, i Buen Retero o.s.v. och han har rent af förhindrat mig att betala hvart vi kommit. Med njuggan nöd förmådde jag honom att anta en middagsbjudning i går.

Igår på Prado voro tusentals vagnar Kungen och Drottningen, infanterna med förriddare, pager i uniform till häst och sedan hela aristokratin. Madrazo kände de flesta och hvar minut sade han: Voici la duchesse Carmen de Fernan-Luñes, la comtesse Iinez de Capoquinta, fröknar den och den – alla Spaniens grannaste namn – alla med de vackraste förnamn – Pepita, Dolores, Carmen – och de buro dem bra. Damerna i le grand monde äro kanske ännu vackrare än las manolas, qvinnorna af folket, och det vill säga mycket. Vädret var herrligt, himmeln mörkblå nedanför foten af Buen Retiro (som mycket påminner om Monte Pincio) Madrid och den långa konsonten af ödemark och Sierra Guadarrama med snötoppar Solen gick ned och de tusentals promenerande stodo som silhouetter mot den röda himlen – vackert makalöst vackert. Herrarna se ut som Caballeros, mindre knoddiskt-positiv spelare än italienarne

Madrazo kommer troligen med mig till Paris

I dag på morgonen förde Madrazo mig till en kyrka utanför Madrid der det finnes fresker af Goya, de mest spirituelt bizarra man kan se, makalösa i färgen.

I går skulle jag ha fått vara med om en högtidlighet i Spanska akademien. Madrazos onkel Don Pedro de Madrazo, konsthistoriker blef intagen i ak. och Marquès de Molinas svarade på inträdestalet, men som jag ville söka upp Seilern och dessutom ej förstår castillanska språket – gick jag ej dit.

Då jag kommer tillbaka har Madrazo lofvat presentera mig för vackra fruntimmer (det äro de alla) han tänker arrangera några utfärder med unga damer i le monde till Escorial, la Granja o.s.v. – Il faut que vous voyiez comme elles sont gentilles. – ”Je vois que vous aimez l’Espagne, et que vous la comprenez“ säger han ofta.

Epävarma yhteys För resten hade Madrazo gifvit mig speciel rekommendation till värden Don José.

Epävarma yhteys Jag skall just nu gå med rekommendations bref från Madrazo till Sjr Contreras, den arkitekt som leder restaurationsarbetena i Alhambra. – Han skall ha en mycket vacker dotter har jag hört.

Epävarma yhteys Madrazo hade gifvit mig rekommendation till en Don Diègo Castillo, en intim vän till Fortuny, samlare och konstvän och denna herre har varit artigheten sjelf, fört mig omkring till märkvärdiga ställen som resande i vanliga fall ej besöker och var just nu häruppe med speciella rekommendationsbref för mig till 3 herrar i Sevilla, hvaraf 1 stor samlare och 1 målare. Don Diègo talar mycket litet franska – en äldre herre – och jag har derföre i dag hela dagen gnott på med de 10 à 20 spanska ord jag kan.

Epävarma yhteys Madrazo har gifvit mig anvisning till Toledos enda målare, dn Matias Moreno, en mycket förekommande karl

Epävarma yhteys Don Matias Moreno hade först ej igenkänt mitt namn i Madrazos rekommendationsbref, men såg närmare efter och kom då underfund med att han följt med min verksamhet i 3 år, och omfamnade mig, kallandes min tafla från i fjol "precioso" "bonito" utvisande "muchissimo talente" o.s.v. Han bad mig att få presentera mig för en "poet" och en artilleri officer här, som båda egde reproduktioner af min "likfärd" och som öfverhopade mig med komplimanger – Tänk att jag var känd i Toledo!

Här kom Madrazo och afbröt mig. Han ha näml. tagit biljetter till tjurfäktningen i dag. Derefter gå vi på theatern.

Jag skrifver ännu från Madrid. Madrazo väntar på mig, och Jag kan med bästa vilja ej fortsätta längre. Och nu farväl, tusen helsningar från Atte

Epävarma yhteys Madrazo var på utgående, till "le jour du vernissage" i den Madrileñska expositionen, och jag följde honom dit. Många goda taflor, men också ohyggligt skräp. Hvad detta det målade Spanien ändå är underlägset det verkliga sedda. Konsten är ändå en usel karrikatyr af naturen – och är ganska ledsam att se på i det hela taget, på få undantag när.

Sedan jag sist skref, senaste lördag tror jag det var, har jag ej gjort något nyttigt. Min tid har delats mellan museet och promenader med Madrazo, tjurfäktningar theatrar o.d. Museet blir icke det minst saknade af allt hvad jag kommer att sakna under de första dagarna i Paris. Jag har allt mer och mer beundrat denna ödets skickelse, som kastat hit på en punkt så många af konstens storverk.

I söndags voro vi, Madrazo och jag på Corrida de Toros. Tjurfäktningen äro här rigtiga nationalfesten, motsvarande revyerna i Paris och Derby i England, och redan ur denna synpunkt äro de mycket intressanta. Plaza de Toros är här ännu större än i Sevilla, publiken deremot ej så briljant (mycket mindre fruntimmer och icke så fint klädda som i S. men mycket mera stormande och ytterlig i applåder och hvisslingar. Sjelfva det blodiga skådespelet var detsamma – endast att en picador med sådan hafsighet slängdes med häst och allt mot barrieren att han låg som död – han lär dock ha kommit sig, säger man. Här i Madrid finnas de rigtiga amatörerna "los aficionados" och denna "sport" eller hvad man skall kalla det har tagit ännu mera fart derigenom att kungen, den föga intelligenta mannen, är mycket begifven derpå. Tänk, han, Alfons XII är aldrig på någon vetenskapssocietet eller konstexposition, men försummar icke en enda tjurfäktning, kapplöpning eller jagt, har suttit och druckit med torero'n Frascuelo, och låter alltid presentera för sig de toreros som utmärkt sig.

Madrazo har nu som alltid varit utmärkt vänlig och förekommande – Dock är han mycket distraherad nu, pojken stackare, ty han är mycket kär och har i dag, blek, berättat mig att han skrifvit till sin sköna och friat och i morgon skall få det svar som skall afgöra hans lifs öde. Jag har sett henne flere gånger på Prado, i theatern o.sv. ty Madrazo föredrager naturligtvis de ställen der man har möjlighet att träffa henne. Det är en ung dam från Havana, som sedan 5 à 6 år bor här i Madrid med sin mor och gifta syster. Hon ser bra ut, något i Tengmarks stil, men det är isynnerhet hennes "qvicka geni" som min vän M prisar hos henne. Den gifta systern är rigtigt vacker.

På f.m var jag uppe hos Madrazo i hans atelier och målade litet – Ett minne från en blomstermarknad som jag såg i går. Han hade en modell, en flicka från Sevilla som under hvilostunden sjöng och spelade på guitarr de kända andalusiska sångerna. Det var för sista gången, för en tid åtminstone, som Jag hörde dem, och det gjorde ett egendomligt intryck.

Jag måtte ej ha fått Mammas sista bref – det der Mamma talar om Peteneras för fr. Muncks räkning. Emellertid är det mycket lätt för mig att få noter fr. Madrid, ty Madrazo har åtagit sig att köpa ett och annat. Han kommer hit i början af Juni och jag behöfver blott skrifva ett ord till honom.

Ricardo Madrazo reser i dag (han har varit här i fjorton dar) till Venedig, der han stannar hela sommarn med Sargent, Rico o.a. De tänka arbeta der i sommarhettan, bada vid Lido och lifva lugnt. Det vore roligt att följa med dem. 

Häromaftonen var jag hos hans slägtingar Ochoas, i går var jag der på middag för att säga farväl åt Ricardo.

hon har känt Thorvaldsen mycket väl i Rom, der hon bott i 20 år i sin ungdom. Hennes far elev af David var också målare. – Brodren Sonen, Nevöerna, Fortuny och Madrazo således ett ganska artistiskt sällskap.