En annan norsk sångerska fröken Heyerdahl är ännu vackrare, men gränslöst kokett; Edelfelt anser att om man vill kokettera skall man göra det så obemärkt att till och med de fiffigaste blir dragna vid näsan; de norska målarna är alldeles betagna av fröken Maren Christine Heyerdahl.
Edelfelt gick till Thaulows, där också Pietro Krohn var; Thaulows är en mötesplats för svenskar och norrmän; där var Algot Lange med gemål, tre norska sångerskor och danska fröknar.
Hos Guglielmo Bracony frågade fru Lina Runeberg efter Edelfelts omdöme om fröken Maren Christine Heyerdal, som till hennes förvåning stämde överens med hennes eget; fru Runeberg begriper inte att det inte är koketteriet, poudre de riz [rispudret], det svarta sotet på ögonhåren eller en välgjord klänning som behagar honom; det som tilltalar honom är behaget, elegansen och allt som bör åtfölja en ung kvinna, vilket gör att man inte ens kommer att tänka på om hon är söt.
