Madame Weissgerber talar om sin kusin Mademoiselle Grosjean som hon vill gifta bort; Edelfelt tror att Madame Weissgerber har haft planer.

Madame Weissgerber har haft en 17–18-årig kusin från Belfort, Mademoiselle Elisabeth, med sig i Edelfelts ateljé då sonen har suttit modell; Raymond och Jean-Leonard Koechlin kom till ateljén samtidigt under pretexten att de ville se porträttet, men det var snarare för att få umgås med den unga kusinen; Madame Weissgerber och Edelfelt skrattade åt kurtisen.

På söndagen var Edelfelt på middag hos Madame Weissgerber, som är mor till Alexandre Weissgerber vars porträtt Edelfelt målar; gäster var fru Koechlin med söner, en ambassadsekreterare, Madame Weissgerbers unga kusin Mademoiselle Elisabeth Grosjean med far; Mademoiselle Elisabeth spelade piano, Jean-Leonard Koechlin spelade violin.

Edelfelt lämnar porträttet av grevinnan Lewenhaupt för en tid för att måla ett pastellporträtt av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt fick beställningen av [hennes far] herr Grosjean.

Mademoiselle Grosjean har suttit modell fyra gånger; herr Grosjean har varit med.

Edelfelt lyckas inte få porträttet att likna Mademoiselle Grosjean, det liknar Fanny Ehrström i stället.

Mademoiselle Grosjean är 19 år, "en mycket söt och uppnäst flickunge"; hon har barnaktiga röda händer och kinder, och liknar Annie Edelfelt och Fanny Ehrström; Edelfelt betraktar henne därför som en gammal bekant.

Familjen Grosjean bor på landet nära Belfort; de kommer till Paris för en månad varje vinter; då går de på teatrar och hälsar på släkten.

Familjen Grosjean hör till den "genomhederliga", förmögna, protestantiska, liberala jordägarklassen i regionen Franche-Comté, som är frisk, patriotisk och förhoppningsfull.

Edelfelt skulle vilja skriva ett långt brev som svar på Alexandra Edelfelts brev med Helsingforsnytt, men har inte tid; han känner sig på skämtsamt humör och skulle vilja berätta för modern om balen som ordnades för prins Eugen, om middag på cercle militaire med en halvtokig svensk kapten Ridderstad, om porträttmodellen Mademoiselle Elisabeth Grosjean och om Neiglick.

Neiglick kom föregående dag när Mademoiselle Grosjean satt modell.

Neiglick menar att Mademoiselle Grosjean är ett "tämligen tarvligt fruntimmer"; det tycker inte Edelfelt.

Snart kommer herr Grosjean, som är före detta deputerad och prefekt i Mulhouse, med sin dotter.

Porträttet av Mademoiselle Grosjean var bättre först; Edelfelt har "gått och förstört det" nu och konstaterar: "le mieux est l'ennemi du bien", bättre är fiende till bra.

Pastellporträttet av Mademoiselle Grosjean är färdigt, fadern och vännerna är nöjda.

Madame Koechlin har gjort visit igår; hon tycker att porträttet av Mademoiselle Grosjean är bättre än porträttet av grevinnan Lewenhaupt; Edelfelt tycker lika.

Porträttet av Mademoiselle Grosjean är litet förskönat, men det skadar inte; hon är dessutomn en kameleont, hon förändrar färg och utseende på en stund.

Mademoiselle Grosjean är nästan ett barn ännu; påminner om Annie Edelfelt och Fanny Ehrström; är närsynt och intelligent.

Herr Grosjean verkar avguda sin dotter.

Följande dag reser herr och Mademoiselle Grosjean tillbaka till Montbéliard där de har ett lantställe; stället är stort och fint enligt ett fotografi.

Grosjeans är musikaliska och eftersom deras vänner i Paris är de mest "ultra-fåniga" wagnerianer har Edelfelt fått höra en hel del diskussioner i det ämnet.

Edelfelt kände sig hemmastadd och var färdig att sjunga ”ah Moskva, Moskva, Moskva” eller någon annan patriotisk sång som ett tecken på sin "tacksamhet mot det stora fäderneslandet"; Mademoiselle Grosjeans kusin, en ung attaché, frågade om porträttet som Edelfelt gjort av Mademoiselle Grosjean; Edelfelt slutade kvällen med att gå och dricka öl med greve Schulien, en dansk sekreterare, som skvallrade om olika människor; Edelfelt var nöjd med kvällen: "Det är sällan en fest motsvarar förhoppningarna, denna öfverträffade dem"; det var en mängd riktiga skönheter på mottagningen: grevinnan Montebello, Madame Ephrussi, Mademoiselle Blest-Gana m.fl.; det fanns också lika mycket diamanter som i alla juvelerarbutikerna på Rue de la Paix och i Palais Royal tillsammans.

Edelfelt levererade porträttet av Mademoiselle Grosjean samma dag som familjen reste till landsbygden; Grosjean uttryckte sin tillfredsställelse med porträttet och Edelfelts person; Mademoiselle Grosjean såg fundersam ut; det var vemod i luften.

Edelfelt har fått brev från herr Grosjean: de är nöjda med pastellporträttet av Mademoiselle Grosjean.

Porträttet av Mademoiselle Grosjean däremot blev bra; fräscht som hon själv; dumt nog har Edelfelt skickat porträttet till Montbéliard, där det har väckt beundran enligt herr Grosjean; Edelfelt får väl i sinom tid måla porträtt av hela familjen.

Grosjean med dotter, som är stiligare än någonsin, har bjudit Edelfelt bjudit till Montbeliard för att han ska göra fyra porträtt i pastell; Edelfelt är inbjuden med Ellan; en sådan resa fördröjer hemkomsten, men ger pengar.

Ingenting är beslutat om hemresan, sommaren, Grosjeans, bostaden.

Madame och Mademoiselle Grosjean mötte vid trädgårdsporten.

Grosjeans visar rörande vänlighet och omsorg.

Mycket musik hos Grosjeans: Chopin, Brahms, Massenet, Grieg, Tjajkovskij; Mademoiselle Grosjean spelar bra.

Mademoiselle Grosjean är sötare än i Paris förra året; Ellan tycker om henne.

Livet hos Grosjeans är patriarkaliskt och påminner om svenskt lantliv; Ellan påpekat det redan i allén.

Mademoiselle Grosjeans musiklärarinna, var man är teckningslärare i lyceet, bjudit på middag bjudit på middag; menyn.

Nöjda med att ha kommit till Montbeliard; Ellan blivit väl emottagen och hon har lätt att ta seden dit hon kommer i Europa.

Vädret varit kallt tills igår; omöjligt att göra långa promenader; Ellan har åkt i vagn med Mademoiselle Grosjean, men två gånger har de fått hagel över sig.

Grosjean och Mademoiselle Grosjean är alltid roliga.

Varit på första gemensamma promenaden i Montbeliard igår; Edelfelt har målat hittills och Ellan åkt ut i vagn med Mademoiselle Grosjean.

Unga herrskapet Marti ska ha en middag snart; ingredienserna beställs från olika håll; bakelser från Colombat i Besançon.

Husen är gammalmodiga och liknar mera nordiska hus med dubbla fönster, kakelugnar, än hus i Paris; också inredningen gammal med Louis Philippe-stil; Martis har inrett modernt parisiskt: dyrt, men opersonligt.

Madame Marti är gravid; hon har en utmärkt hälsa och varken krafter eller gott humör tryter.

Blivit väl emottagen; Madame och mr Marti gör allt för att Edelfelt ska ha det angenämt.

Bor hos Grosjeans; måste gå genom hela Montbeliard för att komma till Martis.

Paret Marti har influensan; får se när han kommer till Paris för att sitta för porträttet.

Marti kommer till Paris med sin fru; porträttet av honom blir kanske färdigt på 4 seancer.