Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fröken, fiktiv karaktär i Johan Ludvig Runebergs "Julqvällen"

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Augusta
Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
Illustrationerna till Julqvällen blir svåra att göra; Edelfelt har gjort skisser till 3 stycken; 1. Fröken Augusta hejdar släden och tilltalar Pistol; 2. Fröken Augusta och Kaptenskan i vindskammaren; 3. Majoren och gamle Pistol – slutet; Gustaf Wilhelm Edlund vill att de utförs i Paris; Edelfelt skall fråga råd om gravör av en rysk målare och illustratör Alexander Begroff, en f.d. sjöofficer på Alexander Nevsky [fartyg].
Paris 31 Maj 1875. 31. toukokuuta 1875
Edelfelt vill göra bilderna till Julqvällen så bra som möjligt, eftersom det är illustrationer till ett av de största mästerstycken ett lands poesi har bringat fram, och boken kommer att spridas i hundratals exemplar, samt att 3/4 av Finlands befolkning aldrig kommer att se något annat av honom än dessa illustrationer; han har gjort 4 skisser till scenen där gamle Pistol berättar i stugan, 3 till fröken Augusta och kaptenskan upp i vindskammaren, 2 till Gamle Pistol och kaptenen; den första bilden, fröken Augusta i släden och gamle Pistol på vägen blev, som Alexandra Edelfelt utsåg, mycket svår; scenen där fröken Augusta kysser lilla gossen har han ännu inte gjort, inte heller den där Majoren för in fröken Augusta i salen där kaptenen utgör föremålet för allas blickar och kärlek; den utmärkte illustratören Eugène Burnand rådde honom att göra så mycket som möjligt efter naturen, skaffa modell och inte hushålla med pengar för att få illustrationen bra; teckningarna är inte en penningfråga utan en hederssak, det är det hittills ypperligaste medlet Edelfelt fått att göra sitt namn känt i det kära hemlandet; han skall visa skisserna till deras interimslärare [vikarie] Gustave Boulanger och sända hem några flyktiga pennteckningar till Mamma, en av de förnuftigaste arte es thetici [konstestetiker] han någonsin sett.
Paris d. 1 Augusti 1875 1. elokuuta 1875
Edelfelt känner sig fången av illustrationerna, det går så långsamt framåt; den andra gravyren "De två systrarne i vindskammaren" (som Alexandra Edelfelt sett en kalk av) är nu färdig så när som på fröken Augustas händer.
Paris, Onsdag d. 4 Aug. 1875 4. elokuuta 1875
För "Kaptenens återkomst" har Edelfelt tänkt på verserna: "Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen; gaf framskyndande tjenare än en befallning och förde; Flickan i salen, ett rop af öfverraskning och glädje, flög från den sextonårigas läpp, men hon hämmade gången dröjde och såg, blott såg med en tår i det leende ögat"; för den andra planschen följande vers: "men ömt till sitt hjerta slöt han sitt älskade barn, och han talte försonad och sade: ..."; man hade kunnat välja ögonblicket innan, då Majoren "lätt på dess hufvud, sänkte sin smekande hand - mildt öfverraskad af glädje o.s.v."; om Alexandra Edelfelt har kommentarer ber han henne skriva eller sända telegram, Edlund får ersätta utgifterna.
"Pistol i stugan" tänker Edelfelt göra så att Pistol avtecknar sig i svart mot spiseln och fröken Augusta syns i fonden i dörren; folket skulle inte sitta vid julbordet, utan samlade kring berättaren; Edelfelt är nyfiken på Alexandra Edelfelts tankar om detta.
Den enda som återstår är fröken Augusta på landsvägen; Berndt Lindholm har tecknat ett vackert vinterlandskap i kol, som Edelfelt kommer att följa; det förargliga är kusken och hästen; det är lättare sagt än gjort att göra illustration till Julqvällen; han tackar för att Alexandra Edelfelt hade godheten att i tid underrätta honom.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9. elokuuta 1875
Edelfelt har gjort en förändring i planschen Kaptenens återkomst och ändrat fröken Augustas ställning.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18. elokuuta 1875
Edelfelt har ännu inte hört från Gustaf Wilhelm Edlund; om boken inte kommer ut förrän nästa sommar, kunde Edelfelt genast resa hem och ta träklossarna med sig och ta dem tillbaka nästa vår; han skulle inte behöva göra ändringen på "fröken Augusta på vägen", eller göra färdigt "gamla Pistol i stugan".
Edelfelt räknar med att kunna betala tillbaka pengarna han behöver; Gustaf Wilhelm Edlund måste väl betala någonting för hans illustrationer och så har han ju några porträttbeställningar i sikte där hemma; Albin Meyssat som tecknar för modejournaler får 70 francs för en plansch; Edelfelt håller fast vid Majoren och fröken Augustas omfamningsscen; Majoren och gamle Pistol tänker han ändra så att Pistol ställs vid dörren betraktande sin tidigare chef med vördnad.
Paris d. 24 Aug. 75. 24. elokuuta 1875
Edelfelt har varit hos Jules Marie Lavée, som ansåg att teckningar var "très-gravables" [mycket graverbara] och att det skulle bli bra och seriösa illustrationer; han ansåg att Edelfelt inte behövde stanna tills gravyrerna blev färdiga, vill det sig väl blir de bra, i annat fall dåliga, allt beror på tillfälligheter, t.ex. hade den utmärkta gravören Robert misslyckats med att återge en av Lavées bästa teckningar efter Goupils tavla på salongen; Lavée rekommenderade att ge planscherna med samma stora huvuden till en gravör, Henri Théophile Hildibrand, medan de två övriga kunde ges åt någon annan; Edelfelt tänker ge de två övriga (fröken Augusta på landet och Gamle Pistol i stugan) till Charles Baude.
Julmorgonen 1876. 25. joulukuuta 1876
Den bästa julklappen var Jean-Léon Gérômes uppmuntrande ord om rida ranka och illustrationerna till Julqvällen (Charles Baude hade gett honom ett exemplar av varje illustration); Edelfelt hade sökt upp Gérôme i dennes skulpturateljé där han höll på med en skulpturversion av gladiatorerna i "Pollice verso" [tavla från 1872] för expositionen [världsutställningen] 1878; Gérôme bad Edelfelt ändra pojkens händer i rida ranka; Gérôme verkade nöjd med Julqvällen, mest såg han på gamle Pistol i stugan och kaptenens hemkomst, samt Majoren och fröken Augusta; Gérôme uppmuntrade honom att visa honom sina verk och att inte överge undervisningen i Ecole des Beaux Arts fastän han arbetade på egna verk.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Ack hvad jag ofta känner det på samma sätt som Mamma vid läsningen af fransk litteratur – samma förargelse öfver att det icke skall finna den sunda jemvigt som gör så godt hos t.ex. Runeberg. Det skulle oftabehöfvas blott en enda varm, klar solstråle för att göra en bok förträfflig och ge den rätta färgvalören åt alla de irrbloss, elektriska ljus och talgdunkar som författaren låter de upptänder. Fröken Augusta! Ja någonting sådant finnes ej i den franska litteraturen, Gud vet om någonting sådant finnes i verkligheten men hon kunde finnas hos oss – hvarföre icke äfven här? Jag tycker att menniskorna äro sig så fullkomligt lika – och tycker det så mycket mera som jag nu ej mera stöter mig vid seder och bruk och en del åskådningssätt som i början låter oss tro att det ännu finnes skilda, fiendtliga, i grunden olika racer i Europa. – Men olyckan med den franska litteraturen är att den göres uteslutande i Paris, att den skrifves för en blaserad, upphetsad publik, som ofta glömt hur naturen ser ut och som mera hört talas om än egentligen känt "le clocher de son village". Alph. Daudet har skrifvit några provencaliska nouveller som ha denna intima, varma prägel, och ofta återfinnes i hans böcker någon strimma af sol och ljus men så kommer åter pariser dimman med de fina grå tonerna, fina visserligen men – grå. – Men med allt detta känner man sig aldrig i den franska litteraturen så "på landet" som t.ex. med Fritz Reuter. Det är alltid parisarn på landet som dumt och sjåpigt hänföras af höns och kalfvar, men som icke förstår att inandas den friska sunda luft som finnes derute. – Fröken Augusta är verkligen den allra vackraste typ som man kan tänka sig. Jag läste just om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant comme il faut, gammal adel tillika, icke sant? – Hade Al. Dumas någonsin haft en sådan inspiration i sitt lif så kunde han ha blifvit stor, nu blir han det aldrig. – Musset är jag rent af arg på nuförtiden. Dessa verser skrifna af en, visserligen snillrik petit crevé efter en orgie, förarga mig trots deras skönhet, eller kanske just för deras skönhets skull, just derföre att så mycken makalös form, så praktfull färg blifvit slösade på falska och upphittade känslor.