Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
- Suomeksi käännetyt kirjeet
Fragment 6. kesäkuuta 1882
Mins Mamma Dahlberg, den der pianisten, det milda fåret? Han bor nu med en tysk kontorist, och han hade häromdagen bjudit "bror Albert" och "bror gunnar” och Emma Engdahl, och tante Tammelin och kreti och pleti på en musikalisk soirée, med program, förfriskningar o.d hemma i hans och tyskens "lilla hem". Hans tanter, ty han har förmågan att upptäcka tanter öfverallt, likasom magneten drar till sig jernet, äro ganska lyckade, några gamla svenskor omkr. 60 år med stora chignonger och guldringar på fingrarna. Fru Engdahl sjöng, tyskarne sjöngo och Dahlberg spelade "Choping" – Då fru Engdahl hade sjungit, högt deruppe bland fjä -hällen grå" steg Dahlberg, rörd fram, räckte henne en bukett, kysste hennes hand, och sade henne, några välvalda ord – Vi voro alla rörda, nästan till tårar.