Pasteurs porträtt är nu underkastadt familjens kritik och de som alla andra porträttafsynare finna att der är något i ögonen – om en stund väntar jag gubben P. En kritiker journalist som hört talas om porträttet men ej sett det, talar dock, i den medsända artikeln om detsamma.
Edelfelt gick med Pasteurs besked till Turquet; men Jean Baptiste Pasteur har berättat att familjen har ändrat sig: Madame Pasteur d.ä. och d.y., Madame Vallery-Radot och hennes man; de är rädda för att reproduktionen aldrig blir av.
I familjen Pasteur och Vallery-Radot ställer man vetenskapsmannen och konstnären högt; Pasteur ville själv bli konstnär; han är en sträng kritiker och kommenterade porträttet av sig själv och dottern medan Edelfelt målade; resultatet blev bra tack vare dessa anmärkningar.
Ellan har varit några gånger på middag hos Pasteurs och Vallery-Radots; senaste gång ville de göra ett protokoll över samtalet, som gick ut på att Edelfelt om 3 år skulle ha kommit långt; Edelfelt tror inte själv på det.
Pasteurs och Vallery-Radots tyckar att Edelfelts ska resa till Montbeliard först i september; Ellan skulle då kunna komma till dem i Arbois då hon skulle tröttna på herr Grosjean.
Varit hos Pasteurs igår; Pasteur själv var hos Vallery-Radots för att se efter dem; fru Pasteur tacksam för att Edelfelts gjort den långa resan till dem.
Edelfelt kommer ihåg Bocher, familjen Orleans högra hand, som skrev dubbla summan på sin check; Pasteurs och Chambure och alla fransmän Edelfelt har haft att göra med; tycker att herr Lyon kunde skynda sig när han fått ett porträtt som anses bra för halva priset.
Det har varit ett ansträngande mondaint lif nu också, utom arbetet. Sista Måndags soirée hos Mme Bouvins (det kom inte Ellan) onsdags middag hos Pasteur i anledning af Camille Vallery Radots confirmation der voro endast familjen, herrskapet Grancher, en fregattkapten Loir och vi Vid desserten proponerade Pasteur en skål för le Petit Edelfelt, var älskade son och den dracks i Champagne – var det icke en stor ära för den lilla gossen.
Några mondaina notiser. Senaste söndag soirée oläsligt på cerclen måndags middag hos Marcel imorgon lördag middag hos Chambure med Mme och Mlle de Lurcy – nästa lördag hos Portalis med herrarna de Fontance – i går åt Vallery Radot här. I dag reser han med Pasteurs till kusten.
Vallery Radots och Pasteurs ha kommit tillbakafrån Bains de Mer. – De ha bjudit mig de sista dagarna på frukost och middag, hvilket snarare varit mig till besvär än glädje, då jag ju i alla fall betalar mina mål här och dessutom får lof att göra den långa resan till dem. Men en tacksam publik är det, och de äro så förtjusta i de porträtt jag nu gjort af barnen der, att det gör mig helt godt i själen.
Jag åt middag derute. Pasteur talte om rabies och nya experimenter som har nu gör. Det är ändå roligt att vara med en stor man. Han förklarade mig en hel hop saker om rabies om nya funderingar om nervsystemet, allt så klart och populärt att jag förstod hvart ord. – Mme Pasteur ursäktade sig för sin tarfliga middag men den smakade mig utmärkt godt i alla fall. Att icke vara ensam, det är ändå hufvudsaken. Mina amerikanskor och spanskor här i pensionen kunna ej få mig att glömma ensamheten.
Aftonen förut hade några oläsligt varit der på middag och mycket beundrat porträttet. En massa spanjorer och – -skor kommo för att se på taflan och sist hela Pasteurska familjen. Det var ett lofsjungande utan like. Mitt mod att för en vecka sedan skrapa ut hufvud och händer och mitt tokiga arbetande från 6 om morgonnen till 6 om aftonen sedan dess beundrades allmänt. "Vous ètes un grand peinter, sade Gubben Pasteur.
skulle Ellan icke med litet vilja kunnat genomföra en gödningskur hemma? Har de nervöst symptomen tagit öfverhand – är hon på något sätt hysterisk? I går var jag hos Pasteur på middag och der voro flere läkare – de ansågo att isoleringskur endast bör andändas vid mycket långt gången nervositet. "Mais il me semble, sade Mme Pasteur, qu'elle est assez isolée en Finlande pour oläsligt ne pas avoir besoin de se separer de son fils encore. –
I afton skall jag till Madame Pasteur på middag, sedan jag besökt hans graf under institutet. Denna krypta, arrangerad af Jean Baptiste skall vara une merveille, efter modell af kyrkan i ravenne med mosaiker och steninläggning.
Gumman Pasteur var rigtigt rörd att se mig och talade om huru hennes man "vous aimait comme nu fils". Hos Vallery Radots der jag träffade henne, var M. Perière, som förde hem mig i sin vagn. Också han sade ang. kejsarporträttet: Après le portrait de Pasteur iI vous sera difficile d'exposer un portrait d'un homme connu.
Hos Pasteurs vilja de alla att jag skall måla att porträtt att Mme Pasteur, modren, nu. Jag har svårt att säga nej – emellertid besluter jag mig först efter den 15 maj.
Af många anledningar har jag ej börjat Mme Pasteur ännu, och är litet rädd att binda mig genom detta porträtt. Jag har lust att säga dem att jag målar under 14 dagar och är det då icke bra får det vara till en annan gång.
jag trifs så bra der i Institut Pasteur. De äro så utmärkt Vänliga mot mig och behandla mig alldeles som en medlem af familjen. – Ännu vet jag ej rigtigt huru jag skall måla gumman. Hon är långtifrån vacker men mycket pigg och vänlig: Kanske jag kan göra något intressant af henne.
Madame Pasteur, ehuru sträng katolik är mycket förnuftig i Dreyfussaken – det är egentligen snobbarna, de mondäna massorna, hvilka som en man äro mot Dreyfus.
Jag målar Mme Pasteur der jag är som barn i huset, icke allenasts familjens, men Institutets barn. Alla, Duclaux, Roux m.fl. är så makalöst vänliga mot mig.
Det är utomordentligt roligt att ännu få bref från Eder derhemma, då jag som mitt dumma fixerande af resdagar alltid tros vara rest veckotal förrän jag kan ge mig i väg. Så också nu. Jag har talt om den 10 hela våren, och nu, den 12, ser jag att Mme Pasteur tar minst en vecka till, och så skulle jag ju också rita några hästar för fänr. St. Sägner i en bildhuggares stall – det är redan öfverenskommet derom. Det ser derför ut som om jag midsommaraftonen ej skulle vara hemma ännu utan troligen i Kbhvn
Madame Pasteurs porträtt blir ett af mina bästa. Alla tycka om det och tycka att det är likt, Samt att jag sagt så mycket i det. Vacker är hon icke i vanlig mening – liknar Tajta till dragen men har ej Tajtas vackra hvita hår. Men hon är en genompigg vänlig och liflig gumma, och så har hon i 45 år varit Pasteurs sekreterare och har reda på sig inom vetenskaperna. Jag är som barn i huset der och de ha verkligen mycken vänskap för mig, det känner jag i luften. Att Pasteur höll af mig gör att de liksom fått mig i arf. Kl. 9 på morgonen börja vi måla. – Kl. 12 frukost, så litet påtande på porträttet till kl. 3 och så försvinner jag och solen kommer in i rummet i stället.
Så här ungefär är porträttet hon sitter vid sitt skrifbord på hvilket står en liten byst af Pasteur bakom ett fönster med nedfällda persienner och hvita gardiner framför. hon sjelf i svart naturligtvis med en slags sorgmössa à la Medicis, som ger en viss stil. – Det är något af Mammas första porträtt i anordningen. Då jag varit rätt väl disponerad har utförandet blifvit kraftigt och friskt – om jag bara kan låta bli att gå och förstöra det. Att der i rummet bredvid finnas taflor af Bonnat, Henner, Paul Dubois o.d. Som jag alltjemnt går och ser på gör väl också att jag försöka göra så bra som möjligt.
Här ha varit upprörda tider, må ni tro. I går slogos de igen, royalister och republikaner (med käppar och ölglas) på Armenonville. I förrgår stor bjudning hos Trarieux för Picquart. Coquelin gick dit, der hade varit en gripande scen då Matthieu Dreyfus föll rörd i Picquarts armar. Hos Pasteurs äro de ifriga Dreyfusader på institutet ännu mera Duclaux o. Roux äro ju bland de ifrigaste lederne. Men allt hvad snobbar heter äro emot – man kan ej vara rigtigt ArturMeyerskt pomaderad "galanthomme", cercleux, chic m.m. om man ej skriker Vive l'armée och à bas les juifs. Ingenting har indelat menniskorna såsom denna historia. Det värsta är att militärpartiet ännu vill döma honom, på grund af – gissa hvad! Jo Kejsar Wilhelms bref, som ju hvarje klok menniska måste hålla för grofva förfalskningar, men som de tro eller låtsas tro på. – Många ss. Anatole France, Clemenceau som jag talat med äro icke optimister. – Hela folket läser Petit Journal och tror blindt på Dreyfus skuld.
Ja, måtte ni snart få det vackert och måtte icke detta år bli ett missväxtår för vårt land också materielt. – Mycket ofta talar jag om Finland – det är ju så modernt nu. Mme Pasteur har satt sig in i frågan och talar ofta med mig om allt detta sorgliga.
Hos Madame Pasteur är jag alla dagar. Acku B. är ledsen på mig för att jag icke låtit den 74 åriga, hyggliga gumman vänta och utan vidare kommit med honom på patriotiska deputationsfärder som han likaväl har verkställa mig förutan.
Om måndag hoppas jag få porträttet färdigt. De är mycket nöjda, men Söderström & Cie (mina maror) äro icke nöjda – Jag kan ej, jag kan ej gör allt på en gång. Mme Pasteur tröstar mig moderligt då jag talar om mina bekymmer, och mycket klokt tillika. Hon har proponerat att afbryta porträttet, för att jag skall kunna resa hem och arbeta på Fänr. Stå. S. men det ville jag ej då det ju bara beror på en vecka eller så.
Utan denna fän. Ståls mara öfver mig vore jag nu en lycklig menniska, ty jag har slutat ett godt stycke arbete (tror jag nu åtminstone) med Mme Pasteur. Alla som sett det, d.v.s. familjen och hela Institutets läkare finna det mycket bra. Likaså deras gamla vän la baronne Le Pin, som sade: ce regard est l'histoire de toute une vie de devoûment. – Jag var der på familjemiddag i söndags och der höll på att bli Krakel i anledning af l'affaire – Gumman Le Pin var naturligtvis anti dreyfusarde.
En afton för 14 dagar sedan voro vi tillsammans med honom, Ellan och jag, och då var har utomordentligt lifvad och intresserad talte, talte om konst så entusiastiskt som förr – prisade mycket den finska paviljongen – "den bästa på utställningen". Det var rigtigt utmärkt roligt. Han sade också att mina sista saker fiskarena och Mme Pasteur voro oändligt mycket bättre än t.ex Magdalena och att jag således gick framåt. – Men dålig är han, och jag har varit mycket rädd för att det skulle gå illa här, ty han skonar sig ej det minsta och arbetar så fånigt nervöst och så intensivt att en frisk och ung menniska kunde bli sjuk deraf. – Ja Gud låte honom bli raskare så att han kan komma tillbaka. Jag vet huru olycklig han vore och huru dömd han skulle anse sig om han ej kunde komma till juryn i Juni.
häromdagen, i tisdag voro vi hela familjen bjudna på middag till gamla Mme Pasteur, och det var uttryckligen tillsagt att Kiki skulle följa med. Han var litet generad men mycket lämplig och lyckad, svarade ordentligt på alla frågor och tycktes resonnera med Loulou Vallery R. vid det lilla spelmansbord der de sutto. Kicki var mycket stolt att bli tagen så der på allvar som utländsk skolgosse och redogjorde ganska bra för deras kurser derhemma.
En sorts tillfredsställelse erfor jag att se att mina senaste taflor Fiskarne, Leclercq, Paraske och Mme Pasteur voro betydligt bättre än Kristus och Magdalena. Alla ha vi gått framåt (vi finnar) sedan 1889 i dekorativ verkan. – Och det fins nationer, slaviska och romaniska, som absolut ingenting lärt sedan dess, och som de just ingenting kunde förut heller, så är det klent bestämdt med deras konst.
Igen en arbetsdryg dag men porträttet går också framåt med snabba steg. Bittert ångrar jag mig nu att jag åtagit mig detta arbete – af en slags égard för familjen Pasteur, som jag är skyldig så mycket – ty det är omöjligt att göra något dugligt när man måste skynda sig.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)