Chambure vill att Edelfelt ska måla den döda markisinnans porträtt; Edelfelt är rädd för att bli en "Totenmaler, värre än Berndtson och Reinhold".

Ska börja ett pastellporträtt efter fotografi av markisinna de Chambure.

Markis de Chambure vill också att Edelfelt ska måla hans svärmor i trädgården eller vinterträdgården.

Edelfelt har tecknat Madame de Chambure i pastell; Chambure är nöjd; det är svårt att måla efter fotografi och farligt för konstnärsryktet.

Porträttet av markisinnan de Chambure är nästan färdigt, Chambure är rätt nöjd.

Porträttet av markisinnan de Chambure är färdigt och Chambure tycks vara nöjd; Edelfeltkonstaterar: det blir aldrig ett konstverk, det går inte att måla en person som man aldrig har sett.

Chambure gifte sig till förmögenhet, men efter fruns plötsliga död går största delen tillbaka till hennes släkt.

Markisinnan de Chambure använde hälften av sina räntor till att uppfostra fattiga flickor i Clichy; Edelfelt menar: detta är stiligare än markisinnan Gallifets och prinsessan av Sagans mondäna livsföring.

Porträttet av markisinnan de Chambure är färdigt.

Markisinnan de Chambures död har tagit på [den avlidnas mor] Madame de Saussine; porträttet av markisinnan de Chambure har tagits väl emot av familjen, även av tjänstefolket, bl.a. av en gammal kammarjungfru och trädgårdsmästaren.

Chambure är intelligent och "utmärkt väluppfostrad"; han var fästad vid sin fru och därför är hans relation till Madame de Saussine mycket god.

Chambure har besök av biskopen av Nîmes i anledning av några skolor och sjukhus som Madame Chambure har grundat.

Chambures sorg över sin fru och sin mor.

Chambure vill sälja sin frus spetsar och ge pengarna till skolan som hon grundade i den fattigaste delen av Montmartre.

Chambure har svårigheter med sin frus testamente; den nu avlidna frun grundade flera katolska skolor i en stad nära staden Nîmes, men det radikala municipalrådet och en radikal minister vill inte godkänna testamentets bestämmelser.