Balen hos Mme Schidofsky var mycket storartad. der voro bl.a. Marskalkinnan Canrobert och bland mina bekanta Freedericksz, Giers, Reuterskiölds, baron Seebach, baron Fleetwood m.fl.
Jag borde gå på frihnnan Fredericks och fru Reuterskiölds mottagningar five o'clock tea – men hesiterar ännu. Något fasligare tråkigt och dumt kan jag ej tänka mig än detta stora sällskap som sitter i ring och säger fadaiser.
Edelfelt har varit på visit hos friherrinnan Freedericksz, och blir troligen bjuden dit på middag någon af dagarne med en grefve Zuboff som är bror till "vår grevinna"; Edelfelt ska berätta om Sascha Puschkin; friherre Freedericksz har blivit general "och är litet mera vaken än förr”.
Edelfelt och Boije var på ryska nyårsaftonen bjudna på supé på ryska ambassaden; "Vi voro bara ryssar der"; Madame Mohrenheim var "aimabel", vänlig; hennes yngre dotter är nu fullvuxen; Edelfelt kände endast få av damerna till utseendet, bl.a. grevinnan Decazes-Stackelberg och den holländska ministerns fru; Mohrenheim har mycket vackra saker och möbler; Boije var fryntlig och konverserade med ryska dignitärer; på ryska nyårsdagen var Edelfelt på middag hos friherre Fredericks och hans fru; på middagen var en intressant äldre rysk man från Moskva, vän med Turgenjev. Tolstoj och andra; han var en klok och intressant man, en "vesteuropé" och "liberal"; Edelfelt uppfattade inte mannens namn.
Om soarén hos Freederickzs; gäster var bl.a. två furstar, fyra furstinnor, en markis, många grevar och "schangtila karlar" som Boije; det var ändå inte roligt.
Har varit på Slaviansky-konserten [Dmitrij Alaxandrovitj Agrenev-Slavianskijs ryska kör som uppträdde med slaviska sånger] tillsammans med "Mille" Cedercreutz, Meyer Söderhjelm och Inez Zilliacus; parisarna förstod sig inte på musiken; Edelfelt menar: musiken rör tusen gånger mer än Massenet; storfurst Wladimir med storfurstinna var på konserten; Madame Freederickzs var också där.
Beskrivning av en visit hos Madame Freedericksz med tjugo damer i stor toilette runt ett tebord; Madame Freedericks uppmanade Edelfelt att stanna kvar för att träffa grevinnan Heyden och så dyker nya damer upp för mera konversation runt bordet; tillslut kunde han beklaga och avlägsna sig, men det hela upprepades hos grevinnan Lewenhaupt.
Edelfelt är bjuden till ryska ambassaden om torsdag; han har negligerat de ryska diplomaterna – "dessa mina kompatrioter" – under senaste tiden och har umgått mera med de svenska.
Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".
Sedan jag ätit middag hos Chambure, trodde jag mig kunna njuta af en välbehöflig hvila – men då hade jag hemma ett telegram af friherrinnan Freedericks som ändtligen bad mig komma på soirée till dem, dit Storfursten af Mecklenburg och hans gemål grefvinnan Carlow bådat sig. Jag erkänner att jag är så obevandrad i almanackan, att jag ej har begrepp om hvem denne Storfurste är – kusin till Kejsarn hade Mme Fr. skrifvit. Nå jag fick fracken på mig och kom upp och pratade länge med storfursten eller hertigen, som, jemte gemål både mig komma till Oranienbaum för att helsa på dem när jag kommer till Petersburg.
Hos Fredericks var Wolkoff, målaren-amatören, Warinkas Heidens svärfar. Han är mäkta säker på sig och vi dispurterade i konst – han är något odräglig – jag går ej så långt som furstinnan Eristoff som igår sade om Wolkoff C'est l'être le plus assomant de la terre" – ingenting annat än engelskt duger för honom.