Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fröken, befryndad med släkten Palme, 1894 g.m. Charles Leonard Georges Berden

Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24. maaliskuuta 1885
Hanna Palme var "skandaliserad" när fröken Törnebladh spelade; Hanna Palme menar att Sven Palmes släktingar är "gräsligt simpla"; Edelfelt konstaterar att fröken Törnebladh är mycket musikalisk.
Paris d. 9 februari 87 9. helmikuuta 1887
Edelfelt träffade en fröken Törnebladh på balen; han känner henne genom Hanna Palme och Rosenblad; fröken Törnebladh är en riktig Ulla Winblad; hon har "Norrköpingsnäsa", vackra blå ögon, är röd och vit och fyllig; "alltihop litet simpelt men fräscht och ungt".
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Många svenskor har gjort visit i ateljén med friherrinnan Leuhusen, född Boström; bland dem en fröken Lejonhufvud och en fröken Törneblad, som är en "dansdocka" och bekant för Edelfelt efter en kväll med Palmes och bröderna Rosenblad på Kung Carls annex [annex till hotell och restaurang Kung Karl i Stockholm].
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
Det finns många svenska "dansdockor" i Paris just nu: en ung fröken Leuhusen som är blyg och tafatt men rätt nätt, lång och mager, en fröken Stackelberg som är "en liten gås", och en kokett fröken Törnbladh som är frisk och rätt vacker m.fl.
Paris, d. 31 mars 87 31. maaliskuuta 1887
Edelfelt har gått med Kuffmanns, Neiglick och fröken Törnebladh på "Orfeus i underjorden" [Orphée aux Enfers, en operett med musik av Jacques Offenbach].
Paris 14 [18?] juni 90. 14. kesäkuuta 1890
Hanna Palmes tårar över Edelfelt väcker hans förvåning, trots att han är van vid hennes "förvånande sinnesstämningar"; hoppas att Hanna kan vara "hygglig" mot fröken Törnebladh och inte behandla henne som Elin Palme; Edelfelt tycker om fröken Törnebladh och minns hus Hanna var "gemen" mot henne första gången Edelfelt träffade henne i Stockholm.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
I går var Hanna Palmes stora fest för Mechelin och mig (!!) Hundra personer, mycket väl arrangeradt, tal af Sven Palme, och ett mycket bra svar af Mechelin. Der voro Hela venster-Stockholm, qvinliga Idun, Hedin, Gyldén, Victor Rydberg Strindberg, Tor Hedberg Millets, fröken Törnebladh (som sjöng mycket) Gunnar Berndtson med fru, Zorns, den der behagliga fiffiga fröken v. Knorring, en mycket vacker ung fru Medin, fru till en doktor, och en massa menniskor som jag aldrig fick veta namnen på. –
Stockholm 2 okt 91. fredag 2. lokakuuta 1891
I går var middagen hos Millets. fröken Törnebladh Mr Thomas med fru, en fransk markis och do baron de la Chapelle från legationen, Palmes, en fransk resande som jag träffat för 7 år sen i Paris och som kände igen mig i Millets trappa, Scholander och några andra. Jag kände mig så innerligen hemmastadd på fransk botten. Det var icke en person de talade om, inte en sak som jag ej var fullkomligt inne i. – Millet sjelf är mycket rolig – hans fru spelar bra piano. Der gjordes mycket Musik, och Oläsligt var derigenom litet utom – Signe sjöng. oläsligt doux oläsligt m.m. Hon såg mycket bra ut i går och var Så väl klädd. Hon frågade så mycket om er, om Haiko, om Bertha, och sade att hon hade ett så förtjusande minne af Eder alla, och bara längtade att komma ditöfver igen.
Alexander Leuhusen & Signe Törnebladh be helsa Er alla tusen gånger
Stockholm tisdag 20 Okt 91 20. lokakuuta 1891
Om torsdag är jag bjuden till Palmes om lördag till Millets med prins Eugén, Zorns, och fröken Törnebladh. Signe T. skall den 2dra November resa af till Paris för att egna sig åt sång – elev af Mme Artôt, hos hvilken hon får bo. Menniskorna tvifla på hennes framtid som sångerska, men hon sjelf är mycket deciderad och tror att det skall gå. Millets ha nog försökt måla framtiden dyster för henne, men hon vill ändå försöka. Mme Millet håller mycket af fröken Törnebladh.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –
Stockholm lördag 16 juli 1892 16. heinäkuuta 1892
I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –
Paris, måndag 20 mars 93 20. maaliskuuta 1893
I går var jag på middag hos Mme Artôt. Gumman och jag ha sympathi för hvarandra, det käns i luften, och ändå har jag aldrig hört henne sjunga. Men hon är en artist "jusqu'aux boute des doigts" och för resten mycket munter och glad. – Det höll på att bli rigtigt roligt der – der sjöngs mycket – en ung spanska 17 år söt och herrligt röst tog guitarren och började sjunga malagueñas och Sevillassas, frökenTörneblad sjöng litet och så sjöng hela sällskapet (7 à 8 unga sångerskor Mme Artôt och 4 unga herrar – några spanska körer, allt med guitarraccompagnement – så började de unga flickorna dansa "spanska" som lössläppta fålar – men då slog spiritismens demon i dem och från 11 till 2 höllo de på med sina andar. Shakespeare bl. a. var uttråkig, så att jag misstänker att det ändå intet var han sjelf – så föll en herre, en spanjor, i somnambuliskt tillstånd och sade förestående ting i örat på alla damerna med den påföljd att den lilla spanskan började stortjuta – märkvärdigt att de trodde på allt detta fullt och fast. Så klättrade sömngångaren på stolsryggen och rusade genom rummen – alla nästan mörka, så sade han igen något i örat på någon – alla damerna voro mycket uppbyggda, och jag tyckte att det blef uttråkigt!
Fröken Törneblad har stor prestige inom spiritistiska verlden för att hon och Gaillard, operans direktör sett en apparition på samma minut. Deras beskrifningar äro dock litet sväfvande. – Jag tycker det är bra synd med de stackars andarne Skakespeare, Göthe och sådana der – som engång varit så kloka och spirituella, och nu går omkring hvarenda afton på Spiritistiska seancer och skrifva dum- eller åtminstone plattheter. Mme Artôt är ytterst öfvertygad om allt det der. –
Fröken Signe Törnblad har skildrat Haiko såsom ett musikens förlofvade land, och Mme Artôt har de högsta tanker om Mammas och Berthas musikaliskhet. Jag talade om för Mme A. att Mamma sagt sig aldrig ha hört något bättre, och hon bad mig specielt helsa Mamma och tacka derför.
förhållandet mellan Mme Artôt och Signe T. är det bästa – fr. T. är glad och förhoppinings full och säga att hon är så lycklig nu som aldrig förr, då hon fått ett mål att lefva för och vändt dans och kurtis ryggen. Hon skall ha gjort stora framsteg (i går sjöng hon ej mycket ty hon var hes) och skall debutera vid någon badort i vår för att i höst möjligen sjunga på Opera Comique.
Paris 14 april 1893 14. huhtikuuta 1893
– Soiréen hos Mme Artôt var mycket tröttande – ett ändlöst program, alla hennes elever – af dessa hade fr.Törnebladh visserligen ej den bästa rösten, men hon sjöng mest musikaliskt Möjligt att jag tyckte det för att alla hennes visor voro gamla bekanta "Solveigs sang. o. a. Der var en ytterst brokig samlinga – Millet med fru, Due, duchesse de Pomar Ehrenborg, Blasco en massa underliga spanjorer och mycket extravaganta spanskor. I allmänhet förebrår man Mme Artôt att ej kunna välja in salong hon släpper in rigtiga äfventyrare och äfventyrerskor och detta, jemte hennes nära relationer med hofvet i Berlin under Wilhelm Ista de tid äro ett hinder för hennes elevers carrière. Hennes rival, Mme Marchesi är tio gånger mera "faiseuse" Mme Artôt förefaller naiv i allt sådantder verldsligt. Der var, som sagdt, spanjorer som sågo ut så att man tog ofrivilligt åt klockan och plånboken. fr. Törnebladh lider rätt mycket af detta Fru As man, Padilla, är icke "la distinction même, loin de là, – Blasco ogillar på det högsta deras sätt att debutera i Paris. – Emellertid fick jag höra Mme A. sjunga i en trio med fröken T. och en ung spanska som har en magnifik röst. Man kände la "griffe de lion" vid första tonen.
Paris 10 maj 93. 10. toukokuuta 1893
På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe – (Mamman har kommit och blir här till månadens slut) fru Holmblad från Göteborg [med blyerts:] Köpenhamn och Mme Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej komma emedan hennes gosse oläsligt igen blöder hvar natt och är mycket skrabbig. – Emellertid gick jag till dem och blef emottagen som en räddande engel, ty deras lif är ju ej omvexlande, och sorgligt till. De höllo mig qvar till middag, och så på aftonen var jag af Mme Artôt bjuden i hennes loge på Valkyrian – det var en väl änvänd dag icke samt, för en som haft influenzan
Paris lördag 20 maj 1893 20. toukokuuta 1893
Jag tog Schura med mig så dödstrött jag var, för att visa honom Paris. Vi körde omkring, gingo in i Notredame, Cluny åto vid Madeleine, gingo på Salongen och sist enl. Mad. Manzeys önskan på Teatern. Det fordrades Barons och Réjanes hela stora talent för att jag ej skulle somna. Schura slutar raden af de många nordiska fruntimmer jag fått trimballera på Salongen. Sjelfva saken är ju ej så svår, värst är att bemöta alla anmärkningar. Schoura är ganska herrlig. Inför decolleterade och nakna saker sade han regel-bundet: "pfui, comme f'est indéfent" med sin läspning och med rynkade ögonbryn – inför väl klädda fruntimmer "ach, comme ceci me plait". Han ser mycket tjock ut i civila kläder. Han skulle i dag på visit till Signe Törnebladh och Anna Ehrnrooth.
I måndags hade jag bjudit S. Törneblad och hennes Mamma på Salongen och sedan på frukost.