Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

yngre dotter till Alexander och Nadine Dumas

Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
Hans dotter Colette behagade mig ej – det var något af fadrens dramatiska repertoar i henne. Den andra, Jeanne, är 16 år, lång blond, kavat och liknar fadren. Hon behagade mig mera. Der är ännu ej så mycken poudre de riz på hennes själ.
Hennes döttrar voro der också
Nizza d 11 mars 86 11. maaliskuuta 1886
Madame Alexandre Dumas med dotter är i Nizza; hon var "mankus", förnärmad, på Edelfelt för att han inte har varit där i vinter.
Monte Carlo d. 21 mars 86 21. maaliskuuta 1886
Madame Alexandre Dumas med pratsam och kvick dotter Jeannine i Nizza.
Paris, Onsdag d. 14 april 1886 14. huhtikuuta 1886
I går hos Alexandre Dumas, där Mademoiselle Jeannine Dumas revolterade mot allt; Edelfelt försvarade kvinnan, men tänkte inte på Madame Lippman, som är "ett sjåp".
Paris Påskdagen 1888 1. tammikuuta 1888
De har varit på de sista visiterna, till Madame Magnin och Alexandre Dumas; dem skrev Edelfelt redan om tidigare.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27. maaliskuuta 1888
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
Paris 14 april 88 sent på aftonen 14. huhtikuuta 1888
Madame Dumas har fattat tycke för Ellan, likaså dottern Jeannine Dumas.
När Madame Dumas [och dottern Jeannine?] kom för att hälsa på Ellan ville Edelfelt inte bli upptäckt i sina målarkläder – röd skjorta, nedmålad rock och gammal hatt – så han följde [på gatan?] de promenerande damerna på avstånd; när han trots allt blev upptäckt "i fattigdomens paletå" rusade Edelfelt hem och klädde sig i sina finaste kläder.