Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk tonsättare

Lähteet

Paris d. 19 mars 79. 19. maaliskuuta 1879
De regelbundet återkommande musikaliska soaréerna hos Frizet har skänkt Edelfelt stort nöje; det är en liten genommusikalisk klick bestående av arkitekterna Frizet, Fagel, Clasquin, Redan och en pianist ex professo [professionell] Leboeuf; de har spelat Johann Hummel, Felix Mendelsohn, Ludwig van Beethoven, Frans Schubert, Johannes Brahms ungerska marscher, Camille Saint Saën och Hector Berlioz "Damnation de Faust"; alla som tillhör klicken är av den nya skolan, endast tysk musik godkänns och Richard Wagner beundras; Hector Berlioz anses vara Frankrikes enda och bäste kompositör; i Frizets lilla rum är trångt och man ser knappt sin granne genom tobaksröken; arkitekten Lucien Leblanc, Parisien jusqu'au bouts des ongles [parisare ut i fingerspetsarna] gör emellanåt komiska intermesson; han kan imitera och parodiera opera, hans styrka är italiensk opera.
Paris d. 31 Mai 1881. 31. toukokuuta 1881
Vi talte om Finland, om Ryssland om Turgeniev, som är en af hans intimaste vänner, om Sverige, om folkvisor, kommo derifrån till zigenare, Ungern, Brahms och Chopin. Då var han rigtigt i sitt esse och under det jag tecknade gnolade vi ömsom alla möjliga ungerska danser som vi ömsesidigt påminte hvarandra om. "Ack, den som vore kompositör suckade Daudet – . Så gingo vi tillsammans åt "les fils de famille" i Paris, dessa dumma, pösande borgare, som förpesta Paris.