Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

dansk minister i Paris

Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Pietro Krohn är mera disträ och nervös än Edelfelt; Alexandra Edelfelt skulle ha sett då han skulle på middag hos danske ministern Léon Moltke-Hvitfeld; Krohn stampade och hoppade av förtvivlan och påstod sig bli "pinelig i hovedet" [sjuk i huvudet].
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Alexandra Edelfelt har i tidningarna kunnat läsa att den stora skandinaviska middagen hölls för en vecka sedan; den var lyckad, med undantag för Georg Sibberns , "Ciceros", tal; Edelfelt satt mellan Ellan de la Chapelle och fru Lina Runeberg; Ellan fördes till bordet av greve Hans Wachtmeister; där var ungefär 250 personer, bland andra svenska, ryska och danska ambassaderna med fruar, Christina Nilsson, den vackra grevinnan Barck celeber genom Henri Regnaults porträtt, fru Sebel-Lagergren som på sin tid var omtalad i Paris för sin skönhet, kammarherre Adolf Boy med sin vackra men romanska fru, samt målare och rika trävaruhandlare.
Paris d. 13 februari 83. 13. helmikuuta 1883
I går var det en slags skandinavisk konsert med bal, pationerad af fru Björnson, en svensk fröken Stjernstedt och en halftokig danska. Der lär ha varit ytterst blandadt sällskap. Grefve Moltke och Reuterskiölds kammarjungfru, en massa säfliga nordiska damer och norska rabulister. Jag vet ej om jag är specielt aristokratiskt anlagd, men jag tycker dessa soiréer äro olidliga, derför att man för landsmanskapets skull tvingas att vara med folk som man aldrig skulle umgås med hemma. Jag var ej der, och har bara en gång i verlden varit på dylikt nöje.
Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
I går var här äfven en grefve Moltke, bror till danska ministern, en lustigkurre, som har varit svensk, dansk och fransk officer och som nu reser verlden omkring, stannar en tid af årat på Fyen och i Skåne på sina egendomar och sedan tillbringar resten i Paris, Florens och Wien.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Jag är då verkligen ett nöt som aldrig gjort visit hos Grefve Moltke, fastän jag så ofta fått påstötningar. Jag är gräsligt lat och slarfvig med visiter, som ju också äro bland det odrägligaste i verlden.
Tisdag e.m, skrifvet på cerclen 1. tammikuuta 1890
Skrev visserligen imorse, men skriver igen; Edelfelt är så glad över att ha kommit fram till ett beslut om porträttet av Moltke, att han skriver igen.
Har gjort en croquis som tillfredsställer både Moltkes och Edelfelt själv; vill göra porträttet distingerat och enkelt: stående i svart paltå med käpp och handske.
"Söndagspubliken" skulle ha blivit dragen till ett porträtt av Moltke i röd uniform; Edelfelt: en sådan succé skulle inte vara mycket att fika efter; Moltke: ett porträtt enligt skissen från idag kommer att ha mycket större framgång "aupès des gens du monde".
Sett på möbler och ätit frukost hos Moltkes, som upptas helt av hertigen av Orleans; grevinnan hade suttit bredvid hertiginnan av Chartres och prinsessan Marguerite vid mässan imorse; båda hade gråtit mycket; man säger att regeringen kommer att tillämpa lagens strängaste skala: två års tukthus i fångdräkt.
Carnot lär ha velat benåda hertigen av Orleans, men nu vill man döma honom enligt lagen; Moltkes: hertigen kommer att få tukthus; Edelfelt: får se om Carnot benådar honom efter några veckor, det skulle vara ett bra tillfälle för regeringen att visa esprit genom att benåda honom.
Ber Alexandra Edelfelt göra som Edelfelt bett: sälja några obligationer; Edelfelt lånar av sig själv; får ju mycket pengar om några månader.
Moltkes har ett stort hus i tre våningar, men inredningen är från 1860-talet, för övrigt "konstlyx och möbellyx"; man måste vara miljonär för att stå ut med "moderna Pariservåningar"; tycker om att Moltkes inte omger sig med bibeloter.
lördag [odaterat våren 1890] 1. tammikuuta 1890
I förrgår middag hos Moltkes tillsammans med "honoratiores" inom "danska kolonin"; Kaufmanns hör inte till dem.
Thorsdag 1. tammikuuta 1890
Är alldeles nervös igen p.g.a. porträttet av Moltke, som ska vara färdigt i övermorgon; strök ut halva figuren igår; om en halv timme kommer Moltke för att sitta modell igen.
Blir lugn och glad igen efter den 19, oberoende av beslutet: ställa ut porträttet av Moltke eller inte; kommer att ställa ut porträtt av Erik, "Portas by", "Kaukola ås i solnedgång", samt två skisser: "Ätande bondgubbe (Klangen)" och "vintertorgstycket" från [35?]; kommer således att var väl representerad på utställningen.
Ellan tror att porträttet av Moltke blir bra; aldrig har något verk krävt så mycket arbete.
21 jan. 90 21. tammikuuta 1890
Ska kanske måla ett litet porträtt av greve Moltke-Hvidfeldt; bjuden att äta middag i litet sällskap på legationen imorgon och tala om porträttet; Edelfelt hoppas att hans mage är bättre så att kan gå dit.
29.1.1990 29. tammikuuta 1890
Edelfelt har just varit på frukost hos Moltkes för att se på Moltke och avgöra om Edelfelt vill måla honom på legationen eller i ateljén; i övermorgon till legationen för att göra croquiser; ska måla Moltke i sådana kläder han har hemma eller i uniform och ordnar; Moltke är en av de få som kan bära upp "en sådan ståt"; har ännu inte fått tag i något annat ansiktsuttryck hos Moltke än världsmannens förbindliga; Moltke har konverterat till katolicismen, kanske kan det ge djupare inblick i hans karaktär.
Ingres tog aldrig emot en porträtt beställning före han bekantat sig med modellen; därför plågade han hela Chantilly med att spela violin utan att röra en pensel, då han skulle måla ett porträtt av hertigen av Orleans 1840; Edelfelt ska inte göra på samma sätt med Moltke; Moltke skulle inte tycka om att Edelfelt skulle "glo på" honom i flera dagar.
1 febr. 90 1. helmikuuta 1890
Börjat porträttet av Moltke i "stor uniform" igår; uniformen var ändå brokig och Moltke tyckte själv att en svart rock vore bättre; frun och Edelfelt röstade för uniformen, men Edelfelt har ändå börjat tveka.
Moltke kommer till ateljén på måndag; det blir lättare att måla där än hemma hos honom.
Tisdag 11 febr 90. 11. helmikuuta 1890
Förargelse med porträttet av Moltke: gjort skisser med Moltke i uniform i en vecka; sedan började Moltkes tvivla på att det skulle bli bäst i uniform; Moltke har alltid velat bli porträtterad civilt och som bröstbild; Edelfelt vet inte vem Moltkes talat med och som fått dem på nya tankar: de talar båda om ett porträtt av marskalk Canrobert; Moltkes är artiga och har bett om ursäkt för krånglet; Edelfelt: har i alla fall förlorat en vecka på försöken med uniformen.
Ellan har inte ännu gjort visit hos Moltkes, därför var Edelfelt ensam bjuden på middag och efter det på Theatre Français för att se Meilhacs Margot, som Edelfelt tycker att är "struntig".
Moltkes är upptagna av den unge hertigen av Orleans öde; hertigen kommit till Frankrike trots landsflyktslagen, som röstades igenom under Boulangers tid; hertigen anlänt för att göra sin värnplikt, anmält sig hos byrån, krigsministern och blivit arresterad; hertigens förtrogna är den lika unga hertigen av Luynes, som nyligen gift sig med hertiginnan Uzès dotter; Moltkes som är lierade med Orleansarna är utom sig; grevinnan av Paris är i Sevilla för att begrava sin far, hertigen av Montpensier; greven av Paris är på väg till Amerika.
Grevinnan Moltke vill gå till polisen imorgon, där Louis Philippe ska dömas; hela Faubourg St Germain kommer att vara där; Moltke menar att det inte är passande för diplomatkåren.
Moltke är vänlig och hurtig; men litet döv; grevinnan har mera esprit än han; han är ovanligt lång; åldern omkring 60; grevinnan är omkring 50.
Moltkes mor är född Rusumoffsky; grevinnans mor är född Nesselrode; de har många släktingar och vänner i Ryssland, men har inte varit där på en tid.
Moltkes är "inväxta" i den franska societeten; grevinnan kallar hertiginnan de la Rochefoucauld för Marie; de är förtjusta i grevinnan Lewenhaupt och hoppas att hennes man ska komma till Paris igen.
Ut på promenad efter seancen hos Moltkes; har nämligen inte lilla Lyon idag, eftersom herr Lyon har affärer i Bryssel; porträttet är nästan färdigt; porträttet synade igår av släktingar och gjorde "succes"; bland släktingarna fanns en vacker tant; sydamerikanska kvinnor är de vackraste människor på jorden; porträttet av lilla Lyon har tagit tid: målat honom plirande och skrattande.
Paris 14.2.90 14. helmikuuta 1890
Arbetat med porträttet av Moltke, men får honom att likna kejsar Wilhelm d.ä.; det finns dagar då inte ett enda streck blir som man vill; vill göra ett bra porträtt, eftersom Moltke, som varit minister i 30 år, är känd i hela inom diplomatiska kåren, jockey-klubben och Faubourg.
Moltke har något sportsmannaaktigt över sig, man ser att han är ryttare och jägare.
Paris 21 februari 1890 21. helmikuuta 1890
Blir troligen tvungen att börja porträttet av Moltke på ny duk; lyssnade på grevinnan som ville att ögonen skulle se på åskådaren medan huvudet är i tre kvart; på det sättet fick Moltke ett blängande uttryck, som han inte har i verkligheten; Zorn rått Edelfelt att ändra; Ellan säger samma sak; vill gärna göra porträttet bra eftersom Moltke är känd i Paris och porträttet kan skaffa Edelfelt flera beställningar i Faubourg St Germain.
Edelfelts mage är bra igen och porträttet av Moltke ska bli bra.
d. 24 febr. 1890. 24. helmikuuta 1890
Porträttet av Moltke får vila en några dagar: ska lägga sista handen vid porträttet av unga Lyon; måste se porträttet av Lyon i ram innan det levereras.
Middag hos Moltkes igår; grevinnan utsatte nästa onsdag som tidpunkt för Ellans visit hos dem.
Gäster hos Moltkes: bildhuggaren Carlés som gjort en byst av grevinnan; den beundras mycket på Mirlitons utställning; greven och grevinnan Ahlefelt, baron Lövenskjöld.
27.2.90. 27. helmikuuta 1890
Magproblemen fört med sig oro för porträttet av Moltke; gett Moltke "ledigt" idag och imorgon; Dagnan menar att de senaste utkastet är bättre, att det nu kommer att gå som en dans.
Blir ursinnig av de ryska artiklarna om Finland; Moltke har fått brev från en högt uppsatt person i Köpenhamn med ytförlig beskrivning om de förändringar man tänker göra i Finland; Moltke anser dem onödiga och "opolitiska"; Moltke menar att det dummaste Ryssland kan göra är att reta upp finländarna som varit ett mönsterfolk i "politisk takt"; det är hårt att vara liten och obetydande, men trösterikt att alla åtgärder kommer att vara bara en kort tid; "Än kommer dag, än är ej allt förbi".
Paris 8 mars 90 8. maaliskuuta 1890
Porträttet av Moltke går långsamt eftersom grevinnan talar med Edelfelt hela tiden, inte med Moltke som det var meningen; grevinnan målar själv och diksussionen svävar i så höga sfärer att greven inte kan följamed, särskilt eftersom han hör dåligt: greven prefererar jockey-klubben, parforcejakter och motion, därför är han vid 66 år "vigilantare" än många vid 30 år; "järnhälsa", god aptit och ingen pessimism.
Målat porträttet av Moltke och "Minnen"; ämnar skicka "Minnen" till Mulhouse.
Paris 21 Mars 1890 21. maaliskuuta 1890
Tagit 5-6 dagar ledigt från porträttet av Moltke; tänker bara gå omkring och promenera; gjorde en lång promenad tillsammans med Ellan igår; har inte på länge känt sig så lycklig; den enda möjligheten att bli frisk är att vara ute i friska luften; måste bli frisk först, kan måla sedan; hårt att erkänna sig vara "invalid"; känner avund gentemot Zorns verksamhetsiver och de många resultaten av hans arbete".
Grevinnan Moltke kommit för att se på porträttet av Moltke, som Edelfelt målat om; all friskhet har försvunnit genom ändringarna, det sade grevinnan också genom omsvep och komplimanger; Edelfelt: varför arbeta med porträttet sjuk och "odisponerad"?
Medan Edelfelt hållit på med Moltke har Zorn målat 6 porträtt och nästan alla är bra; Zorn är en lycklig människa; Zorn har under några år gått framåt i sin konst mera än under de senaste 10 åren; Zorn fyllde 30 år för några dagar sedan; Edelfelt tykcte att Zorns illustrationer och akvareller var osympatiska; sedan Zorn börjat måla i olja har hans konst blivit "utmärkt bra"; visserligen är Zorns verk "stora spirituella skisser", men de har rörelse, impression, färg och friskhet och är således bättre än verk med detaljer.
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Om porträttet av Moltke skulle bli bra, skulle Edelfelt känna sig bättre till mods; nu har sjukdomen förosakat det dåliga arbetet och det dåliga arbetet förorsakat sjukdomen; följden är att porträttet framskridit på 2 månader som porträtt vanligen gör på 3-4 seancer.
Porträttet av Moltke har blivit som en mara, en "själssjukdom"; Edelfelt tror inte att det någonsin blir färdigt; "Från Köpenhamns redd" kommer att bli betald först om ett halvt år; Bulla vill inte beställa något; Edelfelt är således tvungen att ta ut av sina besparingar.
Paris 11.4.90. 11. huhtikuuta 1890
Porträttet av Moltke blir bättre; har målat om porträttet varje dag, duken har blivit som tjock vaxduk.
Idag var Portalis och Chambure i ateljén och såg porträttet av Moltke medan Moltke satt modell; de tyckta att porträttet blir bra; Edelfelt väntar otåligt att höra Dagnans åsikt.
Lördag d. 19 april kl. 2 e.m 19. huhtikuuta 1890
Sitter, som Ehrensvärd, omgiven av sina verk, 6 st; om en timme kommer karlarna efter porträttet av Moltke, porträttet av Erik, "Kaukola ås i solnedgång", "Portas by", "Salutorget" och "Ätande bondgubbe" och för dem till Champs de Mars; har en förskräcklig "examensfeber", känns som att "spela högt spel" att ställa ut alla dessa verk efter världsutställningens grand prix.
Porträttet av Moltke kunde vara bättre vad kläderna beträffar; har arbetat sig "halvtassig" med porträttet och ser inte skillnaden längre; experimenterat med att måla med vax blandat med terpentin som italienarna före Rafael; det ger en fin ton, men torkar långsamt, skulle därför velat hålla porträttet av Moltke en vecka i ateljén istället för att föra det till det dammiga Champs de Mars.
Ska ta ut porträttet av Moltke ur ramen och föra det till hans mor som är 82 år, inte kan gå ut och som vill se porträttet.
Nu kom de efter verken; Garnier håller ännu på med att fotografera porträttet av Moltke.
Paris 20 april 1890. 20. huhtikuuta 1890
Åkte till gamla grevinnan Moltke med porträttet av Moltke; gamla grevinnan är vacker och ser 10-15 år yngre ut än hon är; hon har själv målat och bedömde porträttet både som konstnär och som mor; grevinnan tyckte att porträttet är likt: Edelfelt blev lugnare.
Träffade Dagnan, Friant m.fl. på Champ de Mars; de såg tavlorna i utställningsbelysningen och ansåg att porträttet av Moltke är bra, också "Kaukola ås i solnedgång" och "Portas by"; porträttet av Erik såg inte lika bra ut på utställningen som i atlején.
Kom hem från utställningen förbi av nervositet; promenerade hem med Dagnan, som menar att Edelfelts verk inte är så dåliga som han själv tycker, men att man visserligen kan se på de båda porträtten att Edelfelt inte varit frisk; Edelfelt: var det dumt att ställa ut i år?
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16. toukokuuta 1890
Moltkes på vernissagen; de är förtjusta i porträttet av Moltke; dottern är nöjd; dottern är gift med Sager.
Paris 14 [18?] juni 90. 14. kesäkuuta 1890
Igår var Ellan bjuden av Madame Blasco på tjurfäktning, men hade glömt det då Madame Blasco kom efter henne; Ellan kom upprörd till ateljén och hon och Edelfelt skrev tillsammans ett urskuldande brev; idag har svaret med många vänskapsbetygelser kommit; sådant kan hända också diplomater, som Moltke i fjol: han var bjuden till Madame Rotschild på middag, men glömde bort det och Madame Rotschild var rasande på honom i ett år, särskilt som Moltke sagt att han glömt middagen.
Paris 6 augusti 1891 6. elokuuta 1891
Det här är icke för att beklaga mig men för att förbereda er på att jag ej ännu på länge kan komma hem. – Då jag började det Grancherska porträttet var det ej fråga om något pris, G.hade talat med Vallery Radot och sade mig "je ne vous parle pas du prix, je sais que vous êtes tres modeste. Då jag ändtligen i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick med Vallery Radot mellan fyra ögon frågade jag honom hvad Grancher tänkt sig för pris, och fick till svar: ungefär 2000. Nu är saken den att jag är skyldig här 2500 – hyran, dukar ramar, skräddaren, pensionen m.m. och lofvat betala alla dessa inom denna vecka. Först och främst blir porträttet ej färdigt snart, ty jag harnu skrapat ut hufvudet, och det är således att börja om på ny kula. För det andra har jag ej lyckats sälja några småsaker som jag gjort under sommaren. Mme Granchers duk är lika stor som Moltkes, för hvilken jag fick 4000 och fru Reuterskölds, som betaltes med 5000, det ledsammaste är att Grancher och hans fru ej ha en aflägsen aning om konstverks värde och de gängse prisen, likasom de lefva i den mest rörande okunnighet om konstverden här i Paris – En medicine professor som alltid sysslat uteslutande med sin vetenskap och en kreolska som ej han lära sig sitt Paris fastän hon varit här i 12 år gift. Jag misstänker starkt att de endast öfvertalade af Pasteur kommit sig till att beställa porträttet. Min ställning är derför otäckt obehaglig. Endera ser jag ut att vilja profiteraaf det ouppgjorda priset, eller går jag in på något som är en skandalöst dålig affär och en stor förlust för mig.
Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
I förrgår var jag på middag hos Pasteurs, helt diplomatiskt grefven o. grefvinnan d'Aunay, franska ministern, furst och furstinna Kudascheff (min sista kärlek, hvad hon är söt!) samt en ung grefve Moltke, sjöofficer, son till vår ambassadris i Paris. Han är ett porträtt af sin herrliga mor – rolig, sympathisk. Han kände mig och Ellan ypperligt genom förälddrarnes berättelser.
Bregentved 11 aug 93 11. elokuuta 1893
Just nu har jag fått en mycket vänlig inbjudning till Glorup på Fyen, till Moltke Hvitfeldts. Pasteur resa dit på en vecka och grefvinnan vill att jag ändtligennu skall infria mitt gamla löfte att komma dit. Emellertid kan jag ej nu, då hvar minut är på förhand disponerad.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
I söndags var jag på diplomatmiddag hos Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifstecken och sade sig vara illamående. Sanningen var att hon ej hade ett decolleteradt lif. Der, hos Ms var en ung Wachtmeister (hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt (hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben som varit så dålig att han ej tagit emot, kan knappt röra sig (han har haft sitt fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo sig åsidosatta här vid utrikesministeriet. Han är redacteur vid detta ministerium – d.v.s. det är han som sätter upp alla diplomatiska bref och akter. Han har också förfärligt mycket att göra och är mindre betald än i Khmn.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
I morgon skall jag på middag till unga Leon Moltke, som gift sig med en stenrik och ful amerikanska. Häromdagen var jag hos Modren, som jag ej sett sedan hans död – hon gret öfvermåttan, och jag konstaterade att mitt porträtt var ganska bra. Unge Leon vill ha en kopia af det, men i full uniform och 35 kraschaner. "Nästa år, svarade jag. – Der var bl.a. den andra sonens svärmor, en Mme Bonaparte (Paterson) som såg mycket hygglig ut. – I allmänhet voro de icke dreyfusvänliga der och jag fick hålla tungan rätt i munnen. Nolesse oblige att vara korkad nuförtiden.
Samma måndag 1. tammikuuta 1900
Sedan några minuter, då jag afsände det sista brefvet ha jag ej upplefvat mycket. Moltkes porträtt är nästan färdigt nu och jag inväntar sonens återkomst för att få det gilladt, upphängdt och betaldt.
Paris Söndag d. 4 nov. 1900 4. marraskuuta 1900
Grefve L. Moltke är ännu i Danmark, kommer först den 11, då jag kan få börja fadrens porträtt.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Det är bekvämt att måla henne så till vida som hon kommer (med sin sällskapsdam) tre gånger i veckan – på de andra dagarna kan jag måla Moltke – originalet står redan här.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Ja, jag njuter obeskrifligt af att få måla igen. Då man ofta i ungdomen sagt att jag fått gåfvor och anlag för denna konstart, då jag ju dessutom tidtals sysslat med densamma, så vore det bra, bra roligt att nu få egne sig litet deråt – istället för åt packlådor, språng hos ministrar, bokföring och affärskorrespondens. Jag har derför med jubel gjort några skizzer till fr. Acktés porträtt, börjat på med Moltke och påtat på Mechelins statsmannaapparut, bord i Empirestil, lagbok, papper m.m.
Jag skulle ej bättre begära än att komma hem till jul – men då måste jag komma hit igen – huru skall jag göra! – det var der ingen der visste! Otänkligt att få Moltke och fr. Ackté färdiga på tre veckor och inte ens det om man får räkna resedagar. Skall jag komma hem på ett ryck och incognito, så att jag ej genast behöfver gå på möten på Catani eller på Socis eller arrangera tablåer eller i allmänhet fylla mina små slafsysslor derhemma?
Paris 12 dec 1900. 12. joulukuuta 1900
Mina taflor äro ju nu så mycket på god väg att jag kan se att de bli bra om jag ger mig tillräcklig tid och möda att utföra dem, och det är otänkbart att få dem färdiga på en vecka – Moltke är endast uppmålad med terpentin.
Ni må tro att jag har det "travlt" då jag målar, vid ljus på Moltke och Aino på en gång och dessutom skrifver mig dans le monde.
Paris 29.XII. 1900 29. joulukuuta 1900
I går voro herrskapet Moltke – grefvinnan och hennes son samt hennes bror grefve Seebach här och sågo porträttet, samt funno det bra. Jag har nu fått hans ordnar, uniform och hatt och värja och kappa och har i dag suttit och putsat öfver några kraschaner.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag har nu flere dagar å rad målat på Moltkes uniform och ordnar, och hade först i dag en séance med fr. Ackté, som börjar bli färdig. Olyckligtvis måste hon stå och det tröttar henne, så nitisk och punktlig hon än är.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Farväl för denna gång, älskade Mamma – genom att Moltke som skall afsyna porträttet af fadren nu är borta och kommer att bli borta i 3 veckor blir min härvaro något förlängd. Jag börjar dessutom allt mera att tänka på att ta hemvägen öfver Florens, ty det är ju i högsta grad viktigt att jag ser frescokonst nu då jag skall till att måla universitetet.
Paris 25 jan. 1901 25. tammikuuta 1901
Nu gäller det att göra de två små Alcestorna färdiga, Mechelins bord och Moltkes ben likaså – jag hoppas det skall gå jemförelsevis fort.
Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
Jag målar på Moltke om morgnarna "om mårnarna" som Sergel skrifver men det går ej med vidare fjong.
Paris 8 mars 1901 8. maaliskuuta 1901
Moltkes porträtt gör mig alldeles galen – jag ändrar och ändrar på dessa kläder dag ut och dag in, och när man då inte är riktigt rask och arg till, så blir det bara dåligt. En dag, riktigt väl disponerad och porträttet vore färdigt.
Lördag 30 mars 1901 30. maaliskuuta 1901
I går kom grefvinnan Moltke och bad mig ställa ut mannens porträtt (taflorna inlemnas om tisdag) – det är ju smickrande men jag vet ej huru detta officiella porträtt skall taga sig ut bredvid Ainos som är helt artistiskt nå ja, det representerar 2 dagars arbete till – hard work för att få den grann förgyllda ramen att gå skojs med resten.
Paris 3 april 1901 3. huhtikuuta 1901
dels emedan jag varit offer för min vanliga sjukdom, tveksamheten. Dagnan hade näml. tyckt om det Moltkeska porträttet och rådt mig att utställa det – Jag sade det åt grefvinnan Moltke, som blef mycket glad och sade att det varit hennes hemliga önskan hela tiden. Nu ha emellertid Thaulow, Blanche, o.a. representanter af den nyare skolan förklarat att det vore att skämma ut min panneau, då detta officiella porträtt bara skulle förtaga intrycket af Ackté som alla tycka om. Jag funderade derför (med tanke på "bättre fly än illa fäkta") på att skrifva till grefvinnan M., och gick och våndades 2 dagar för konceptet – och gick slutligen dit i går. Hon satt der med den fula hertiginnan de la Trémoille, och fastän jag kom mycket varsamt fram med att detta bara var en kopia egentligen, och som sådan föll utom reglementet, märkte jag att hon tog illa vid sig – Jag proponerade derför en medelväg – jag skulle begära ett uppskof och ännu litet påta på porträttet, som skulle lemnas påskdagen. Detta obehag kunde jag ha besparat henne och mig sjelf – det är då en farlig sjukdom detta uppskjutande, tvekande ett eländigt karaktärsdrag. 2 nätter har jag sofvit mycket illa för den sakens skull.
Paris Annandag Påsk 1901 8. huhtikuuta 1901
(Gräsligt har jag plågats af tvånget att ställa ut Moltke – har arbetat på detta porträtt som en galning – så att Håkanson sade att jag måste resa och komma bort från denna fixa idé – han tror att resan till London dessutom skall göra min mage godt. Jag har magrat mycket under hans behandling. Aldrig mera kommer jag att dricka alkohol, ty jag känner mig verkligen mycket bättre af denna nykter regim. Men som mitt onda är nervöst inverkar alla sorger direkt på inelfvorna, och jag har derför under dessa dagar igen haft dem "på tass".
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.
London 14 april 1901 14. huhtikuuta 1901
*Det var bra att jag kom bort från mitt grubbel ang. Moltkes porträtt i Paris – jag blef alldeles kollrig.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!