Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)
)